"Kom inte till mig och grina när fingrarna är borta"

Jag har börjat kolla på Lost för att få tiden att gå.
Det är några år efter den va på tapeten som man säger, men jag gillar den.
Jag tycker att de verkar ha ett rätt schysst liv där ändå.
vatten i mängder att dricka, ingen verkar gå hungrig i onödan och alls kläder ser likadana ut och har alltid svettfläckarna likadant.
Det verkar inte heller finnas några direkta djur på ön. förutom en å annan isbjörn och en del vildsvin.
och de kan gå från ena sidan till den andra på typ 1 dag men det är ändå omöjligt att få med hela ön i en panorering.
Det är en bra serie men vissa saker är lite konstiga, typ att de dödade en, eller kanske det va två, isbjörnar och sedan låter de ligga utan att äta köttet. jag menar. varför döda ett djur men bara låta det ligga även om man bara är lite småhungrig, det är orimligt!


En annan sak jag ska börja med för att få tiden att gå är att börja leta musik igen.
Jag har inte letat efter bra musik på hur länge som helst. Vilket är tråkigt. Men nu jävlar!
Och för att få lite inspiration så börjar vi med att lyssna på Towers.
Låtarna rullar och tankarna börjar komma igång mer och mer. En del minnen kommer lite tillbaka också.
tex det pur färska minnet från idag.
Efter flytten så har jag slutat handla på coop och willys och handlar nu uteslutande på Ica. Så idag när jag skulle handla lite sånt som man behöver handla för att kunna laga typ mat och popcorn så cyklade jag ner till Ica Oxen som det så fint heter. jag tog min lilla korg och gick in. och på ica så har man inte så många korgalternativ att välja bland.
Antingen tar man den gamla hederliga lilla röda med svart handtag som gärna böjer sig om man lastar lite för mycket. eller så tar man den vanliga kundvagnen, den man förr när det va inne med drickabackar kunde ha just drickabacken under vagnen så den inte tog onödig plats.
ELLER! så är man nymodig och tar den lilla kundvagnen som ser ut att vara väldigt inspirerad av en rullator. Men då Mariestad är en stad för gamla människor så tar jag inte rullatorkorgen för att det finns de som behöver den mer än mig. utan jag tar en vanlig liten röd.
jag går in, handlar det jag ska. lyssnar på musik. struntar i omvärlden. sköter mitt. lever life osv.
betalar. packar ner allt i min lilla ryggsäck för att slippa ha en massa påsar hängandes och slängandes när jag cyklar.
cyklar hem.
kollar Lost.
Tittar ut.
Ser att vädret fortfarande är sådär som man vill att det ska vara, soligt. bestämmer mig för att cykla ner och handla lite chips och diverse småplock ifall att suget skulle falla in, man vet ju aldrig. chips på en söndag har ju aldrig slagit fel förut.
Jag gör samma procedur som senast. tar den lilla röda korgen. går in, hamnar bakom nån seg, bredlastad, relativt ung tjej som pratar högt i telefonen och har en rullatorkorg som sedemera kommer innehålla 6 monster energidrycker. efter vad som känns som 3 minuter men snarare är 3 meter så blir omkörningsfilen ledig. jag kör om, skakar på huvudet när jag är förbi så den unga kärringen ska se att hela världen är emot henne.
plockar på mig det jag ska ha.
tar sikte på lättdryckerna jag spanade på senaste gången jag va där.
-ta 3 och du spara 1,50:-
Jag slår till!
när jag står och funderar vilka smaker som kanske kan vara någorlunda goda så börjar 3 syskon som är med sin mamma och handlar bråka lite.
Lillebror på kanske 4 vill typ stoppa ner handen i frystaräkor lådan och plocka upp de, fråga mig inte varför.
duktiga storasyster som troligen är mellanbarnet då de brukar vara mer av den skyddande sorten (hänvisar till egna studier) står och håller för öppningen och säger nej och väntar på mammans hjälpande ord.
mamman som typ plockat på sig nånting man lägger i genomskinliga påsar och slår den klassiska dubbelknutpåse-knuten säger åt sin lilla son att han inte ska plocka upp några räkor.
"Nej du får inte"
'BUHUUU jooooooo'
"nej sluta nu"
'BUUUUUHUUU'
"ja men gör det då, men kom inte till mig och grina när du inte har några fingrar kvar, för de kommer att äta upp dina fingrar om du stoppar ner de"
ungen blir stum.
jag har aldrig, okej jo det har jag. men jag har väldigt sällan hört ett barn gå från grinig till tyst så pass fort.
mellansyster går där ifrån och småler åt dumma lillebror.
jag går bort och skrattar högt åt att det faktiskt funkade och att mammor kan vara så brutala ibland.
den där stackars ungen kommer förmodligen aldrig våga titta på räkor i nått år framöver men å andra sidan grinade han förmodligen inget mer under handlingen heller.

För att avsluta bloggandet på någorlunda bra sätt avslutar vi med lite Jack Moy och hans polare Glöden...    Nicknames & Lovers   eller varför inte Sleep Is Overrated

Från löv till barr på 8 timmar

Jag har fått en annan syn på att resa sedan jag började göra lite längre resor, ner till Mariestad.

Förr så har en resa för mig inneburit bil till Arlanda och sedan vidare, bil till Stockholm, bil till Strängnäs, bil till Gimofors eller bil in till Sundsvall.

Det är liksom de punkterna jag har rört mig på i mitt liv.
Men nu, efter att jag börjat plugga där nere så har jag fått en helt annan uppfattning om vad det innebär att resa.
Jag menar inte att jag är världsvan eller nått sånt.

Jag kommer ihåg en gång när jag skulle praoa nere i Göteborg några dagar.
Jag skulle ta tåget själv för första gången.
Visserligen skulle jag bli mött i Stockholm, få i mig lunch och sedan guidad till rätt tåg.
Men ändock själv.
Detta va även första gången jag åt de där bilarna som är så förbannat sura.
Och första gången jag åt en Calzone.
Och första gången jag blev busvisslad åt.
på senare tid har jag kommit fram till att det förmodligen inte va mig gänget på 10 tjejer i den övre tonåren visslade på utan kanske mer min prao-mentor.
(jag va runt 13 (tåg själv är inte lika imponerade nu lägre va) eller kanske 14)
Men det vet man aldrig.

Hur som så va den resan fram och tillbaka kanske nått utav det tråkigaste jag har gjort.
Det tog FRUKTANSVÄRT lång tid att komma fram och ännu längre tid att komma tillbaka.
Det var inga förseningar eller någonting sådant, utan det va bara otroligt segt.



Efter första Mariestadsturen, där jag körde bil ner. Dryga 6 timmar.
så kändes det långt, men inte orimligt långt, det gick relativt fort, och då menar jag tiden och inte hastigheten på bilen.
Sedan har jag åkt tåg och bil ner och upp igen nångång.
och det har flutit på rätt bra.
Det kan ha att göra med att jag nu har en smart telefon och har nu större val i vad jag kan göra.
Men på den tiden hade jag ju cdspelare och en telefon med massor med spel så det borde inte vara det.
Det kan ha att göra med att jag har blivit vuxen och tycker att det är skönt att åka själv.

Jag vet inte vad det är, men jag gillar det.
Det är skönt att kunna resa utan att tycka att det är jobbigt eller tar långtid.
Det är skönt att resa så länge det inte sitter en seg gubbe på ens plats, eller när en kvinna har två hundar stannar mitt i gången så 10 pers står utanför när de visslar för att stänga dörrarna.
Det är skönt att resa norr om Uppsala för där har jag efter egen forskning kommit fram till att tågen mer sällan är sena.

Det kan också vara så att jag tack vara den dagliga pendlingen på 20 min en halvtimme till och från skolan med buss har förberett mig på något sånt här.
För min hjärna fungerar väldigt bra när jag sitter i transportmedel.
Utom i bil, för där är jag mer orolig för krock så då koncentrerar jag mig på att vara en relativt tyst baksäteschaufför.



Appropå min hjärna.
Häromdagen, närmare bestämt i Onsdags så fick jag ett meddelande från min flickvän.
"Hurru. gör mensas IQ-test" (klicka om du vill göra det, och se vem som "vinner")
varpå jag svarar
'Fick du överdrivet mycket och vill veta hur mycket bättre du är än mig?'
"Ne hela familjen har gjort och tävlar Och jag råkar leda *luriggubbe"


Nu tänker jag inte vara den elaka typen och hänga ut vad man flickvän fick.
Jag tänker inte heller visa mitt i skryt-syfte, utan mer i avguda-mig-syfte.

Detta betyder alltså att jag är smartare än 96% av Sveriges befolkning.

Eller smartare och smartare. jag har högre IQ enligt mensas test.

Men man får väl ändå säga att mensa borde kunna sina saker?

För jag tror inte IQ och smarthet alltid går hand i hand.

Jag har gjort liknande tester förut över internet, men inte utmärkt mig så speciellt mycket.

Och det kan beror på att jag efter en viss tid tröttnat och på måfå klickat i svaren.

men inte den här gången!

jag har inte fuskat heller om nån tror det.

I övrigt har det inte hänt så mycket.

En kvinna bad mig hjälpa henne med en tung väska så jag fick känna mig stark för förmodligen första gången i mitt liv.

jag fick en påse stenhårt bröd i skallen när det ramlande ner från hyllan ovanför tågsätet.

jag slängde en (3) matlåda som stått odiskad lite för länge.

jag har fått reda på att om jag går 66 steg så har jag gått 50 meter.

jag vet att läraren vi har nu inte har något rinnande vatten i sin veckobostad, och att hon har 43 minuter till bussen, 42 om det är bråttom.

jag vet också att jag har fått en släng av pappas, måste-vara-ute-i-jättegod-tid-för-att-hinna-med-färdmedlet-syndrom. vilket kanske är nått av det jobbigaste man kan ha när man reser på ställen nästan aldrig rest på förut.

KlassiskaKlassiker

Idag, just nu, kvällen innan tenta så vill jag slå ett slag för klassiskt musik.
Den musikgenren är extremt underskattad.
Iallafall i min umgängeskrets.

Det finn givetvis bättre saker att göra än att slå ett slag för klassik musik så här kvällen innan en tenta.
Men det också mycket sämre saker att göra.
Hade jag varit full nu så hade det varit ännu värre.

Men faktum är att jag inte alls är speciellt sugen på att dricka alkohol och festa överhuvudtaget.
Dels så är Mariestad inte direkt känd för sina galna utekvällar och trånga dansgolv.
Faktum är att den gången jag har varit på krogen så hade de ingen vakt i entrén som kollade id eller nånting. Så hade jag varit 12 men sett ut som 29 så hade nog inte ens bartendern, som för övrigt såg ut att vara nyss fyllda 17, tänkt en tanke på att det kanske borde kollas id.
Sen att det var färre personer än det varit på en släktträff och att dryga 5 % sov vid bordet är lite charmigt men också väldigt väldigt ledsamt.
En säng är ju bra mycket skönare än kletiga fjällstugemöbler.

Och dels har jag tappat mitt party humör.
vad det beror på har jag precis börjat funderat på och inte kommit fram till något, så där får ni hållas lite på ett någorlunda vettigt svar.


I övrigt är Mariestad en ganska trevlig stad.
Den största nackdelen är att där jag bor så är det lika långt till alla mataffärer utom Lidl, men ja.
Lidl är inget man ska handla på.
Jag är ingen matvarurasist men det är skillnad på butik och butik.

Den näst största nackdelen är att det nästan alltid blåser här.
Jämt.
Minst varannan dag.
Och nu när det börjat blivit höst så har löven blåst ner. Och gosse vad löv.
gräsklipparemannen kör och klipper kanske var tredje eller fjärde dag så att löven smulas sönder. men dagen efter så ser det likadant ut som det gjorde innan lövsmulningen.

Mannen i den blåa traktorn som far runt och borstar upp skräp och håller rent efter vägar och sånt där verkar ha så pass mycket att stå i att han kör fortare än i sensommras.

Fastighetskötaren på flakmoppen verkar numera tycka att det börjar bli lite för kallt för att åka med gräsklipparen på flaket och sköta diverse ytor.
för han har jag inte sett på ett tag.

Jag vet inte riktigt varför. Om det beror på att Mariestad är mindre än Sundsvall och att de människorna man ser lägger man märket till mer, för att man är så förvånad över att se någon. eller om det är nått med vattnet.
Men Mariestad verkar bestå av fler göra-reportage-om människor än Sundsvall.
de kanske har större intressanta-människor ratio.

Som den rasistiska tanten i cykelaffären som köpte sig en förvånansvärt snygg hjälm samtidigt som hon sa att hon inte fick någon vettig tandläkartid för att invandrarna snodde de.

Eller mannen som går ut med sin golden retriver i en ostängd morgonrock. men frukta inte, han har samma sorts kalsonger som en mörkhyad man hade haft om han hade varit med i en amerikansk sitcom. riktigt pösiga boxer shorts.

Eller hon tanten på våningen nedanför som jag hjälpte med en väska för att hon såg närmare helt död ut än halvt.
4 trappsteg upp till rätt våning stod hon och hängde över räcket. med, vad jag gissar på, var syrgastub i ena handen och en, vad jag gissar på, grön kylväska två steg upp.

Eller kanske den väldigt märkliga personen som spelar innebandy som verkar tycka livet i allmänt suger och spelar fult för att jag är bättre än han.
jag menar, vem springer in i nån "med händerna först för att undvika att tacklas"
eller bara råkar dyka upp precis där man ska börja springa med klubban i crosschecking läge.

Fast han den sista är kanske inte är så mycket av ett reportage, han vill jag mest bara råka äga på fler sätt än att slå 4 tunnlar i rad,  springa ifrån lätt som en plätt och göra fler mål än.
men det kommer väl tillfällen tänker jag.

Tålamod, som hundviskaren säger, är det viktigaste till framgång.
och hundar är ju inte så olika oss ändå.





Men för att återkoppla lite till klassisk musik.
Jag har börjat lyssna på det, så här fram på kvällningen.
Det hjälper mig att sova när jag behöver göra det.
Det hjälper mig att tänka när jag behöver göra det.
Jag tror det ökar min kreativitet. för nu har jag helt plötsligt börjat blogga igen.
Sedan är det också helt fantastiskt att lyssna på. det finns en spelglädje man sällan hittar i modernare musik. men det finns gamla låtar som påminner lite om hur dagens låter. vilket jag finner rätt intressant.

Som till exempel på spelglädje så har vi den här eller den här.
Den senare är ganska dramatisk tror jag, om jag inte blandade ihop de.

och när man lyssnar på klassisk musik. framför allt de styckena med piano och orgel så ångrar man , iallafall jag, lite att jag inte lärde mig piano eller orgel. för sjutton vad fränt det är ändå.

Bättre än en sten i skon!

Låg på soffan.
Försökte blogga.
Gick inte.
Tog tag i mig själv.
Bildligt.
Greppade tag i kameran.
Kollade batteriet.
Hämtade fleecetröjan.
Hämtade kängorna.
Tog på mig mössan.
Satte på mig tidigare hämtade saker.
Gick iväg.

"Hej"
Edwin springer ut på altanbalkongen.
'Tja!'
"Vart skaru?!"
'Till skogen'
"Ska du knäppa kort"
'Japp!'

Folk på jobbet tycker att jag pratar lite.
Han jag arbetar mest med säger att han har kommit på varför.
"Han har gått in i energispararläge"
De få gångerna jag sitter kvar i elbilen och han får svirra (trimma) så säger han
"Du är så snål med energin"
Jag misstänker att han kallar mig extremt lat på ett snällt sätt.


Tillbaka.
Jag går på kanten av lägdan som borde vara åker.
Men då det är skugga där större delen av dagen så är det lägda.
Och blött.
Tur jag har kängor.

Tar mig in i skogen.
Stannar.
Står på ett traktorspår.
Antingen höger mot de mindre kända markerna. den större skogen.
Eller vänster. mot masten och de välbekanta träden.

Jag går rakt fram.
typ.
Hade redan innan planerat att gå mot den större skogen.
Då den är större och inte lika besökt.
Jag tänkte att jag skulle gå via vad som en gång varit en traktor väg.
Men vad som numera är två diken och en stig i mitten.

Jag hittar inte riktigt till stigen mellan två diken.
Så jag planerar att gå via en kulle där man ser ut över vildvuxen sly.
För därifrån är det praktiskt taget rätt ner till stigen mellan två diken.

Senast jag gick på stigen mellan de två dikena va med Anton.
Vi skulle gå på djursafari.
Det började bra.
Trodde vi.
tills vi insåg att vi stått och lyssnat i en kvart på en gran som rörde sig i vinden.
Men sen gick det bättre.
När vi hittade 2 kg svamp på ett å samma ställe.
Dessvärre utan någonting att ha svampen i.
Min tjocktröja fick då bli provisorisk påse.

Jag står på kullen.
Lyssnar.
Spejar.
Trippar fram på tårna.
Fixar inställningar på kameran.
Är lite ringrostig då jag inte fotat på oerhört länge.
Men lite av de gamla takterna sitter kvar förberedelsen till exempel.
Jag trippar ner för kullen.
Lite tillbaka mot där jag kom ifrån.
fast ändå inte.
kliver på en kvist.
PANGBRAKKNAKTRAMPTRAMPTRAMP
det springer en älg ungefär 10 meter bort.

Jag gissar på en ko.

Möjligen en fjolårsko.

Då den inte va speciellt stor.

Men vem är jag å döma.

Nerverna va lite mer spända nu än innan

Trippade fort dit där älgen hade sprungit.

Förgäves.

Den hade mer krut i benen än mig.

Det lät som att det skulle kunnat vara två stycken och att de sprang åt varsitt håll.

Varav det ena hållet va där jag kom ifrån och det andra dit jag skulle.

Fortsätter gå.
Hittar stigen.
Inser att om jag hade hittat till stigen på direkten hade jag KANSKE! mött älgen på stigen.
Och KANSKE! fått en bättre bild. KANSKE! en bild där man faktiskt hade sett en älg.
eller två.

Traskar vidare.
Känner mig liten och kort.
Stigen är liten å trång.
Dikena likaså.
Det växer sly mitt i stigen.
FLABBKNAKBRAKDUNKDUNKKNAK

Tänker för mig själv.
Åh vafaan va det där?!?!
Vilket djur skulle göra sådär?
Det lät som att det va en fågel som försökte springa på marken för att kunna lyfta för att sedan börja flyga men sprang in i ett träd.

KNAKBRAK.

Det knakar inne i skogen på andra sidan.
Till höger om det högersta diket.

"GET OFF THE ROAD"
Hör jag hur Frodo skriker i min hjärna

Jag kliver in bland lövträden på vänster sida.
Hoppas på att jag ska få se nånting ligga vid roten av ett träd.
Inget dyker upp. typiskt.
Går ut mellan dikena igen.

DUNKDUNKDUNKDUNK.
hörs på högra sidan.

Aha.
Skrämd hare.
Förmodligen samma som lät som en dålig fågel på vänstra sidan.

Fortsätter promenaden.

Känner skogen tätnar.
Löven far över stigen.
Snart kommer en läskig typ på en svart häst
"GET OFF THE ROAD"
går in i skogen igen.
Tänker att här är perfekt för svamp.

Hittar två.
Inte ens rätt sort.

Går vidare.
KNAKBRAKKNAKTRAMPTRAMP
Låter som älg.
Gör ett halvhjärtat försök till å smyga mig fram till där jag hörde den sist ihop om att få en bild.

Exakt.
Blev inget av det den här gången heller.
nåväl.

Börjar traska hemåt.

hör nånting skriker.

Det låter som inget jag nånsin hört förut.

Tänk er hur jag föreställer mig att en hare låter.
Lägg till hur jag tror att en tjäder kan skrika.
Lägg till vingslag.

Finns bara ett djur som stämmer in på beskrivningen!!
SKVADER!!!
Ska låna burar och försöka fånga in den.
Filma den.
Sedan släppa ut den igen.
Man är ju sportjägare liksom.

 Närmar mig slutet på skogen.

Hör ett nytt ljud jag aldrig kan minnas mig ha hört.
Kollar upp.
Ser en fågel.

 sa ju att jag va ringrostig.
glömde att kompensationsskruva på rattarna. himlen är ju generellt sätt ljusare än skogen.

Det är en häger kan jag iaf berätta.
sällsynt här omkring.
har sett en vid sjön vid ett fåtal gånger.
ännu färre i skogen.

Kommer ut ur skogen.

går hem.

Plockar ett äpple.

För in bilderna i datorn.

blir besviken.

Har försökt få tillbaka kreativiteten.

Men har liksom tappat den totalt.

därav dåliga bilder.

Dåliga inlägg. om ens nått.

Men den kommer.

hoppas jag.

nåvälnåväl.

nån älg. en hare. en häger. jäkla massa duvor. och ingen svamp.

är iallafall bättre än en sten i skon!

Grönt på rött och viseversa är det någon vers på visan?

Jag har gjort årets tappra försök till att plocka smultron.
Det gick sådär.
Inte för att jag är färgblind!
utan för att det inte fanns så många!!

Men också för att jag har kommit på att jag är färgblind.
Man kan undra om det är jobbigt att vara färgblind.
jag vet inte.
Jag har ju liksom aldrig varit Ofärgblind så jag har inte något att direkt jämföra med.
men kan tänka mig att det är lite grann som att inte kunna se vissa färger när en annan färg omger den.
Ja.  ungefär så är det.
ganska precis så.

inte riktigt som alla andra tror.


SER DU INTE ATT DET HÄR ÄR GRÖNT?!??!?!??!?

MEN DU SER VÄL ATT DET HÄR ÄR RÖD??!?!?!?!!?!?!!!!!!

Men dra mig!

klart som fan jag ser att det är röd och grön!

är ju inte dummare än vad du verkar vara!

kan tänka mig att det är ungefär  folk tror att de med glasögon ser.

ungefär så tror jag.

typ.

sen så finns det en uppsjö av färgnyanser och man kan ju fan inte ha rätt varje gång man säger röd när det är vinröd eller ljusröd eller horröd. som huset som ligger där borta där man åker när man ska på utflykt. det som har taket som skulle bli perfekt att åka pulka nerför. ni vet. där borta.

(nickar mot huvudet i västlig riktning)

Men. tänker ni.

om du inte kan se när grön omges av röd. eller röd omges av grön. hur funkar det då att plocka till exempel smultron. eller jordgubbar. eller röda vinbär. eller den röda pennan som råkat hamna i lådan för de gröna pennorna. eller den röda fotbollen. eller den röda boulekulan, en sån av plast med vatten i???!?!!?!!?!?!?!

Joru! säger jag.

smultron är på en skala mellan 1 och 5 där 5 är det värsta att plocka och 1 det lättaste en femma.

fruktansvärt litet bär.

jordgubbar är bara en trea, men det beror på den mörkgröna färgen på bladen och för att det oftast hänger några ofärdiga bredvid de färdiga.

röda vinbär är en etta. för de hänger i klasar och har också mörka blad medan det röda är lite glänsigare (plockas med fördel på soliga dagar)

den röda pennan i gröna lådan har jag aldrig försökt hitta ens, har inte så många gröna pennor att jag behöver en låda till de. 

kommer nog aldrig heller ha så många gröna pennor.

den röda fotbollen har jag heller aldrig prövat.

den röda boulekulan som är gjord av plast har har vatten i sig är en etta den med.

däremot den lilla svarta jäveln! den ligger aldrig där mina röda hamnar..

men hur hittar du då smultronen. och jordgubbarna. och så vidare.

JO!

man går efter form.

eller kollar nerifrån och upp.

eller drar med handen igenom så det gröna böjs åt sidan.

men det är inte alltid lika effektivt som att vara icke-färgblind. det har bevisats flertalet gånger.

typ här

min mor är Ofärgblind.
gissa vilken hög som hon plockade ihop.
men å andra sidan så är jag lite mer för kvalité före kvantitet. vilket också syns.

och ni som har en morfar som inte är färgblind kan ju försöka hitta den gröna larven som ska vara i/vid/runt/på/under/över nån av högarna! jag ser den inte.



eftersom att min bil snart övergår till pension/veteran och inte kan spela de "nya" formaten. så som CD och diverse, så bjuder jag på lite kassett!!

Bara på låtsas

Likt Olles nedre tandrad ändrar jag riktning i livet från dag till dag.
I vintras hoppade jag av bildjournalistik.
Tappade lusten att fota, har inte riktigt funnit den än.
Tappade också lusten att skriva, har inte riktigt funnit den heller.

och tappar man de två sakerna så är bildjournalist ett rätt dåligt program att gå.

Lika mycket som jag stör mig på att snöret till höger i bilden ramlat ner, ut ur undanstoppningen stör jag mig på att jag inte vet vad jag ska göra i framtiden.

så du som sitter inne på tips, hör av dig!
kommentarsfältet.
ring.
skicka brev.
bildrebus.
vad som helst.
förutom sånt jag inte kan läsa/lösa

På samma sätt som samma olle kollar av avsky.

kollar jag på mitt hår.

ja. jag börjar se ut som Glen igen.

behöver klippa mig.

men har inte den rätta orken att sätta mig ner i en stol och prata om ingenting.

jag gillar inte att prata om ingenting.

jag gillar att lyssna på folk som pratar om ingenting.

för det låter dumt och kul.

för någon helg sedan var jag chaufför.

just det.

sen sist jag bloggade har jag tagit körkort.

åt samma olla som finns på bild 1 och bild 2.

lätt som en fjäder tänkte jag.

jag kör in, åker hem, äter godis, somnar, vaknar, far in, skjutsar hem, sover.

men nej.

han skulle klippa sig också.

vi far till birsta.

går till drop in salongen. där hon jag klippte mig hos strax innan gatufesten. ni vet.

undra om hon jobbar kvar där.

hon var inte där då.

och det var ungefär 20 i kö.

vi gick till nästa. den som inte är enbart drop in.

där fick han en tid.

halv 5 nästa dag.

klockan va ungefär 2 halv tre och han skulle vara borta vid 4 halv 5.

funkade inte riktigt.

vi gick till bilen. for till stan.

gick till en frisör.

han fick tid halv 5.

vi gick till nästa.

de hade ingen tid.

vi gick till nästa.

"nä här får jag dåliga vibbar, jag måste känna ett visst förtroende innan jag låter någon hålla på med mitt hår"

det lät inte lika homosexuellt som det gjorde nu.

vi går 2 steg in i nästa.

vänder fort.

till och med jag fick dåliga vibbar.

ingen vill bli klippt i ett kontorslandskap.

samma olle som är på bild 1 och 2 har ont i fötterna.

vi sätter oss på en busshållplats.

funderar.

vart finns det 1 frisörsalong där man får bra vibbar och som har tid.

samma olle öppnar sig.

han hade en "sundsvallsfrisör" men de la ner.

vi vandrar vidare.

in på små gator.

ut på stora.

kommer förbi en där man inte tror att det ligger något.

"hon känner jag igen"

han stormar in.

"har ni tid nu åt mig?"

han får tid.

jag får slå mig ner i en fåtölj bredvid pomac och after eight.

typiskt.

jag skulle köra och klockan va bara halv 4..

jag plockar likt många andra numera fram min telefon.

scrollar lite.

lyssnar på deras kallprat.

förväntar mig väder och andra klassiker.

det händer inte.

det är skratt och nästan glada miner.

enligt min expertis så raggade hon.

eller så va det hennes första vecka och hon hade längtat efter att få prata.

det blev bra, han vart nöjd, jag hade fått höra det bästa kallpratet jag har hört.

han har hittat en nu sundsvallsfrisör.

jag behövde klippa mig då.

jag behöver fortfarande klippa mig.

i fredags fick jag en toffs i håret av min tjej

japp.

en toffs.

japp. 

jag har tjej.

en charmerande bild innan nyårsfesten.

hade potatisgratäng kvar dagar efteråt!

efter ett tag kom jag på att jag hade potatisgratäng kvar dagar efteråt.

den fick slängas.

gratängformen är rengjord.

gratängformar är det jävigaste att diska.

förutom på reklamer.

för då körs de i diskmaskin.

ett litet tips från mig till dig.

men personligen gillar jag Bara På Låtsas - Arvet bättre

Se Edvin flyga över åkern i fruktansvärd hastighet

Jag har inte bloggat sen ifjol.
hade jag kunnat sagt och det hade varit kul. om det hade varit den tredje januari.
men nu är det inte den tredje januari.
det är den trettionde januari.
helskotta.
det är till och med trettioförsta.
tur jag sa nått!
måste betala räkningar.



förra helgen va jag hemma.
Jag åkte pulka.
som jag hade sagt om jag hade varit alldeles gammal och stel.

det gjorde jag inte.
jag åkte madrass.

1,5 gång.

att det blev 0,5 mindre än 2 beror på att första åket tog slut alldeles för fort.
halvvägs i backen upptäckte jag att madrassen va för liten.
mamma måste krympt den i tvätten.
jag kunde inte längre sitta som jag suttit.

och ramlar man i mitten ska man inte fortsätta åka därifrån.
nej.
då går man upp.
gör om.
gör rätt.

och rätt gjorde jag.

Nu kan man ju tro att jag flyger från ingenting.
men så äre inte.

är ett litet hopp där.
inte speciellt stort.
men fullt tillräckligt för dom som väger lite och har en pulka som går som hejsan.
även tillräckligt stort för dom som inte gillar att hoppa.
eller de som inte fått sin brors förmåga när det kommer till att graciöst flyga över den frusna åkern.

Jag presenterar härmed Ida. Min syster som lider av en liten släng av jantelagen.

Hon vågar inte hoppa när grannbarnen är med.
För hon vill inte vara bättre än de på det.
vilket jag tycker hon gör rätt i.
för det skulle jag inte heller vilja vara.
inte utan hjälm iallafall.

Jag presenterar även Edvin.

jag skulle nog vilja säga att Edvin vann.
både i snabbaste åket.
längsta hoppet.
och hårdaste landningen.
tillråga på allt är han ungefär 16 år yngre än mig. +/- nått år. är dålig på det där med barn och deras ålder.

Jag gillar den där delen när han far som en liten vante bäst.
Vill även meddela att under den ungefär 2-3 dm "djupa" snön är det bara is.

alltså.
där han, och alla andra som hoppar landar, är det ett hårt lager snö ovanpå en rätt hårt lager med is.

med andra ord.
jag det gör ont att landa. och ja det gör ont att bara åka.
gick haltandes in.

nä okej det gjorde jag inte.
jag landade på fötterna.
för jag är nämligen till 2/4 ett kattdjur.
landar alltid på 2 fötter.

Att hoppa med divers pulkor och madrasser får mig att minnas den tiden jag och min något yngre kusin (6 långa dagar) höll på å hoppa med våra snowracers.

vi modifierade de lite också.
tog bort bromsen.
snurrade på ratten så att den blev bättre att hålla i.
böjde upp skidorna baktill så vi skulle kunna fortsätta åka efter våra 180s. som vi satt ungefär 10% av gångerna.
det vill säga de gångerna vi inte började snurra för tidigt så hoppet gick sönder.
det vill säga ungefär 1 gång var.
När det va fram mot våren så började vi tröttna på att bara hoppa.
 så vi gick till skogen och hämtade ett träd att grinda på.

jag kommer aldrig grinda på nått nå mer.
speciellt inget som har kviststumpar som sticker ut.

heter det grinda föresten?
jag är inte så inne i jibbersnacket.
det kanske heter räjla. (vet inte hur man stavar. så jag gör som jag brukar. skriver som det låter. det brukar vara ända sättet.)

nån har gett mig tipset om nån google.
men jag vet inte.
det här med cyberspace går nog snart över.