7 sorters APA!!

Jag sitter och försöker plita ner ett par rader om varför jag söker bildjournalistik på mitt universitet.

Att "plita ner ett par rader" låter som en klyscha.
Men helt ärligt så är det faktiskt den bästa beskrivningen på vad jag gör.

För när man plitar så får man kämpa lite hårdare än vad man egentligen skulle behöva.


Först så började det jättebra tyckte jag.
Dom första tre raderna blev exemplariska.
trodde jag.

Jag läster igenom vad jag skrivit.

Kom fram till att det jag skrivit va skit.
Hade det haft en lukt så hade det luktat apa.
Tror jag, jag har faktiskt aldrig luktat på en apa.
och inte känner jag någon överdrivet hårig person heller som jag skulle kunna sniffa på..

Jag tar bort aplukten.

skriver om.
skriver såhär.

"Ja varför söker jag den här utbildningen.

Bra fråga.
Jag vet egentligen inte."

Kanske ingen toppenbörjan.

men den luktar inte apa iallfall.

inte vad jag kan känna.

Men nu sitter jag fast.

Jag har liksom bara 1 A4  (minus det där) kvar..

svår skrivet idag.

kanske beror det på att den inte är mumford & sons som ljuder ur högtalarna

Man kan ju tycka att det finns mer musik som är bra.

och ja det finns det ju.

men inga som ökar produktiviteten som dom.

märkligt.

30 min senare

Jag sitter fortfarande kvar.

Har kommit lite längre.

Men ändå inte.

Känns nästan lika meninglöst som att trampa vatten utan att använda armarna i fyra minuter. bara för att en skolpolitiker en gång bestämde att det var viktigt.

Jag redovisar hela min journalistiska bakrund.

Man kan tycka att det borde gå rätt fort.

men jag gillar detaljer..

Man kan också tycka att det bara ska vara att skriva.

men så lätt ska det ju inte vara

speciellt när man inte riktigt vet varför man söker.

Jag vet verkligen inte varför jag gör det.

Känns fel att skriva.

"Det kan nog bli en kul grej"

Det kan nog tolkas som oseriöst.

jag tror inte dom plockar in oseriöst folk.

samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska skriva så vill jag skriva något unikt.

något som gör att dom kommer ihåg mig.

något som visar att jag är rätt duktig på att skriva. (enligt mig själv)

någonting som visar att jag är värd en av dom 24 platserna.

När jag sökte för gymnasiet så låg den årsgamla gränsen för att komma in på runt 240 poäng tror jag.

Jag hade lyckats få ihop till knappa 200.

När jag fick reda på att jag kommit in så visade det sig att gränsen hade hoppat ner till 170 eller något i den stilen.

Jag hade tur.

Jag trodde inte jag skulle komma in.

Året efter så hoppade gränsen upp igen.

jag tror även att den blev kvar där året efter det.

så jag hade jävligt mycket tur egentligen.

att vissa av människorna som kom in där inte var på någon lektion och att det sedan var ungefär 10 som hoppade av linjen spelar ju ingen roll.

En kille var där första dagen.

Nästa gång jag såg honom var i tvåan. på en matte lektion.

sedan dess har jag aldrig sett honom.

har hört ryktesvägen att han var på rehab.

Att det året före och året efter bara innehöll elever som var tjejer och att vi blev 4 (6 från början) killar i min klass var också en redig tur.

(andra året efter var det också bara tjejer. eller. det var ju en bög, men det är ju samma sak. såatte..)

Så jag får väl sätta min tro på turen

Det kan ju funka igen!

För nu har jag suttit i ungefär 2 timmar och försökt plitat ner.

Det är lite mer än 3 rader.

Men det börjar lukta apa igen.

fan.

oj.

Det var visst jag.

21 grader ute resulterar i ungefär 26 grader på rummet.

kulT.

Jag som fortfarande sover med vintertäcke..