Till och från har jag låtit latmasken i mig ta över och rakapparaten har fått samla mer damm än normalt.
Det i sin tur har lett till att min haka har fått besök av skägg-lik karaktär. och mig veterligen så har hakan, eller snarare dess attiraljer, inte varit närmare marken förut.
Och nånting jag har märkt senaste veckan är att med en haka av skägg-lik karaktär så kommer ett visst socialt ansvar. ett socialt ansvar jag inte alls har varit beredd på.
Det började när jag stod inne på en sopstation och letade efter vart jag skulle kasta nånting
"du ursäkta, men du kanske kan säga han vad den här går som"
*visar upp en kaffebryggare
- ja nu jobbar jag inte här, men den där skulle jag säga går som elektronik
"jaså du jobbar inte här. nähä, förlåt. men elektronik säger du (tittar på kaffebyggaren) ja kanske det"
Trevligt tänkte jag. första gången en vuxen man erkänner att han har fel och vågar fråga unga mig vad jag tror.
och den händelsen har väl inte direkt nån korrelation till en haka av skägg-lik karaktär. men det va där allt började.
För föga anade jag att nästa dag, när jag alltjämt hunnit ut ur min lilla vita bil, att jag skulle behöva använda det sociala ansvar jag nu tvingats axla.
För när två damer kommer gående, den ena något snabbare än den andra och frågar.
"hej, du får vi fråga dig en sak.."
-Javisst
"Skönsbergsvägen 37, vart ligger den"
-haha jadu jag har ingen aning. men det där är högalidsgatan och det där medborgargatan
"åhå ja då har vi gått åt helt fel håll, tack så mycket"
Jag vet vad ni tänker
Det där har ingenting att göra med hurvida man har en haka av skägg-lik karaktär eller inte.
Och det kan så vara, men här är det inte de enskilda händelserna som vi ska tänka på. utan helheten.
För när jag dagen efter for hem från jobbet och stannade för att tanka åter igen får axla det sociala ansvaret jag inte är beredd på så börjar det inte bli en slump.
*står och fördriver tiden på telefonen medans tanken fylls samtidigt som det rullar in en bil till platsen bredvid. en man som redan har haft sina bästa år kliver ut och börjar stoppa in kortet i automaten.
"håller du på med det där mässänger?"
- haha nja det är instagram faktiskt
"jaså ja jag brukar ju använda det där mässänger ibland, brukar klicka på den där luren där, har en kvinna ifrån Thailand som brukar ringa, men jag tycker det krånglar en del"
-ja internet har ju inte samma täckning som telefonnätet
"mummel mummel"
- vad sa du?
"ja det kanske är internet som krångar, men det är en bra grej"
-Ja absolut
*åker iväg
ja och vad ska vi nu dra för slutsats av detta? va det bara ytterligare en slump? va det bara en konstig människa som råkade stå på den platsen vid det tillfället? eller va det bara en helt vanlig timråbo?
ja nog va det en timråbo alltid. Men sådana har jag korsat vägar med förut utan att de öppnat sig om sitt kärleksliv.
Sen har vi dagens lilla äventyr på birsta. där två av tre kassörer anstränger sig lite mer än normalt för att vara trevlig och liksom småpratar lite under betalningen. vilket inte hände med personerna som stod före mig i kön.
är det hela en vecka av konstiga sammanträffande eller har jag helt enkelt äntligen vuxit ifrån mitt fördömda sena tonåren-utseende?
tveksamt. För även om hakan har skägg-lik karaktär så befinner sig min överläpp fortfarande i moppemusche-stadiet.
Beror människornas pratsamhet på att det är jul och de vill omfamna sin omgivning och vara givmild och snäll för att kompensera för det de gjort under året?
tveksamt.
Det kan bara finnas en förklaring. med skägg kommer socialt ansvar.
Nu återstår bara att se om jag kommer gå från skägg-lik haka till haka med skägg och axla ansvaret eller nöja mig med att folk inte vågar prata för jag ser ut som en dryg tonåring. båda har sina fördelar.