En kaffetermos rikare

För första gången i hela mitt numera 20 åriga liv så har jag varit på innebandy.

Jag började med att ta fel på lagen.

"Men titta, han känner jag igen. Åh han med! han var ju med i tidningen häromdan!"

"Ja det där är ju deras coach, han känner man ju igen överallt"

-"det där är Storvreta"

"Är du säker? Han där har jag ju sätt i tidningen?!"

Misstag gör vi alla.

vi sätter oss ungefär 5 personer ifrån klacken.

Speakern pratar.

"mellan första och andra perioden kommer vi ha en liten tävling. Ni som fångar en av 3 T-shirtar får komma ner och tävla."

Johan, Sofia, JohaN kollar på mig.

JohaN säger. "Om vi fångar en T-shirt går du ner och tävlar då?"

-"Ja självklart! :D"

Chansen för att någon av dom skulle lyckas fånga en T-shirt var väldigt väldigt liten.

3 t-shirtar på ungefär 1500 personer är inte många procent.

Hallen släcks ner.

Storvreta springer in.

vuvozelorna ljuder.

Granlo springer in.

Hallen skriker och dom där lapparna man viker ihop låter fruktansvärt högt!

FOSCH!

Nåttvitt viner förbi mitt ansikte.

JohaN sträcker ut vänsterarmen som in blixt.

Lika snabbt som han lyckas sträcka ut armen. lika snabbt sträcker han den åt andra håller för att ge den till mig.

Jag skrattar.

Nervöst.

Helvete. nu måste jag ju gå ner.

Tänk om jag är värdelös.

fan.

Första perioden sitter jag och tänker mig igenom periodpausen.

NERVÖS.

Sedan blir det periodpaus.

Ingen av oss som har en T-shirt går ner.

En mamma (tror jag) på raden framför skäller på mig.

"MEN GÅ NER DÅ!"

Jag antar att hon är ett gediget fan.

"eeh, ska jag ha med mig T-shirten?" frågar jag

Hon skrattar och säger ja.

Alla runt om kring kollar på mig.

killarna till höger har böjt sina ben i den där vinkeln man måste böja dom för att någon ska kunna gå förbi.

Känner mig tvingad.

Aja, det är ju mest en kul grej. vinner jag så vinner jag, förlorar jag så förlorar jag.

"Ja gå å vinn nu!" säger JohaN.

Pressen är enorm!

Onervöst går jag ner mot båset.

Sneglar bort mot andra änden.

ingångsänden. (jag vet olle det stavas med e men ingångsänden är ett roligt ord)

Skönt!

en annan person går ner för en trappa.

en tjej.

Vi kommer fram till speakerbåset ungefär samtidigt.

Hon hejjar glatt på en av funktionärerna som är en lite högre uppsatfunktionär.

En funktionär som slipper ha en tröja som skriker. 'JAG ÄR FUNKTIONÄR!!!!!'

Den säger mer. 'Jag jobbar här. det gör inte du. respekt.'

"Ånej. dom känner varann. Det betyder att hon är här ofta, fanfanfan hon är bra på nånting."

Den tredje deltagaren dyker upp bakom mig.

Han och tjejen är i samma ålder.

Och man kunde direkt avgöra att det uppstod någon form av samtycke där.

Vi leds ner till kortsidan.

en lite större man har 3 bollar och 2 klubbor.

Han radar upp bollarna snyggt.

Tjejen säger. "Börja ni!"

Jag säger. "Du kan få börja du"

Han säger. "Nej."

Som den gentleman jag är så säger jag i en suck. "Jahapp.."

Jag tar tag i klubban som har rätt vinkel.

"Är det bara å köra?" frågar det stora frågetecknen som jag för tillfället förvandlats till.

Den lite större herren svara.

"Öh ja det tror jag, Närmast mittlinjen vinner"

Jag lobbar bollen mot mitten.

efter som bollen även råkade hamna nära själva mitten på planen också så sa samma herre upprepade gånger.

"Mittlinjen. Närmast Mittlinjen.MITTlinjen"

Jag tror inte att han trodde att jag hörde.

Dom andra två sköt identiskt lika.

Tjejen vann med ungefär 2 cm.

Ytterligare lite samtycke.

När det var klart att hon vann så tog jag min T-shirt redo för att gå.

varpå Speakern säger. "Ni kan ni komma fram. Alla tre ska få pris"

Hon fick flygbiljetter tror jag.

Vi fick en kaffetermos.

Ingen vidare tröst för någon som just har förlorat mot en tjej på en boll sport. inför 1500 personer.

Inte heller blir det en bättre tröst när denna någon inte ens dricker kaffe.

Jag gick tillbaka till min plats.

Jag kände hur alla i närheten tyckte och tänkte "Du vann inte. sätt dig någon annanstans."

Själv tänkte jag. "käften. Det var faktiskt bara en kul grej!"

Sedan löpte matchen vidare utan att jag behövde skämmas så mycket mer.

Fick sms om att jag var med på tv.

Så jag hoppas frillan va bra och att jag inte gjorde nått jättekonstigt.

Granlo vann. 7-4.

Vilket jag tror betyder att dom vann med den största målskillnaden i denna matchserie som tack vare att dom vann förlängdes till en sista och femte match.

När jag satt där och var fokuserad som mest så skjuter Granlo ett skott där målvakten är tvungen att slänga sig. Då fick jag en Flashback från det att jag gick på Vallen.

Vi körde innebandy match. Jag stod. I alldeles för stora kläder och i ett udda handskpar och i en sunkig hjälm som lukta svett och inte riktigt gick att spänna åt.

Jag var med i det bästa laget.

så jag behövde inte göra så mycket.

Det blev faktiskt tråkigt rent utsagt.

Jag lägger mig på sidan.

Fantiserar om att jag gör räddningar.

Jag sträcker upp benet.

sådär snyggt som jag sett att riktiga målvakter gör.

Pang.

Bollen träffar mitt ben som är mitt i luften.

"SNYGG RÄDDNING!!" 

Hör jag hur alla skriker.

Aningen förvirrad men mycket stoltare än förut släpper jag in mål på mål.

vi förlorar.

Men mitt skryt tog inte slut för det inte!

Tänk på lilltån!

Jag har varit i fjällen.

Gott.

eller, nä.

Det var inte så överdrivet god mat.

Påvägen upp var det snöstorm och en klass 2 varning.

Bitvis såg vi 50 meter.

Vi stannade för att köpa mjöl.

Det berättas historier om snöflingor större en lappvantar.

Dom var stora som Thures vantar. (släkt relaterat)

Dom var så stora att dom kunde öppna skjutdörrarna på Ica.

Grymt tyckte jag.

puder imorgon!

Det blev det inte.

Det blev plusgrader.

sånt suger.

åtminstone i puder sammanhang.

Söndagen blev första skidåkar dagen.

Det blev ingen puder alls.

Dom vuxnas menande blickar och en 4 på lavinskalan satte stopp för det.

Var inge folk i backarna direkt.

dom 4 första åken så la jag en 8 på mig själv.

soft.

När dagen var till enda så hade jag ont i låren.

Så allt var som det brukar vid en slalom dag.

Måndagen var den dagen jag skall minnas som "första gången jag åkte telemark"

Det var kul.

Jag lärde mig det på 10 minuter.

Min mor som också prövade kan fortfarande inte.

Fick beröm.

"det ser ut som att du kan det"

"är du säker på att det är första gången?"

Smickrande.

Men ska jag vara helt ärlig så var det inte så svårt.

Man gör bara likadant som man tror.

nästan.

istället för att dra bak foten så tar man ett steg framåt.

Medan man tar steget framåt så böjer man benet som inte åker fram. 

Man ska också trycka ner lilltån.

Sedan för att man ska få till det riktigt proffsiga så ska man tänka "som en hoppande köttbulle"

Förstod aldrig den liknelsen.

Men jag klarade det hyfsat ändå kan jag tycka.

Rätt så skapligt för att vara ungefär 6 timmars åkning. Om jag får säga det själv.

Och att köra offpist med telemark kan vara det skönaste jag har gjort i min utförsåkningshistoria.

Dit hör även min Skicross seger.

Lägg gärna märke till hur Anton gör ett desperat försökt att komma före genom att sträcka ut handen.

Han har även skyllt på allt möjligt över att jag vann.

"aa du kanske vann, men hade jag haft bättre skidor så hade jag..."

Nog om detta!

I had a dream

Igår vare kör.
Jag tog sparken.
via gammelvägen.
det gick sisådär.
Det var mörkt, mjukt och svettigt.
Sedan tog jag samma väg tillbaka.
Tror jag kan ha varit 10 meter från en räv.
men jag såg den inte så jag vet inte.

Tänkte att det kanske kunde varit ett av dom två lodjuren som det sägs smyger omkring här.
Sedan tänkte jag att det är nog bra om det bara är en räv.
Skulle bli tufft att brotta ner två hungriga lodjur. (min fantasi skenar alltid iväg till att jag måste slåss med djuren jag hör/ser)

Tror att det har haft en liten inverkan på min dröm som jag drömde inatt.

Det var sommar, med inslag av lite snöhögar.
Jag var i skogen med nån unge.
Jag säger åt ungen att gå fram lite grann.
För att skrämma fram lodjuren som kanske gömmer sig i skogen.

Det lyckades den uppskattningsvis 7 åriga hennen göra.

Fram kommer 2 stycken, förvånansvärt små lodjur.
Men deras päls ser lite konstigt ut.
Från nosen och ner till nacken är det en färg.
sedan är det en annan från nacken till svansen.

tänker "vafan. det ser ju ut som en pokémon"

Precis sådär ser dom ut. fast utan ränderna och en aningen midre yvig svans.

den 7 åriga hennen kommer tillbaka,

vi sitter och beundrar dom ett tag.

dom är inte skygga.

dom kommer nära. uppskattningsvis 8 meter.

helt plötsligt prasslar det i buskaget bakom.

jag tror att är den stora stygga mamma som ska komma.

det är det inte.

det är ännu en liten pokémonliknande kattunge som kommer.

den verkar arg på dom andra.

Sedan dyker typ kusin Robban upp från ingenstans.

han har med sig jakthunden.

som för natten har gått från att vara en stövare till att bli en blandning mellan en grand danois och en varg.

På axel har Robban sin bössa.

och i handen som han inte håller den kopplade grand danois-varg hunden har han en död hare.

(han jagar alltid hare)

Det första "hunden" gör att att gå fram å nosa argt på dom små pokémon liknande djuren.

Jag säger åt Robban att han inte kan skjuta dom stackars djuren.

Han säger "Nej då"

men han ler. Som bara Robban kan.

Sedan tar jag tillbaka mitt sinne.

"sånt här kan jag ju inte drömma om, det är ju vansinne"

sedan väljer jag att vakna.

Det är lite synd att jag bara kan styra över när jag ska hoppa ut ur drömmen

och inte vilken jag ska hoppa in i.

Skulle vilja drömma nått hemskt där jag blir hjälten.

Det har jag aldrig gjort. tror jag.

Eller så har jag det.

Men det slutade med att jag helt plötsligt inte kunde flyga längre och ramlade ner från himlen.

Bra bättre bäst

Det finns många saker jag är bra på.

Sedan finns det många saker som jag skulle behöva bli lite bättre på.

Sedan finns det saker som jag inte alls kan.
Men dom är inte många.

Jag har nog samma gen som Lotta på bråkmakargatan.
Det är en bra gen.
Inte en av dom som blir sämre om man sover för lite.
Utan snarare en av dom som blir bättre om man sover för mycket.

En av dom sakerna som jag skulle behöva blir lite bättre på är att laga mat.
Fast å andra sidan.
Vem behöver mångfald i matlganingen?

Måndag: Spagetti och köttfärsås
Tisdag: Makaroner och korv
Onsdag: Sent fika = ingen middag
Torsdag: Billys panpizza
Fredag: Köpepizza
Lördag: Tacos
Söndag: hemlagad pizza.

Det kommer man långt på!

En anna sak som jag skulle behöva bli aningen bättre på är att organisera.
Speciellt bilder på datorn.
Just nu ligger allt huller om buller.
Ibland hittar jag samma bild fast med 3 olika namn.
Ibland hittar jag inte ens det jag söker.

Det gör jag till exempel inte nu.

Jag letar efter en film som jag spelade in när jag och Anton var och åkte slalom i björnriket.
Vi hade tagit oss hela vägen upp till toppen! (sittlift)

När vi klev på så var det fint väder.
Efter 20 meter konstaterar vi att det börjar snöa några flingor här och där.
Efter 70 meter konstaterar vi att det börjar blåsa lite grann.
Efter ytterligare några meter så börjar ovannämnda saker öka i kraft.
När vi är på toppen så ser vi 5 meter framför oss.
Och står man fel så åker man baklänges. (om man har ansiktet mot vinden)

Jag hade just då lyckligtvis med mig kameran.
den som klarar alla möjliga påfrestningar.
jag började filma.
jag tänkte.
ingen kommer höra vad jag skriker så jag skriker nått fränt innan vi åker ner.
"It´s a fucking snowstorm"

jag vet inte varför jag säger "fucking" och jag vet inte heller varför jag säger det på engelska.
men nånting händer med mig när jag ska börja filma.
helt plötsligt vill jag börja säga saker på engelska.


Nu hittade jag filmen.
Den låg under SkrivSkola -> APUN -> 2012-03-23 APU
I APUN mappen ligger det förövrigt 17 olika mappar.

Det är svårt att tro att det ska ligga bilder i en mapp som heter SkrivSKola.
men det gör det.
typ 90 GB med bilder.
jpg bilder.

Ordning och reda löning på fredag.

Antar att jag släppte det uttrycket för ett par år sedan.


Nu har jag sett filmen.

Jag skriker till och med "YEAH" innan jag säger its a fucking snowstorm.

Jag pubar även snow.
Det är lite kul.

Det som också var lite roligt är att det bara var svarta backar ner.
och att om man stod i spurtloppsställning så gled man 5 meter per sekund.
Det är inge vidare fort.

En tredje sak jag skulle behöva förbättra är mina filmnings kunskaper.
dom är just nu, aningen bristfälliga.

När vi kommit ner till botten så tänkte vi åka upp igen,
Det var trots allt väldigt roligt att åka i snöstorm.
men det gick inge vidare med den tanken.
Liftskötarna hade stängt av sittliften.
dom hade faktiskt till och med stängt av alla liftar som gick någorlunda högt.

På deras radio hörde vi att folk upp på toppen inte vågade åka ner, dom ville åka skoter ner.
Stockholmare..





Bara för att mitt uttal på SNOWstorm är det roligaste i det här inlägget så tänkte jag skriva 6 ordvitsar.

#1
Curling är ingenting man bara kan glida igenom. Det är en stenhård sport. Man måste ha is i magen och det duger inte att göra en sopig insatts!

#2
För en naturintresserad stavgångare så måste det vara nått positivt när det går käpprätt åt skogen!

#3
Eftersom Vasaloppet går i Dalarna så ät det ju en ganska självklar sak att det är masstart!

#4
Det blir allt vanligare med att folk går och opererar bort sina midjor.
Men det gäller att se upp med vart man går. Vissa kirurger suger fett!

#5
piri-piri, mums-mums och couscous. Det måste vara exempel på eko-mat

#6
Om man går utomhus halvnaken så får man skyla sig själv

EN BJÖÖÖÖRN!!!

Igår fick jag ett meddelande av min telefon.
Den sa att det fanns en uppdatering att göra.
Jag som "missat" dom senaste 7 tänkte att det kanske vore en idé att friska upp telefonen.
Jag har valt att inte göra det förut för att jag har varit rädd att telefonen ska bli seg, eftersom att den är så pass gammal som den är.
Sagt och gjort.
00.03 började jag uppdatera.
00.06 började skärmen lysa.
den lös att jag skulle koppla ihop telefonen med iTunes.
nej tänkte jag. det gör jag imorgon.
sedan somnade jag.

jag vaknade. gjorde allt sånt där man brukar göra på morgonen.
När jag var klar med dom sakerna så kopplade jag ihop telefonen med iTunes.
Förut har det stått "albin cösters iphone"
nu stod det bara iphone.
mina första misstankar väcktes.
Plötsligt!
en lite ruta ploppar upp.
det står att det är något fel på telefonen. jag måste återställa den.
jävel, tänker jag.
jag klickar på återställningsknappen.
det ska ta 3 minuter.
jag går och äter frukost istället.
efter frukosten kommer jag tillbaka.
"this device isn´t eligible for the requested build"
jag förstår inte. men jag kan tyda på den lilla bilden som visas (röd rundring med rött streck igenom)
att någonting är fel.

Jag prövar några gånger. samma resultat.
suck.
jag prövar att stänga av telefonen för att sedan starta den igen.
samma sak.
ingenting jag kan göra. Jag känner mig ovanligt lugn.

Jag plockar fram den lilla kromade saken jag har för att kunna plocka ut simkortet ur telefonen.
jag letar reda på min gamla trogna sony ericsson.
som jag faktiskt har hållit laddad för just sånna här tillfällen.
det första jag gör att gå igenom bilder.
några från gmun.
sedan dyker det upp några från i sommras.

Från det tillfället när jag, typ kusin Olle, typ kusin Magnus och typ kusin Viktor gick ut i skogen utan mat, utan tält och utans ovsäck. vi skulle äta det som vi kunde få tag på, typ blåbär.
Det ända vi hade med oss var 1 ombyte, regnställ.
(sedan hade jag packat ner ett extra ombyte till åt oss var, men det tar vi en annan gång)

Vi skulle börja gå vid 11.
Vi skulle utgå från berget.
Vi skulle vara ute i en vecka.
Men som vanligt med min släkt så är klockan bara ett ungefärligt mått.
Vi kom iväg efter 1-fikat. (jag var klar vid halv 11)

Vi gick över gårdtjärnsberget.
vi börjar alltså med att klättra ca 200 meter. för att ungefär 50 meter senare börja klättra nerför.
underbart!

nu lägger jag bilderna i ordning. bara så att ni ska hänga med i upplevelsen lite bättre.
för jösses vilken upplevelse det var!

1

2

3

4

4,5

när vi kommit ner, plöjt igenom ett gammalt kalhygge. numera ett slyträsk. så började vi sikta in oss på att komma fram till en liten tjärn.

jag som kan mycket lite om karta och kompass nöjde mig med att titta på.

för sist jag gick ute i skogen med herr Magnus och herr Olle så gick vi fel.

och det var inte mitt fel.

men hade jag fått visat vägen så hade vi nog gått rätt. (jag hittar bättre i skogen än vad jag gör i stan)

när vi plöjt igenom slyträsket så kom vi till ytterligare en sluttning. inte lika lång.

men desto brantare.

när branten var slut så kom det en å.

vi gick över ån.

in i brännässlor.

in i en tom hästhage.

Vi gick nu längs högsjövägen.

efter ett tag svängde vi av mot högsjödammen.

det var en fin liten skogsväg.

Det fanns mycket smultron där. sa dom.

Eftersom jag är måttligt färgblind så ser jag inte smultron så bra, speciellt inte på håll.

och min ögon sitter på ungefär 170 cm ovanför marken. och det är på håll.

så medans dom andra gick och smaskade gick jag i lugn takt framåt.

när jag gått alldeles för långt fram så stannade jag för att leta efter smultron.

jag fick ihop till 7 tills det att dom andra kom ikapp.

"men titta, albin har ju hittat köngstället"

tydligen fanns det ungefär 70 till som jag hade missat.

suck.

aja, egentligen är dom ju inte ens goda. inbillar jag mig.

5

när dom hade frossat klart så fortsatte vi att gå.

Vi gick å vi gick. Länge och väl.

och sedan gick vi lite till.

vi stannade, kollade på kartan igen.

lite osäkerhet.

sedan bestämda steg mot tjärn.

vi kom fram runt 5 tiden. eller senare.

det var en fin liten tjärn.

Vi valde en plats att sova där vi hade både kvälls och morgonsol.

Olle som just vid det läget var den enda som hade någorlunda koll på hur man sover ute under gran tog på sig uppgiften att fixa boendet, om vi andra hämtade granris.

det kanske inte ser ut att vara så mycket att sova under.

det var det inte heller.

speciellt tätt var det inte heller, inte ens efter att vi hätt dit granriset.

När hyddan var klar så sa Olle åt mig att leta efter mask eller nånting att ha på krokarna.

Jag hade med mig lite fiskelina och några krokar.

Jag hittade 3 saker som fisken kanske skulle nappa på.

men på vägen tillbaka så snubblar jag och tappar 2 av dom.

jag fick ha kvar den största.

en vit.

spöna högg vi från marken.

Viktor högg först 1 spö.

medan han högg det andra så gjorde jag iordning det första.

när det var klart så fick Viktor det.

Sedan gjorde jag iordning mitt medans Viktor började att fiska.

Han rapporterade att det syns fisk.

Jag slänger ner min krok.

"försök fånga en mört. mörtöga är populärt bete"

säger Magnus.

lättare sagt än gjort.

det nappade lite smått för både mig och viktor.

den vita larven försvann fort.

suck.

vi försökte även utan nånting på.

Svosch.

lät det när jag slängde upp mörten på land.

den lossnar från kroken i luften.

den landar precis vid vattenbrynet.

jag skyndar mig för att den inte ska sprattla ner i vattnet.

Käck.

Nacken gick visst av.

Titta. Det är en mört.

Kom Viktor så får du ett mörtöga.

7

sedan håvade jag upp en tre, fyra, sex fiskar till.

abborrar som tur var!

för ingen vill äta mört. inte ens när man inte har med sig annan mat.

mört för människan är vad harar är för älgar.

oätliga.

8

9

Viktor hade inte samma fiskelycka som jag hade.

han kanske inte har tränat lika mycket.

eller så är jag bara helt enkelt fenomenal på att fiska upp fisk.

jag fick 9 abborrar.

totalt 10 st.

Viktor fick. ingen.

Olle och Magnus som var åskådare skrattade.

Dom hade inte varit med om liknande.

så fort jag slängde ner kroken.

3 sekunder senare kunde jag dra upp en ny fisk.

Men fiskarna var lite små.

så jag tvungen att snärta upp dom för att dom inte skulle ramla av.

hade jag varit riktigt snabb så hade man kunnat tro att det hade regnat fisk.

ett napp = 10 sekunders sökande efter fisken på land.

tog kanske i lite för mycket när jag slängde upp dom.

Magnus gick som en dammsugare bakom mig och plockade upp fisken.

sedan tog han med dom till slakterit.

10

11

den största fisken jag fångade var så här stor

12

kanske inget mättande monster.

men jag blir lite hungrig nu när jag ser bilden.

Nu hade vi, boende och mat.

nu behövde vi bara eld.

det kirrade Magnus. med råge!

13

Medan vi hade fiskat. (iallfalla jag)
så hade Olle plockat blåbär.
Han hade planer på att koka blåbärssoppa.

steg 1.
plocka en massa blåbär.

steg 2. häll alla blåbär i ett kokkärl.

steg 3.
mosa alla blåbär.

14

steg 4.

värm blåbärsmoset.

15

16

steg 5.

Bär dom verkar varma. häll upp för servering.

Hemmagjord blåbärssoppa med blåbär som enda ingrediens kan vara det äckligaste jag har ätit.

det smakade nästan inte ens blåbär.

och det smakade framför allt inte soppa!

Men jag åt upp min del. Mat som mat. Jag vill ju inte bli smalare än vad jag redan är.

Sedan var det dax för fisken.

17

18

19

Alla fick två var.

Förutom jag.

Jag fick tre.

den största, en medel och den minsta.

Den mista fick jag bara föra att den var så liten att det nästan bara var ben.

20

Magnus fick nån idé om att grilla fiskhuvud.

mest som en roligt grej.

När vi ätit oss relativt mätta på både fisk och blåbär så satt vi vid elden ett litet tag.

pratade. ni vet.

Grabbhäng liksom.

21

Sedan klädde vi på oss allt vi hade.

byxor, tshirt, tjocktröja, regnställ och mössa.

(bara för att klargöra en sak. vi hade ju givetvis inte tagit av oss tröjan och byxorna innan)

och sedan gick vi och lade oss under granen.

Olle och jag låg på ena sidan stammen.

Magnus och Viktor låg på andra.

Det gick ganska fort att somna.

Men sedan gick det ganska fort att vakna också.

När klockan var någonting runt 3 så låg jag vaken.

Jag frös.

Sedan helt plötsligt.

Knak!

nånting rör sig inne i skogen.

Jag ligger så stilla jag bara kan.

Ögonen är på vid gavel.

Öronen på helspänn.

Sedan igen!

Nånting är verkligen där. tänker jag för mig själv.

jag vrider på mig.

Spanar ut genom håligheterna i granriset.

skog.

ser inget annat än skog.

Det blir tyst.

Jag lugnar ner mig själv.

"Det finns djur i skogen. Det vet du. Du Springer nog fortast. Björnen väljer inte den i mitten"

När jag nästan har somnat igen så hör jag det.

EN BJÖRN!!!

Jag blir klarvaken.

ligger likblek och likstel.

EN GÅNG TILL!

den liksom grymtar.

Ni vet. sådär som björnar gör på teve.

ÄNNU EN GÅNG!!

den låter obehagligt nära!

Det lär faktiskt som att den är borta vid Viktor!

"Skriker Viktor är det du som springer ner i vattnet" hör jag mig själv tänka.

Sedan tänker jag om.

"Nä du kan nog ta den här björnen. du har ju en kniv"

DEN GRYMTAR IGEN!

Vafan.

hur många gånger ska den behöva grymta.

på teve gör den det ju max 2 gånger i rad.

och nu har den gjort det 4 gånger i rad.

i nästan samma takt också.

nästan så att den grymtar varje gång den andas.

Det förstås.

den försöker lista ut om vi är döda.

den luktar på oss.

IGEN!

vafan.

nu är det nått lurt.

Jag sätter mig upp.

Olle är visst vaken.

"Svårt att sova?"

"Ja, hör du förresten björnen?"

"haha nä det finns ingen björn här inte"

GRYMT!

"Där! hörde du?!"

"ja det där är Viktor"

Jag har blivit rädd för en snarkande Viktor.

Jag skäms lite.

Jag lägger mig igen.

Kan inte sova.

Viktor snarkar för högt.

Jag lyckas somna en liten stund till.

När jag sedan vaknar igen så har Olle stigit upp och gjort eld.

Jag kliver upp.

Sätter mig bredvid.

Efter ett tag så kommer Magnus och Viktor också.

Jag blir hånad.

"Tro att det finns björn. här. hahah"

"vänta ni bara" tänker jag hämndlysten.

Vi lägger oss i en ring runt elden.

Vi sover 3 timmar till.

Sedan rycker vi upp oss.

Vi packar ihop.

Frossar i oss frukost i form av blåa runda blåbär.

22

23

24

Sedan börjar vi gå igen.

Vi går runt tjärnen.

Den långa vägen runt.

På andra sidan går vi genom en tät skog med döda grenar.

Jag blir riven i ansiktet flertalet gånger.

Tänker "fränt"

Men det svider.

Vi kommer ut ur den döda skogen.

Titta ett hus.

Titta en bil.

Titta folk!

Vi har visst kommit till någon form av sportfiskestuga.

Vi hejjar.

dom verkar förvirrade.

Vi fortsätter över vägen.

in i skogen.

in på en stig.

Jag går sist.

Jag ser nått gult vid en rot.

Kantareller.

Dom kom tidigt i år.

Jag plockar dom.

jag säger att jag tror att jag hittat kantareller.

Får bekräftelse om att det är kantareller.

Magnus tar dom, stoppar ner dom i sin ficka.

Då får vi ett skrovmål ikväll också.

gott.

Vi kommer in på nått litet träsk.

det växer fullt med vita små dunbollsblommor där.

Vattnet tar slut.

Vi går vid sidan av träsket.

Vi kommer fram till ett ställe det det rinner vatten.

vi fyller på.

Vattnet är brunt och smakar inte som vatten borde.

Men törsten har ingen lag. Jag vänjer mig nog.

Vi kollar på kartan.

Vi ska nog upp här säger någon.

Vi klättrar uppför.

Jag sakkar efter.

När jag kommer upp så har dom kollat på kartan ingen.

"nej det här är fel. vi ska hitåt."

vi klättrar ner igen.

Jag sakkar efter.

Dom går ut på en väg.

Jag följer efter.

30 meter kvar till vägen.

Jag vänder mig om.

"det här skulle vara perfekt för en björn"

Vänder mig mot vägen igen.

20 meter kvar.

Det är lite sandigare här.

Jag kollar ner och lite vänster.

EN BJÖRN FOT!

Rädslan ploppar upp igen.

Jag visste det! det var en björn jag hörde!

det var en björn jag hörde.

Det där avtrycker är enormt.

storlek 70.

Jag ökar takten enormt dom sista 20 metrarna.

rapporterar upptäckten.

Jag tror inte jag blir tagen på allvar.

Vi fortsätter gå. på vägen den här gången.

Vi går långt.

Vi går fel. igen.

Vi vänder.

Följer samma väg, fast åt andra hållet.

Vi kommer till en annan tjärn.

Molnen ser inte så trevliga ut.

Det luktar mat.

Någon grillar vid tjärnen.

Jag blir hungrig.

Det börja regna lite smått.

Vi tar på oss regnjackan.

Vi fortsätter gå.

Det börjar ösregna.

Vi tar inte på oss regnbyxorna.

Det kan ju sluta när som helst.

Det gör det inte.

Vi kommer fram till väg 320.

Alla har blöta byxor.

bara Olle vill fortsätta.

Vi går efter väg 320 ett par hundra meter.

Vi stannar.

Överlägger.

Olle är besviken.

Vi andra är blöta.

Magnus ringer efter skjuts.

Vi åker hem.

Jag tar av mig alla kläder.

hoppar in i duschen.

Tar på mig rena och torra kläder.

Lägger mig på soffan.

Vi ska snart åka iväg och äta pizza.

Jag somnar.

Vaknar av att det knackar på dörren.

Dom är här.

Vi åker iväg.

Bara jag äter upp hela pizzan.

Nån svensk tar medalj i en hästgren på os.

Vi åker hem.

Jag lägger mig i soffan.

Somnar igen.

Ljuva sommar mitt i vintern

Hejsan!

Läget?

Okej. Jo tackar som frågar, det är ganska bra. Lite krasslig sådär men det är lugna puckar. Börjar bli lite le. Eller kanske inte just le.

Jag börjar bli lite trött på att det är ett tag kvar tills det att det går att bada ute i sjöar och sånt.

Varför börjar du bli det? du badar ju nästan aldrig ändå.

Kul... Jag vet inte varför, fick bara ett sug av att bada i någorlunda halvljummet vatten.

Givetvis för att sedan snabbt hoppa upp på torra land och bli varm i den gula solen som tänker gå och gömma sig bakom ett moln. För det gör den alltid när jag fryser.

Eller så fryser jag just för att den går i moln. Jag vet inte, brukar bara tänka "förbannade sol"

Tänkte lägga in ett litet tips här. som ni kan slå igång och lyssna på medans ni kollar på bilderna och drömmer er vidare till den plats ni nu vill drömma er vidare till. För människan är av den naturen att den gärna drömmer sig vidare till andra platser istället för att nöja sig med att vara där den är just där och då.

Spotifylänken till denna låten är HÄR

Den låter inte riktigt likadant. men den är fortfarande lika bra

Men säg inte till pappa att jag letat upp den på youtube.

(youtube är nämligen strängeligen förbjudet här hemma pga begränsat internet)

    

Att jag lägger upp bilder på blommor så här mitt vintern. typ.
beror på att jag hittade en mapp med bilder som jag inte tittat i.
varannan bild var på softbolltjejer. var fjärde var på en katt.
dom övriga var nått annat.

Appropå softboll.
När jag gick igenom bilderna och en av amerikanskorna dök upp så fick jag en mycket liten flashback.
Helt plötsligt var jag tillbaka i sommaren. på baseboll planen. jag skulle fota hela klubben. alla skulle ha en bild på sig själva (vilket är minst 3 per person)
Softboll laget var först ut.
Alla har inte kommit dit än.
Jag, två amerikanskor, 4 svenskor står i en deformerad ring.
Dom pratar om nånting. jag spelar cool.
Kollar drömmande bort mot kubens fotbollslag som har träning.
"Do you know you look adorable"
Tillbaka till verkligheten.
Jag kollar på den snyggare av amerikanskorna, brunetten.
Jag skrattar, mumlar, någon bortförklarande handrörelse. dom vanligaste symptomen som man brukar göra när brandbilen kör över en.
"Does he know english?"
Hon frågar dom övriga. som om jag vore dum.
Jag svara att jag kan engelska.

sedan övergår samtalet till att nästan alla i sverige kan engelska.


Ljuva sommar.

Livets Episoder

Tänkte att jag skulle blogga.
Kom inte på om vad.
Slår på bloggmusiken.
Hjälper inte.
Skriver ett par meningslösa meningar.
Raderar dom.
Funderar igen.
Sjunger på vad jag tror är refrängen på Lady Percy

"Every time I see that you're walking by, 
I look at you with my eagle eye,
And I know that you're the girl,
That's meant for, that's meant for me."

Inte för att det är det enda jag kan på låten. Utan för att det är den fräckaste delen.

Fortsätter fundera.
Ledsnar på det svaga ljudet från datorn.
Kopplar in ljudet som gör så att grannarna hör vad jag lyssnar på.
Ida som i vanlig ordning är hemma och sjuk kommer och klagar över det höga ljudet.
Jag sympati sänker 3 snäpp för att sedan höja två.
Hon tror jag sänkt 5. Alla är glada och nöjda.

Nackdelen med att spela hög musik är att jag inte hör när någon kommer hit och hälsar på.
Och det är väll inte så farligt egentligen.
Om det bara inte skulle vara så att dom alltid ska komma när jag sjunger för full hals.
gärna i falsett också.
Den jobbigaste på hälsningen än så länge var nog när jag satt och spelade Robot Unicorn Attack
och istället för att stänga av ljudet på spelet så låt jag det var på. Always som är låten som går på repeat.
Det är ju kanske inte den låten som jag borde sitta och sjunga på för full hals.
och speciellt inte om och om igen.
När jag var inne på liv #2, 45000 poäng. mor öppnar dörren. (den måste vara stängd för att inte blomkrukorna i köket ska ramla ner)
Jag ser grannen gå ut från huset.
POFF.
Brandbilen körde över mig och lämnade lite lackering på kinderna.
"Du fick beröm för din sång"
Säger hon och småler. Sedan stänger hon dörren.
Jag tror det var i den stunden jag slutade spela det spelet.

Det hände väll för en sisådär 2 år sedan.
En grej som är lite mer aktuell. (Hände i somras)

I min familj är det jag som har blivit utvald till förste gräsklippspojk.
Tror det beror på att jag är den enda pojken i hushållet.
Könsdiskrimineringen har tagit en otäck sväng här hemma...

Iallfall. dom första gångerna jag klippte det fördömda gräset så hade jag hörselkåpor. Bara vanliga hörselkåpor.
Det blev ju snabbt väldigt tråkigt att bara lyssna på brummandet.
Jag införskaffade ett par som hade förmågan att spela upp radion i öronen.
Dom gick sönder när jag skulle klippa under äppelträdet. Tydligen så var antennen en viktig del.
Tillbaka på ruta 1.
Kom på den fenomenala idén att ha spotify i öronen!
Det resulterade i att jag började sjunga.
Man kan ju tro att det inte ska höras över brummandet från grasklipparen.
Det gör det.

"Du lyssnar på Michael Jacksson"
Sa lilla William  en dag.
Jag förstod inte vad han menade.
Hans mor fyller i.
"Ja det blir så stämningsfullt när du klipper gräset" (hon sa inte riktigt så. men innebörden är den samma)
POFF.
Numera sjunger jag väldigt mycket tystare när jag klipper gräset.

Idag gjorde jag samma sak fast med snöslungan.
Den låter mer.
Jag tog i mer.

Sweetnees börjar spela. följt av No One Knows
Tankarna dras till mitt NHL 2003 till PC.
Tror det var dom låtarna som gjorde så att jag började sjunga varje gång jag satt vi datorn.
Jag kan fortfarande inte texten på nån av låtarna.
"LAiiiiaauuoooaaauuiiiiiiaaauuuu.... NO ONE KNOWS!!!"

En kul grej som dyker upp appropå NHL 03.

Jag sålde jultidningar när jag hade åldern inne för att göra det.
Jag fick en tv och tillräckligt med pengar för att köpa ett ps2.
Min kusin hade också ett ps2.
Han hade nhl 04.
Jag lånade det 1 gång.
Jag lånade det lite för länge.
När jag kom på att det faktiskt inte var mitt spel så blev det lite smått bråttom att lämna tillbaka det.
Det tyckte iallafall mamma.
När vi skulle dit någon gång så tänkte jag att det var ju perfekt att ta med spelet och lämna tillbaka det till sin rättmätiga ägare.
Precis innan vi ska fara så ska jag kolla så att skivan ligger i. Så att han inte bara får fodralet. För det är bara jobbigt.
Självklart ligger inte skivan där i.
Jag går in på mitt rum med skorna. (det gör man inte)
öppnar ps2:an. där liger ssx tricky.
Jag öppnar sedan samtliga fodrall till alla mina spel.
Ratchet and Clank.
The Getaway (som jag senare blev tvungen att sälja, mamma tyckte det var för läskigt)
James Bond
Need for Speed underground
Jag gick igenom alla!
och det gick inte att finna någonstans!
Vi blev tvungen att åka.
Jag "glömde" fodralet.
Vågade inte säga till mor att jag tappat bort skivan.

När vi kom hem igen så började jag att leta igenom alla PC fodral också.
Men icke!

Efter ett par veckor så insåg jag att jag skulle bli tvungen att köpa ett nytt.
Jag pratade ut till mamma. La på lite sorg i rösten. Skylde på Agnes.
Fungerade inte. Jag blev tvungen att betala spelet själv...

På våran numera väldigt gamla dator så fanns det ett lönnfack där man kunde lägga skivor om man inte orkade lägga dom i fodralet.
Där hade jag letat. fler gånger!

Veckan efter att jag lämnat tillbaka spelet till kusinen så hittade jag hans skiva i det där fördömda lönnfacket.
Jag skyllde på Agnes. Igen.
Hon har fått tagit på sig mycket genom åren.
Kommer ihåg 1 gång när jag gjorde nått riktigt jävligt.
Hon fick skulden för det med. Tror faktiskt att mor å far fortfarande tror det var hon som gjorde det.
Men det tar vi en annan gång.

Mitt hittande av den försvunna NHL skivan var iallfall början på en era.
Jag har knappt förlorat en match sedan... hmm... sedan...
Jag har inte förlorat en match på väldigt länge helt enkelt!
å så vitt jag vet så är det inte nörden i mig som har plockat fram det.
inte heller ligger det i släkten.
Tror jag har en sådan ådra.
Likt konstnärer har en konstnärlig ådra och så vidare.