Från löv till barr på 8 timmar

Jag har fått en annan syn på att resa sedan jag började göra lite längre resor, ner till Mariestad.

Förr så har en resa för mig inneburit bil till Arlanda och sedan vidare, bil till Stockholm, bil till Strängnäs, bil till Gimofors eller bil in till Sundsvall.

Det är liksom de punkterna jag har rört mig på i mitt liv.
Men nu, efter att jag börjat plugga där nere så har jag fått en helt annan uppfattning om vad det innebär att resa.
Jag menar inte att jag är världsvan eller nått sånt.

Jag kommer ihåg en gång när jag skulle praoa nere i Göteborg några dagar.
Jag skulle ta tåget själv för första gången.
Visserligen skulle jag bli mött i Stockholm, få i mig lunch och sedan guidad till rätt tåg.
Men ändock själv.
Detta va även första gången jag åt de där bilarna som är så förbannat sura.
Och första gången jag åt en Calzone.
Och första gången jag blev busvisslad åt.
på senare tid har jag kommit fram till att det förmodligen inte va mig gänget på 10 tjejer i den övre tonåren visslade på utan kanske mer min prao-mentor.
(jag va runt 13 (tåg själv är inte lika imponerade nu lägre va) eller kanske 14)
Men det vet man aldrig.

Hur som så va den resan fram och tillbaka kanske nått utav det tråkigaste jag har gjort.
Det tog FRUKTANSVÄRT lång tid att komma fram och ännu längre tid att komma tillbaka.
Det var inga förseningar eller någonting sådant, utan det va bara otroligt segt.



Efter första Mariestadsturen, där jag körde bil ner. Dryga 6 timmar.
så kändes det långt, men inte orimligt långt, det gick relativt fort, och då menar jag tiden och inte hastigheten på bilen.
Sedan har jag åkt tåg och bil ner och upp igen nångång.
och det har flutit på rätt bra.
Det kan ha att göra med att jag nu har en smart telefon och har nu större val i vad jag kan göra.
Men på den tiden hade jag ju cdspelare och en telefon med massor med spel så det borde inte vara det.
Det kan ha att göra med att jag har blivit vuxen och tycker att det är skönt att åka själv.

Jag vet inte vad det är, men jag gillar det.
Det är skönt att kunna resa utan att tycka att det är jobbigt eller tar långtid.
Det är skönt att resa så länge det inte sitter en seg gubbe på ens plats, eller när en kvinna har två hundar stannar mitt i gången så 10 pers står utanför när de visslar för att stänga dörrarna.
Det är skönt att resa norr om Uppsala för där har jag efter egen forskning kommit fram till att tågen mer sällan är sena.

Det kan också vara så att jag tack vara den dagliga pendlingen på 20 min en halvtimme till och från skolan med buss har förberett mig på något sånt här.
För min hjärna fungerar väldigt bra när jag sitter i transportmedel.
Utom i bil, för där är jag mer orolig för krock så då koncentrerar jag mig på att vara en relativt tyst baksäteschaufför.



Appropå min hjärna.
Häromdagen, närmare bestämt i Onsdags så fick jag ett meddelande från min flickvän.
"Hurru. gör mensas IQ-test" (klicka om du vill göra det, och se vem som "vinner")
varpå jag svarar
'Fick du överdrivet mycket och vill veta hur mycket bättre du är än mig?'
"Ne hela familjen har gjort och tävlar Och jag råkar leda *luriggubbe"


Nu tänker jag inte vara den elaka typen och hänga ut vad man flickvän fick.
Jag tänker inte heller visa mitt i skryt-syfte, utan mer i avguda-mig-syfte.

Detta betyder alltså att jag är smartare än 96% av Sveriges befolkning.

Eller smartare och smartare. jag har högre IQ enligt mensas test.

Men man får väl ändå säga att mensa borde kunna sina saker?

För jag tror inte IQ och smarthet alltid går hand i hand.

Jag har gjort liknande tester förut över internet, men inte utmärkt mig så speciellt mycket.

Och det kan beror på att jag efter en viss tid tröttnat och på måfå klickat i svaren.

men inte den här gången!

jag har inte fuskat heller om nån tror det.

I övrigt har det inte hänt så mycket.

En kvinna bad mig hjälpa henne med en tung väska så jag fick känna mig stark för förmodligen första gången i mitt liv.

jag fick en påse stenhårt bröd i skallen när det ramlande ner från hyllan ovanför tågsätet.

jag slängde en (3) matlåda som stått odiskad lite för länge.

jag har fått reda på att om jag går 66 steg så har jag gått 50 meter.

jag vet att läraren vi har nu inte har något rinnande vatten i sin veckobostad, och att hon har 43 minuter till bussen, 42 om det är bråttom.

jag vet också att jag har fått en släng av pappas, måste-vara-ute-i-jättegod-tid-för-att-hinna-med-färdmedlet-syndrom. vilket kanske är nått av det jobbigaste man kan ha när man reser på ställen nästan aldrig rest på förut.

KlassiskaKlassiker

Idag, just nu, kvällen innan tenta så vill jag slå ett slag för klassiskt musik.
Den musikgenren är extremt underskattad.
Iallafall i min umgängeskrets.

Det finn givetvis bättre saker att göra än att slå ett slag för klassik musik så här kvällen innan en tenta.
Men det också mycket sämre saker att göra.
Hade jag varit full nu så hade det varit ännu värre.

Men faktum är att jag inte alls är speciellt sugen på att dricka alkohol och festa överhuvudtaget.
Dels så är Mariestad inte direkt känd för sina galna utekvällar och trånga dansgolv.
Faktum är att den gången jag har varit på krogen så hade de ingen vakt i entrén som kollade id eller nånting. Så hade jag varit 12 men sett ut som 29 så hade nog inte ens bartendern, som för övrigt såg ut att vara nyss fyllda 17, tänkt en tanke på att det kanske borde kollas id.
Sen att det var färre personer än det varit på en släktträff och att dryga 5 % sov vid bordet är lite charmigt men också väldigt väldigt ledsamt.
En säng är ju bra mycket skönare än kletiga fjällstugemöbler.

Och dels har jag tappat mitt party humör.
vad det beror på har jag precis börjat funderat på och inte kommit fram till något, så där får ni hållas lite på ett någorlunda vettigt svar.


I övrigt är Mariestad en ganska trevlig stad.
Den största nackdelen är att där jag bor så är det lika långt till alla mataffärer utom Lidl, men ja.
Lidl är inget man ska handla på.
Jag är ingen matvarurasist men det är skillnad på butik och butik.

Den näst största nackdelen är att det nästan alltid blåser här.
Jämt.
Minst varannan dag.
Och nu när det börjat blivit höst så har löven blåst ner. Och gosse vad löv.
gräsklipparemannen kör och klipper kanske var tredje eller fjärde dag så att löven smulas sönder. men dagen efter så ser det likadant ut som det gjorde innan lövsmulningen.

Mannen i den blåa traktorn som far runt och borstar upp skräp och håller rent efter vägar och sånt där verkar ha så pass mycket att stå i att han kör fortare än i sensommras.

Fastighetskötaren på flakmoppen verkar numera tycka att det börjar bli lite för kallt för att åka med gräsklipparen på flaket och sköta diverse ytor.
för han har jag inte sett på ett tag.

Jag vet inte riktigt varför. Om det beror på att Mariestad är mindre än Sundsvall och att de människorna man ser lägger man märket till mer, för att man är så förvånad över att se någon. eller om det är nått med vattnet.
Men Mariestad verkar bestå av fler göra-reportage-om människor än Sundsvall.
de kanske har större intressanta-människor ratio.

Som den rasistiska tanten i cykelaffären som köpte sig en förvånansvärt snygg hjälm samtidigt som hon sa att hon inte fick någon vettig tandläkartid för att invandrarna snodde de.

Eller mannen som går ut med sin golden retriver i en ostängd morgonrock. men frukta inte, han har samma sorts kalsonger som en mörkhyad man hade haft om han hade varit med i en amerikansk sitcom. riktigt pösiga boxer shorts.

Eller hon tanten på våningen nedanför som jag hjälpte med en väska för att hon såg närmare helt död ut än halvt.
4 trappsteg upp till rätt våning stod hon och hängde över räcket. med, vad jag gissar på, var syrgastub i ena handen och en, vad jag gissar på, grön kylväska två steg upp.

Eller kanske den väldigt märkliga personen som spelar innebandy som verkar tycka livet i allmänt suger och spelar fult för att jag är bättre än han.
jag menar, vem springer in i nån "med händerna först för att undvika att tacklas"
eller bara råkar dyka upp precis där man ska börja springa med klubban i crosschecking läge.

Fast han den sista är kanske inte är så mycket av ett reportage, han vill jag mest bara råka äga på fler sätt än att slå 4 tunnlar i rad,  springa ifrån lätt som en plätt och göra fler mål än.
men det kommer väl tillfällen tänker jag.

Tålamod, som hundviskaren säger, är det viktigaste till framgång.
och hundar är ju inte så olika oss ändå.





Men för att återkoppla lite till klassisk musik.
Jag har börjat lyssna på det, så här fram på kvällningen.
Det hjälper mig att sova när jag behöver göra det.
Det hjälper mig att tänka när jag behöver göra det.
Jag tror det ökar min kreativitet. för nu har jag helt plötsligt börjat blogga igen.
Sedan är det också helt fantastiskt att lyssna på. det finns en spelglädje man sällan hittar i modernare musik. men det finns gamla låtar som påminner lite om hur dagens låter. vilket jag finner rätt intressant.

Som till exempel på spelglädje så har vi den här eller den här.
Den senare är ganska dramatisk tror jag, om jag inte blandade ihop de.

och när man lyssnar på klassisk musik. framför allt de styckena med piano och orgel så ångrar man , iallafall jag, lite att jag inte lärde mig piano eller orgel. för sjutton vad fränt det är ändå.