Kvinnor och deras makt

Morsning!
Vi var på skjutbanan hela dagen idag.
Gick halv bra.

När vi sedan skulle Hem så fick vi marscha.
Det är inte skönt nånstans när man går med ryggsäck och vapen och allt sånt.
När man sedan också ska göra det i ett par kängor vinter som inte är använda mer än ett par dar så är det på ren svenska extremt jävla oskönt.
Vi gick typ drygt en halv mil. Kanske mer kanske mindre.
Det tog iallafall 41 minuter.

Och när vi gick där längs den eländig och otroligt leriga vägen så börjar det ju att mörkna. Klockan var nån minut i 4 när vi var framme.

Vi gick i en formation som innebär att hälften går i ett led till höger Och det andra till vänster.
När det bara är några 100 meter kvar så dyker det upp en sportarena med fotbollsplan å grejer.
Som vid dom flesta sportarenorna så finns det förstås utövare.
Idag var 6 stycken tjejer ute och sprang.
Och jag måste säga det!
stridsvärdet höjdes nått kopiöst när dess 6 tjejer joggar igenom våran lilla formation!
Även fast man inte såg ansiktet på dom så blev reaktionen.
"Oj. Snygg tjejer"
Killarna som går längst fram vänder sig och fortsätter kolla efter dom.
Vi två i mitten börjar diskutera hur pass gott dom luktade.
Dom två där bak vet jag inte riktigt hur dom reagerade.
Men tror dom vart stumma av förvåning när vi mötte "snygga tjejer"

Dom sista 500 metrarna gick fort och lätt att gå.


Sensmoral: kvinnor kan.

knappa månaden kvar!

Det är knappa månaden kvar nu.

SKÖNT!

Kapten har också lugnat mina nerver angående närkampsexaminationen och hela GMUexaminationen.

Videon är från den hittills roligaste skjutövningen, enligt mig. 

den knästående ställningen fick beröm av den vresiga och måttlig missnöjda löjtnanten (den nyaste.)

(den kommer igång runt 45 sek... och ja jag vet, jag kollar in i kameran.)

Kommer förmodligen några fler bilder om ett tag, förhoppningsvis även filmer.
dock inte i as bra kvalité.
Men fortfarande bättre än den som jag filmade med en riktig "hd"kamera...

Är högerhand klantig så får vänsterhand lida

Det svåraste med att blogga är egentligen att komma på en början, en rubrik och att sätta stor bokstav efter punkt.

Allt där emellan går liksom av sig självt.

Detta konstaterar jag samtidigt som jag lyssnar på Hudsson eller närmare bestämt den Här

Den är typ AAAs bra som kaptenen hade sagt.

När vi ändå är inne på kapten så kan jag ju ta å berätta lite om vad som hänt i GMUn sen senaste gången jag skrev nått. (Blev en bra början denna gång)

Senast jag skrev så var det från telefonen och aningen fler stavfel än vad som är normalt, även för mig.

Och sedan senast jag skrev så har vi kastat skarpa handgranater. Det var AAAs fränt! (han säger så ibland också)

Fick dock tyvärr inte filma smällen...  Kapten sa att jag bara skulle göra fel om jag filmade.

Jahapp sa jag och tänkte, Då äre så.

För säger kapten något. Då är det så.

Vi har även skjutit lys. eftersom det börjar bli lite tjatigt så tänker jag inte citera kapten. Men nu vet ni ju vad jag tyckte att det var.

För er som inte är "extremt överintresserade av det militära" (kapten säger så)

så kan jag berätta att lys är som en fet ficklampa med dåliga batterier som man skickar upp i luften och bakom motståndaren. Man får inte säga fienden. För det är tydligen fel.

Man skickar den feta ficklampan bakom motståndaren för att dom ska synas.

Skickar man framför så blir man själv blindad av ljuset och motståndaren ser en själv klart och tydligt.

Under dagarna som vi kastade handgranat och sköt lys så var vi ute i fält.

Det var vi i 5 dagar och 4 nätter.

Dagen vi kom till fältplatsen bestod av resande av förläggning och handgranatskastande.

Soft kan man tänka.

Men då tänker man fel.

när klockan började närma sig 3 halv 4 typ så var vi klar med vårat tält och alla hade kastat.

då började vi göra lite små förberedelser så att det bara skulle vara att gå och lägga sig i tältet och sova när vi skulle få göra det.

Så nån fixade lampolja till lampan, nån gjorde nått annat, nån annan gjorde säkert ytterligare något annat, sedan jag. Jag skulle fixa iordning så att vi kunde tända brasan senare på kvällen smidigt och lätt.

Det blev inte lika smidigt och lätt som jag önskade.

Började med att jag tog ett par, 3 vedträn ur vadsäcken som vi hade med oss, plus ett lite mindre som jag tänkte skulle fungera skit bra som hammare.

Sedan tog jag fram kniven. satte den på ett av dom större vedträna. sedan tog jag det lilla och hamrade på hammaren. Det gick jätte bra. Gjorde flera stycken små pinnar till brasan.

När jag sedan bara hade 1 vedträ kvar så blev jag trött i ryggen av att sitta i dålig ställning på knäna.

Vi går ju runt å bär på den där jävla utrustningen hela tiden. Även när vi slår upp tälten och placerar ut latrinen och allt! den ända gången vi inte har utrustningen på oss är vid frukost, lunch och middag. och då är vi tvingade att ta av oss den.

iallafall så la jag mig ner på marken för att orka fortsätta hugga mig en massa småpinnar.

efter en liten stund i liggande position. typ 1 minut. så bestämmer sig min kniv för att på något vänster fara in i min vänstra hand. med spetsen först. 

Röck fort som fan av mig den tunna skidhandsken som försvaret kallar för arbetshandske vinter.

sedan gick jag sugandes på fingret och bärandes på kniven i min högra hand till Andersson och Lindström som båda var gruppchefer. dom gick runt och planerade för vart våra eldställningar skulle vara. och anledningen till att jag sög på fingret var att det blödde nått så kopiöst! aldrig varit med om nått liknande typ.

hur som haver.

när jag kommit fram till Lindström och Andersson så stoppade jag eller nån av dom ner kniven i min slida. (för er som tyckte det var roligt. *knivslida)

sedan tog jag fram mitt första förband som ALLTID ska ligga i höger benficka. Som tur är så har jag ALLTID mitt i höger benficka.

När jag fått fram det så tog Lindström å hjälpte mig att öppna det.

ingen av oss visste hur vi skulle använda det. för det var typ bara en stor fet vit lapp i den.

så vi tog den vita feta lappen, la den på mitt sår. Sedan så sa Andersson. "Vi måste stoppa blödningen"

för det blödde som sagt, jävligt mycket.

Eftersom vi inte hittade något sådant hjälpmedel i första hjälpen (kanske kommer i nästa version)

så tog Lindström fram sin 2 meter långa dauerbinda, en sån här. 

Sedan lindade Lindström (ordvits) den 2 meter långa dauerbindan runt min hand och handled.

efter ungefär 1,5 meter så sa jag. "nu räcker det nog"

För han drog åt som bara den! mina fingrar blev lila inom 10 sekunder och jag tappade känseln i handen på 25.

när dauerbindan sedan satt där den satt och jag hade 0% rörlighet i fångrarna och 5% i handleden så tar Lindström fram sin iPhone med krossad skärm och försöker ringa till kapten. Han svarar inte när han ringer..

Typiskt tänker jag.

Sedan ger han mig telefonen så att jag får försöka.

Kapten svarar på första.

- Aah det är Urban

-Hej det är Albin...... Cöster. (han vet förmodligen inte mitt förnamn)

-Hej Cöster, vad är det?

-Jo det har hänt en liten knivolycka.

-Jaaha? Vem är det som är skadad?

- Öhh.. Det är jag. Tänkte att sjuksyster kanske skulle kunna komma och kolla på det.

-Hon är redan påväg, du kan gå upp till vägen.

-Okej, bra. hej!

Sedan gick jag å Lindström upp till vägen som va kanske 100 - 150 meter bort.

Där stod hon å väntade.

Hon gjorde det hon ska göra på sår.

Och när jag står där och blir omplåstrad som bäst så säger hon.

"Det är ganska nära en led. du kan böja fingret va?"

Åh fan. tänker jag och börjar frenetiskt böja på fingret åt alla håll å kanter.

Hon tyckte det såg bra ut, men hon ville vara på den säkra sidan. Dvs fara in till vårdcentralen.

Men det är det inte bara att fara in.

Hon ringde och bokade en tid, klockan 7 fick jag komma dit.

Och då var väll klockan runt kvart över fyra.

Och ingen hade ätit middag än.

Så hon säger att jag ska äta middag först och sedan får vi se när vi far, för det var andra som skulle med också. sånt folk som har ont i ryggen och är befriade från att bära 2 tredjedelar av utrustningen och måste gå till sjukgymnasten för att få ryggen till knäckt.

Vi far till kasern (huset) direkt efter middagen och är framme där runt halv 6.

Jag väntar alltså på kasern i 1 timme innan vi far mot vårdcentralen. och som vanligt på vårdcentralar så får man ju även sitta och vänta där.

Men jag klagar inte, dom tappra krigarna som var kvar ute i fält fick sätta upp larmminor ute i "stora skogen" 

Det är väll ingen svårighet i att sätta upp larmminor tänker ni.

Nej det håller jag med om. 

Däremot att göra det efter middag en fredag i November när det är lika svart som en avstängd teve.

Det är inte lätt!

Eller, det är ju kanske inte själva upprättandet av larmminor som är svårt.

Det är svårare att se vart man sätter upp dom, för man ska rita en karta också så att alla vet vart dom är så ingen går in i dom när dom ska göra något.

För går en larmmina av mitt i natten eller på ljusa dagen så måste alla andra i lägret inte stridsställningar.

Och det mina damer och herrar är inget man vill göra när man ligger och gosar i sin sovsäck vinter.

(som för övrigt är asvarm, vaknade dyblöt första natten. sova bara i kallingar)

För när man ska inta stridsställningar så ska man bara ta på sig kängorna, Hörselkåporna, glasögon nollsex och ta med sig vapnet och kroppskyddet och sedan kubba rätt ut till stridsställningen som är där man la sin ryggsäck.

Man och också lagt hjälmen och stridsvästen där.

sedan ligger man där och väntar på att motståndaren ska börja skjuta eller att någon ser en motståndare som man kan börja skjuta på.

och där kan man ligga länge.

Det vill man dock inte göra när man ligger i kallingar och kroppskydd och kängor utan strumpor.

för då blir det kallt.

Det blir det ju visserligen ändå..

Men mer eller mindre!

Det var en liten avstickare.

sånt gillar försvarsmakten.

När jag sedan får komma in i rummet där nästa sjuksyster tar emot så frågor hon först.

- Är det djupt?

-Ja det tycker jag. svarar jag.

inge mer om det.

hon tar av plåstret som fältsyster satt dit.

Hon konstaterar att det är så pass bra att jag får tvätta händerna i rinnande vatten och flytande tvål.

Det sved.

Sedan tar hon den turkosa plastpincetten och tar en bomullstuss som besprutar med sprit.

sedan duttar hon STENHÅRT på mitt sår.

Det gjorde Aaas ont.

efter typ 3 duttar så kommer doktorn och ställer sig på tröskeln.

han frågar.

- Är det djupt.

- Nej inte alls. svarar sjuksyster.

Höh. tänker jag, det är det visst.

Sedan säger han.

- okej, ingen antibiotika.

sedan går han.

Snacka om omtänksam doktor! not.

Sedan duttar hon typ 5 gånger till. 

då säger jag. 

nä du. nu måste jag få vatten och få lägga mig ner, annars svimmar jag.

nä okej, jag sa inte så.

Men det jag sa hade samma innebörd.

sagt och gjort.

sedan hädde hon på ett plåster eller en kompress. vet inte riktigt.

vi kan kalla det för ett stort vitt plåster.

efter det så for vi tillbaka till kasern.

Där fick jag lite piller och en oboypulver påse.

Jag tog två piller och en kopp oboy sedan gick jag till logementet för att dricka den allt för varma oboyen.

Sedan vid 8 eller en kvart senare så for vi som farit in tillbaka ut i fält.

Direkt när jag kom dit så tog jag mitt liggunderlag, min termos och min sovsäck och gick in i tältet.

Där satt Sehlstedt och Vadell och bönade och bad om att jag skulle göra upp eld.

Sagt och gjort.

Jag kände faktiskt ingen agg mot dom små pinnarna som jag brände upp!

Sedan satt jag bara å väntade på att eldpostlistan skulle bli klar.

sedan sov jag.

Det var dag 1.

Vill ni veta resterande dagar så får ni köpa mitt premiumpaket för 99 kr i månaden.

eller typ be om det.

Kan dock berätta att jag fick ha 2 tumhandskar på mig på vänster handen. för att den inte skulle bli kall.

Och det är ganska så jätte svårt att göra saker och ting med en tumhandske.

troligen inte lika svårt som om jag hade haft två.

men ändock svårt!

och att ta av den var inte å tänka på!

För det tog 3 minuter att ta på dom och runt ungefär 7 att ta av dom. och det var ändå inte smärtfritt.

nu 10 dagar senare så har jag fortfarande relativt ont i fingret och en liten begränsning vad gäller rörlighet. och om jag kommer åt minsta lilla med typ en fjäder så gör det ont nått så fruktansvärt!!

annars är det bra, fick en sårskorpa på såret igår :)

Den tänker jag faktiskt inte peta bort.

för sånt är dumt och äckligt.

sedan ser redan denna sårskorpa riktigt hardcore ut.

Satt förresten och räknade mina ärr på vänster handen. Dom är betydligt fler än dom (det) på höger.

Just det, höll på att glömma!

fick ett blåöga.

fick ett vapen rätt upp stax ovanför ögat. det gjorde ont. och det rann blod, men jag lät det rinna för jag kände mig cool. 

Kan också meddela att jag enligt Land från Lund gått in i väggen 2 gånger än så länge.

Bådar inte gått inför slut övningen..

1 cm brett, 1 cm djupt.
(den turkosa helvettespincetten ligger där..)

Så sliten var jag när jag kom in när jag skadat mig

Här är dag 5

Man skulle kunna tro, med tanke på bilderna att detta är ett sätt att ragga. Men det är det inte.

Lys är Aaaas fränt