fredag 31 januari 2014

Se Edvin flyga över åkern i fruktansvärd hastighet

Jag har inte bloggat sen ifjol.
hade jag kunnat sagt och det hade varit kul. om det hade varit den tredje januari.
men nu är det inte den tredje januari.
det är den trettionde januari.
helskotta.
det är till och med trettioförsta.
tur jag sa nått!
måste betala räkningar.



förra helgen va jag hemma.
Jag åkte pulka.
som jag hade sagt om jag hade varit alldeles gammal och stel.

det gjorde jag inte.
jag åkte madrass.

1,5 gång.

att det blev 0,5 mindre än 2 beror på att första åket tog slut alldeles för fort.
halvvägs i backen upptäckte jag att madrassen va för liten.
mamma måste krympt den i tvätten.
jag kunde inte längre sitta som jag suttit.

och ramlar man i mitten ska man inte fortsätta åka därifrån.
nej.
då går man upp.
gör om.
gör rätt.

och rätt gjorde jag.










Nu kan man ju tro att jag flyger från ingenting.
men så äre inte.

är ett litet hopp där.
inte speciellt stort.
men fullt tillräckligt för dom som väger lite och har en pulka som går som hejsan.
även tillräckligt stort för dom som inte gillar att hoppa.
eller de som inte fått sin brors förmåga när det kommer till att graciöst flyga över den frusna åkern.

Jag presenterar härmed Ida. Min syster som lider av en liten släng av jantelagen.










Hon vågar inte hoppa när grannbarnen är med.
För hon vill inte vara bättre än de på det.
vilket jag tycker hon gör rätt i.
för det skulle jag inte heller vilja vara.
inte utan hjälm iallafall.

Jag presenterar även Edvin.











jag skulle nog vilja säga att Edvin vann.
både i snabbaste åket.
längsta hoppet.
och hårdaste landningen.
tillråga på allt är han ungefär 16 år yngre än mig. +/- nått år. är dålig på det där med barn och deras ålder.



Jag gillar den där delen när han far som en liten vante bäst.
Vill även meddela att under den ungefär 2-3 dm "djupa" snön är det bara is.

alltså.
där han, och alla andra som hoppar landar, är det ett hårt lager snö ovanpå en rätt hårt lager med is.

med andra ord.
jag det gör ont att landa. och ja det gör ont att bara åka.
gick haltandes in.

nä okej det gjorde jag inte.
jag landade på fötterna.
för jag är nämligen till 2/4 ett kattdjur.
landar alltid på 2 fötter.

Att hoppa med divers pulkor och madrasser får mig att minnas den tiden jag och min något yngre kusin (6 långa dagar) höll på å hoppa med våra snowracers.

vi modifierade de lite också.
tog bort bromsen.
snurrade på ratten så att den blev bättre att hålla i.
böjde upp skidorna baktill så vi skulle kunna fortsätta åka efter våra 180s. som vi satt ungefär 10% av gångerna.
det vill säga de gångerna vi inte började snurra för tidigt så hoppet gick sönder.
det vill säga ungefär 1 gång var.
När det va fram mot våren så började vi tröttna på att bara hoppa.
 så vi gick till skogen och hämtade ett träd att grinda på.

jag kommer aldrig grinda på nått nå mer.
speciellt inget som har kviststumpar som sticker ut.

heter det grinda föresten?
jag är inte så inne i jibbersnacket.
det kanske heter räjla. (vet inte hur man stavar. så jag gör som jag brukar. skriver som det låter. det brukar vara ända sättet.)

nån har gett mig tipset om nån google.
men jag vet inte.
det här med cyberspace går nog snart över.