"KLART DU SKA!!"

Jag är nog den lataste personen jag känner.
ibland säger jag åt mig själv att göra nånting.
"Gå genast och kolla om det finns nått å fika!"
Jag svarar mig själv med att rebelliskt klä av mig och lägga mig i sängen.
"nähäpp.. inge fika idag heller"

Första gången någon sa till mig att jag var den lataste dom kände så höll jag på att ramla ur kundvagnen.

skämt å sido.
man kan inte ramla ur dom.
har man väl kommit ner kommer man inte upp.

har förstört flertalet kundvagnar.
så nu har butikerna jag handlar på ibland köpt en speciell vagn enbart till mig.

tänk er en permobil fast med en kundvagns utseende.





under GMUns början så kände jag att jag inte var vad jag än gång varit.
samtidigt så kände jag att jag inte var så dåligt tränad.

När jag kom hem så var jag i bättre form än vad jag varit på länge.

Men som gemene människa så skjuter även jag upp saker till morgondagen.
helst så många morgondagar som möjligt.
ju fler desto bättre.

Tror det är därför jag är så pass stresstålig som jag är.
tänker i banorna " Det värsta som kan hända..."
Oftast är det värsta som kan hända en slag, en utskällning eller bara en suck kombinerad med ett huvudskak.
Kombinationen suck och huvudskak är nog värst.
För slag kan jag slå tillbaka.
skäll kan jag skrika tillbaka (oftast slutar det med vinst åt mig och basrösten)
Men en suck och huvudskak.
finns inget man kan göra för att motverka det..

Visst, ibland är det värsta som kan hända att jag tror att jag inom en snar framtid kommer att dö.
Som den gången när jag höll på å drunkna i Thailand.
Eller som den gången när jag klättrade på Gårdtjärnsberget.

Hade "APU"
På foto fick man tolka APU bergreppet lite som man ville, jag valde att fota vårtecken. sedan blev det djur i allmänhet och sedan blev det endast fåglar.
för vårtecken var tråkigt och djur i allmänhet syntes inte till.

iallfall.
Jag cyklade till det lokalt döpa stället 'Berget'.
Såg tiotalet rådjur på 20 meters håll.
hade 500 spegeltele.
blev stora oskarpa rådjur.

klev av cykeln.
stod och andades, blev lite skakig av att vara så nära rådjur.
blev inte rädd! men skakig.
Gick upp den långa vägen.
Inte en fågel i närheten.
gick.
å gick.
gick tills berget tog slut.
vände.
gick några meter längre ner.
plötlsigt står jag på en platå.
mitt i branten.
kollar bakåt.
"Hur fan kom jag hit?"
kan inte vända.
för lite plats och sedan ingen stans att ta vägen.
Kamerastativ i ena handen.
liten kamera i fickan.
stor kamera över axeln.
telefon i andra fickan.

Det växer mirakulöst ett träd där.
Jag sätter mig på rumpan.
säkrar med fötterna mot trädet.
andas.
tänker.
klurar.
funderar.
"vem ska jag sms. hinner jag sms i fallet."
(Det är ungefär 80° vinkel uppåt i 10 meter och 120° neråt i + 50 meter)
Andas.
smsar ingen. vill ju inte skämmas ifall att jag klarar mig helskinnad.
men har klurat ut vilka som får det ifall att.
Kollar uppåt.
får svindel.
kollar ner.
får inte svindel.
(japp, jag får svindel ibland, fast liksom tvärtom)

ställer mig upp.
stensmak i röven.
satt nog i 20 min.
det var ju fin utsikt.

Säger åt mig att ta tag i klättrandet.
Kan ju inte sitta å själv dö.
lyfter kameraremmen över huvudet, så den sitter säkrare.
stänger fickorna om kameran och telefonen.
tar stativet i vänsterhand.
börjar klättra.

glider ner.
pulsen ökar till nästan max.
andas.
försöker igen.
på ett annat ställe.
lite mer åt sidan.
utan det skyddande trädet i bakkant.
slänger upp stativet på nästa platå.
krålar/klättar upp.
växer lite gräs.
Rycker till och håller på att tappa balansen.
skogsmusen springer nästan över mina fingrar.
pulsen ökar.
men tänker bara.
"rackarns! varför var jag inte redo med kameran!"
Sätter mig på vad som kan vara skogsmusens bo.
kollar utsiken.
fint.
men det känns som att det är från fel håll.
allt känns bakvänt.
kommer på att det kanske beror på att jag ser allt från andra hållet nästan alla andra dagar.

ser en sten.
puttar den över kanten.
för att lyssna på hur långt det är ner.
det är långt.

fortsätter klättra.

når toppen.
går tio meter in från kanten.
vänder mig om på skakiga ben.
stolt.
nöjd.
skakis.

kollar klockan.
tog drygt 1 timme att klättra.
jobbigt.

Men vad i. 

det här hade jag inte planerat att skriva om..

åter till latheten.

härom veckan fick jag ett sms.

En kompis mamma hade sagt till min mamma att jag borde börja träna fotboll.

Några dagar senare skickar denna kompis utan vetskap om detta ett sms till mig med den tvingande frågan om jag ska börja träna med henne.

smset avslutas med "KLART DU SKA"

om hon skriver med stora bokstäver så vet man att det är blodigt allvar.

jag vågade inte säga annat än "javisst"

Vi sprang i typ 2,5 km.

det kändes rätt lugnt.

tänkte, "gött. jag är i bättre form än jag kunde gissa"

det tog kanske lite längre tid än det borde ha gjort. men det är bäst att starta mjukt!

Vi gjorde även ruscher i sandbacken.

utklassning!

vet att jag är rätt snabb på korta sträckor. men ändå. 

dagen efter hade jag inte ens träningsvärk!

var bara lite tröttare i benen än vanligt.

Men idag.

värdens bakslag!

fysjutton!

lyckas på nått sått aldrig inse vad jag egentligen ger mig in på.

speciellt nu på slutet så hade det blivit så.

vet inte varför, kanske har blivit lite mer oförsiktig på senare tid. dumstridig liksom.

fast på ett bra sätt.

så idag när min PT inte ville träna så lyckades jag skaffa mig en till.

en som är bättre tränad och inte lika skadad som min första.

dumt.

För er som är något.

för er som vet vart skansberget ligger.

så kan jag meddela att vi sprang dit upp.

och sedan tillbaka.

som tur är så blev det nå fel på runkeepern så tiden dök aldrig upp.
för hur lång tid det tog tänker jag inte säga.

och om ni försöker vara smarta att räkna ut det genom att kolla på vad klockan på mobilen är och vad runkeeper säger att den är så kan jag säga att så lång tid tog det faktiskt inte.

Men det gick inge vidare oavsett hur lång tid det tog.
fick ont i magen.
men det var inte mjälttugg (eller heter det mjälthugg?)

klagade över det till min PT.
han sa att han hade haft samma problem!
han hade en teori om att det kunde vara dåliga kallingar.
så att pungen for å slog mellan låren.
för smärtan dök faktiskt upp på samma ställe som den kan dyka upp på när man får en smäll på den!

påvägen tillbaka så försökte jag göra nått åt saken.
och det fungerade hyfsat.
det gjorde inte lika ont längre.
så då gick det rätt bra att springa.
och sedan var det lite lätt utför och jag glömde bort att jag faktiskt sprang så då gick det riktigt lätt.
tills att jag kom på att jag sprang.



Så nu har jag, den lataste jag känner lyckats skaffa mig 2 st PT.
och som om att inte det vore nog så har jag även gått med på ett vad.
försten upp för sidsjöbacken.
bara hoppas att mina outbildade PTs får mig i form tills dess!

Nä, nu har jag skrivit för mycket igen..
och jag skriver så långsamt...
2 timmar för å plita ner dessa rader..
så nu ska jag se om jag hitta den förbanna myggan som bitit mig på benen under två timmar.
och kanske avliva den smärtsamt.
så jag slipper bli biten i ansiktet under natten..

"Sanden i rumpan"

En 19 årig tradition går i graven imorgon.
Tragiskt men sant.
Så länge jag kan minnas, vilket egentligen bara är typ 15 år.
men vi säger 19 för det är maffigare.
Så har vi. dvs jag och min familj och fler. firat midsommar i Gimofors.

Det har varit klassiskt och enkelt och skönt.
Fotbollsspelade och bad på dagen.
Givetvis också fika.
fram till 2.
cykel upp till själva midsommarstången.
eller ja, ungdomarna cyklar dom vuxna och gamla går.
Tipsprommenad. (har hänt att jag vunnit (på lottning..) nånting)
kollat på dom som dansar.
för jag är för tuff för att hoppa runt i ring.
Sedan godisregn.
och kanske lite fika.

nu på senare år har jag skickat fram dom yngre att plocka åt mig.
Men dom delar ogärna med sig så det brukar sluta med att jag får låna när ingen ser.

Sedan cykel hem.
lite fika kanske.
snabb fotbollsmatch.
inget bad.
maten serveras.
nånting.
Dom små ungarna gör i ordning en förvånandsvärt välordnad oplanerad 5-kamp.
Ifjol slutade den med en fotbollsmatch.
rätt kul att se 70+ are sparka boll i träskor.
Sedan en paus.
sedan prisutdelning.
bestående av godis.
Och i sann Bamse anda så får alla smaka!

sedan har det blivit grillning av korv på öppen eld.
fast dom senaste åren har grillen tänts.
utveckling ni vet.

och där vid elden.
den känslan man får.
obeskrivlig.
då det är skog runt omkring så blir det ju relativt mörkt.
elden fladdrar.
alla är trötta efter en lång dag.
barnen metar aborre.
små surr.
barnen springer runt övertrötta.
nån ramlar.
grinar.
alla suckar "Åhh stackarn"
folk går in en efter en.
morfar blir kvar sist.
tar ner flaggan när alla är inne.

När man sedan går in där alla samlats så sitter några och spelar spel.
dom gamla slår sina riktigt kloka huvuden ihop och löser ett par korsord.

mormor plockar fram lite fika.
sedan går man och lägger sig.
läser kanske lite Buster från 70 talet.
sover länge och väl.

Det är inte midsommar utan Gimman.

Det är banne mig inte ens sommar utan Gimman.

Och jag har inte varit där än.
blir nog inte mycket till sommar iår..

Kommer sakna att sitta på dass å skita.
kommer sakna att kunna byta om inne vid sängen, gå barfota ner till vattnet, lägga handduken på den hemmagjorda bänken, frysa ner i vattnet, bada tills man är blå om läpparna, sätta sig i en solstol och bli varm i solen, läsa en bok, må gott.
kommer sakna känslan av att kunna fiska utan att ro.
kommer sakna känslan av när en tånagel bryts pga tåpaj på fotboll.
kommer  sakna att duscha utomhus i solvärmtvatten.
kommer inte sakna alla gamla 40 åriga tidningar som jag läst flertalet gånger.
nä jag skämta. jag kommer sakna dom också.
Kommer sakna frukost på sängen när man sover i samma hus som mormor och morfar.

meeen det lär ju ske nångågn iår! så jag ska ju inte deppa ihop.
man kan ju ha det skönt på andra platser också.
kanske.




Annars har jag kommit på en sak.

Min hjärna går ibland in nått slags standby läge.

För helt plötsligt så upptäcker jag mig själv att göra nånting utan att jag tänker på det.
Jag har liksom vandrat in i mig själv ibland.

Som meditation.
man bara försvinner.

Kanske är jag den återfödda Gandhi?
hade ju rätt soft å vart känd som det.

tänk vilken lyxbehandling man skulle få!

Jag skulle kunna lura i dom flesta asiater vad som helst.

Å tänk vad det skulle gå hem på krogen!

"japp, det är jag"
'vem?'
"Det är jag som varit gandhi"
'vem?'

kanske är värt å pröva.
vem vet.
plötsligt händer det.
kanske.


Dagens och sommarens oseriösa låttips.
http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4599867
Emma Knyckare som numera håller i morgonpasset.
gör även det där programmet som börjar efter 16.
Humor så det sjunger om det! (ordvits)
lyssna på nah!
hon är kul.

nä men seriöst http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4599867

Folk i alla storlekar och former är bra för miljön

Buss är väl en av dom bättre sakerna dom finns!
Iallafall om det inte är en stadsbuss.

Men sitter med en lagom komfort.
Ryggstödet kan ändra läge.
Det är bra för miljön!
Det kan vara socialt.
Man sitter högt upp så man ser mer än normalt.
Sätena vibrerar så det på låga varv känns som massage. 
Man får tillfälle att tänka.

Och det finns nog ingen annan plats som gör så att jag tänker så pass bra som jag faktiskt gör i bussar.
Vilket också oftast märks på Twitter.

Mest tänker jag på folk i alla storlekar och former.
Och hur dom beter sig och vad det innebär. 

Till exempel han som rådde om huset jag sov i inatt.
Han var väldigt mån om att jag skulle trivas.
Jag som ogärna är den som klagar och tycker det är dumt att göra allt för flådiga grejer och är mer åt man-tager-vad-man-haver hållet känner mig väldigt bort skämd och så när han håller på å propsa på mig en massa saker.

"vilken filt vill du ha, den här. Jättestora jättevarma eller vill du ha den mindre och tunnare?"

"spelar ingen roll. Jag fryser inte"

'himlar med ögonen drar en lätt suck. Sträcker över den överdrivet stora filten'

Sedan lägger han den tunna filten över killen som fått sova på golvet under bordet.

Jag hade en soffa.

Det startades en film av någon runt klockan halv 5.

Sedan försvann denna någon som såg filmen.
Dom som sov på golvet klagade över högt ljud.
Jag pausade och stängde av teven.

Husvärden kommer in.
Frågar varför det avstängt.
Jag skyller på klagomål över högt ljud.

Då ska han minsann starta upp allt igen.
Trotts att jag sa nej.
Leta fram ett par hörlurar
Och liksom få mig å känna mig tvingad att se Saw V.
Jag hatar skräckfilmer.
Även fas saw kanske är mer åt helt jävla sjukt hållet och inte så många hoppa till och bli rädd stunder så gillar jag inte saw.

Och jag kan ju liksom inte skita i det när han fixat så fint åt mig. Bara åt mig.

Så nu sitter jag och funderar på varför han gjorde så.
Det är ju trevligt och fruktansvärt. Nästan överdrivet artigt.
Men jag har ju aldrig träffa karln förut!

Kanske hade han blivit tillsagd att göra det.
Kanske var det för att jag kände typ 2 där som han ville få mig å trivas ännu mer.
Gör han så när han är full.
Tyckte han att jag verkade helt handlingsförlamad?

Finns många frågor.
Säkert lika många svar.

Vilken kurs är det man lär sig människobeteende?
Psykologi?
Tycker det är rätt intressant faktiskt.
Synd att man inte kan ändra högskoleansökningen

Bättre än alla drinkar på krogen!

Jag har känt ett att mina inlägga har tappat kvallité.
tråkigt.
Meen det går väl går väl som en grusväg.
upp och ner.
och det här är inte mycket bättre.

När jag var liten.
sisådär en 20-35 kilo.
100-140 cm lång.
ungefär 6-9 år.

Jag vet faktiskt inte ens om dom där måtten stämmer överhuvudtaget.

Jag vet att jag kunde cykla.
att jag kunde vissla.
att jag gick på fritis.
eller heter det fridtis?
jag vet inte, men jag gick där iallfall.

En friditslärare hette  Ulla.
Det rimmar på bulla.
Men det kallades hon inte för.
hon kallades inte heller för nått annat som rimmar på Ulla.

Det var vår.
Jag nös.
Jag fnös.
Snora.
Snöt mig.
Grinade.
Gjorde allt möjligt.

Mamma och pappa sa att jag var pollen allergisk.
Jag visste inte vad det var. men jag visste att jag inte gillade det.

Till exempel så var jag och min mor ute och cyklade en vårdag.
vi cyklade på gammelvägen, för er som vet vart den ligger.

I nedförsbacken när man kommer från oss och cyklar mot stampen.
Nej inte stampenbacken. utan själva backen ner till själva stampenbacken.
ja precis.
den backen!
fattar man så fattar man.

När vi rullar som bäst i nedförsbacken säger mamma.
"kolla vad fint med alla löven"
"USCH NEJ!" säger jag och vänder bort huvudet till den andra sidan (där det finns precis lika många löv, om inte fler)
"Men det är lugnt. Det är inte löven du är allergisk mot"
Lite generad svara jag.
"nä jag vet väl det"
sedan kollar jag ändå.



Men det är inte så lätt å veta vad sjutton pollen är för något!

För att jag inte skulle bli så fruktansvärt allergis så har jag stoppat i mig flertalet piller.
fast givetvis bara 1 om dagen.
Den första sorten jag prövade blev jag ilsk nå jävulskt av.
Den andra sorten blev jag trött nå jävulskt av.
den tredje blev jag både trött och ilsk av.
men inte lika mycket så då blev det till å behålla den.

Sedan fick jag även ta näsdroppar och ögondroppar.
FYFAN för ögondroppar.
Det kan vara så att ögondroppar kan vara det värsta jag fått in i ögonen.
och då har jag fått in en del dynga i ögonen! (bokstavligt talat, närå men typ)

Och jag kunde inte göra det själv.
För jag var ju så liten och oskyldig.

problemet med ögondroppar är att man vet att det är ett helvete å ta.
men man vet också att man måste göra det.
och man måste göra det med öppna ögon.

Och eftersom att jag inte kunde göra det själv så var ju någon tvungen att hjälpa mig.
mamma gjorde det hemma.
hon kunde inte göra det när det behövdes på skolan.
på fridtis.
Då fick Ulla göra det.
Hon va inte jätteduktig på det.
men det var bättre än att ha rödsprängda ögon i en vecka.


Allt eftersom åren gick så behövde jag inte längre använda ögondroppar.
Det superkliandet i ögonen övergick till svårare att andas vid ansträngning.
Så det blev rätt tufft att träna fotboll på våren.
Men det som inte dödar härdar.

När jag kom upp i högstadiet så hade vi den strängaste men också den bästa idrottslärare jag har haft.
Och han hade gjort sin undervisningen efter sin tolkning av läroplanen.

Vilket innebar att ju längre du kunde hoppa längd.
ju högre du kunde hoppa höjd.
ju snabbare du sprang.
ju längre du kunde stöta en kula.
desto bättre betyg fick du.

Och han hade även bestämt att hoppar du så långt så får du det betyget.
Och jag som va/är extremt liten och tanig hade ju lite problem med friidrotten.

Och tro inte att eländet slutar där!
Pelle som han heter hade även bestämt att friidrotten skulle äga rum på våren.
ungefär precis den tiden när pollen är som värst.

Nu kan man ju tycka att höjd, längd och kulstötning inte innehåller så mycket springa.
och nej det är ju rätt sant.
men det spelar ingen roll.
Jag andades som en rökare ändå.

100 meter va inga problem.
Då andades jag bara dåligt när jag kommit i mål.

400 meter var värst..
Fast 2 varv på eljusspåret va ännu värre..
Nu hade jag ju rätt ont i knäna på den tiden också.
och jag var väl ingen träningsnarkoman heller.
men jag skyller ändå på pollen.

efter det så har det väl inte hänt så mycket.
Jag har ätit mina tabletter.
nyst.
kliat i ögonen.
vågat vägra ögondroppar.
sedan ångrat mig.

det har blivit lite bättre.
men knappt märkbart.

Men iår!
Mamma hade hittat en sak på facebook.
en kompis till henne hade lagt ut ett husmorstips.

Man skulle ta några tallbarsknippen.
lägga i vatten.
låta stå i 1 timme.
sedan dricka långsamt.

om man gjorde det.
så skulle allergin försvinna.
för det hade den minsann gjort för henne.

värt å pröva så jag i en nysning.

Och nu.
När den värsta pollensäsongen är över.
Kan jag säga bara säga att det FUNGERADE!
helt sjukt.

Jag har även fått sådär allergiskt och skitsvårt att andas när jag har trimmat  gräs.
Iår har jag inte hunnit trimma några stora mängder.
men jag har inte blivit allergisk.
helt otroligt.

Så det är väl vad jag vill ha sagt med det hela.

drick 1 timmes gammalt tallbarrsvatten.

Bättre än vilken drink på krogen som helst!

Den pingvinvaggande mannen

Ligger på min säng.
Kollar på teve.
Grinar illa.
Har ont i foten.
Närmare bestämt höger långtå.

Dvs tån som hade hetat långfingret om det hade varit ett finger.

Badade i badtunna.
Skulle kliva upp.
Ljuset var nästintill obefintligt.
Jag ställde mig på sittplankorna som är en bit ner i vattnet.
Kliver över kanten.
Höger fot först
Sätter ner höger fot på bänken som fungerar som en en-trappstegstrapp.
Lyfter över vänster fot.
Sätter ner vänster fot på plankorna som ligger på marken.
Som jag tror kan fungera som en slags dörrmatta.
Tar ett steg.
Ett till.
Tar ett till.
PANG!
Sparkar höger foten i en buld som sticker upp lite för mycket och på fel ställe.
Känner inte hur pass ont det egentligen gör.
Känner inte ens att det gör ont.
Känner bara att jag slår i.
Tror det berodde på det där ämnet i kroppen som kickar in när man skadar sig.
Det som fungerar som ett naturligt smärtillande.
Tror jag.

Byter om.

Sätter mig i en Ford.

Börjar känna att det bultar i foten.
Kan inte komma på vad sjutton det är frågan om.
Kommer hem.

Klär av mig.

Sätter mig på sängkanten.
Känner hur det börjar bulta.

Böjer upp benet så att jag kan se under den.
Japp.
Jag är så vig.

Ser ett det saknas ett stycke skin.

Jahapp. Tänker jag.
Det blir nog bättre imorgon.

Det blev inte bättre.

Gick runt och haltade på högerfot.
Gick även runt och haltade på vänsterben efter samma dag.

Vi spelade brännboll.
Slog ett av mina längre slag.
joggade i rätt snabb takt runt banan.

4 meter kvar.
Ser att bollen börjar komma oroväckande nära.
ökar takten.
Tar ett stort och snabbt sista steg.

Det skulle jag inte gjort.

Vänster knä. och höger för den delen.
Är konstruerat för att böjas bakåt.

I det sista, stora snabba steget så väljer knät att böjas lite framåt.
Eller ja.
Det var inte så lite.
Var faktiskt rekord för mig i hur långt knät har böjts åt fel håll.

Likt en fotbollsspelande italienare satt jag mig ner och grinade illa.
Tårarna var nära.
Men jag höll ihop.
Är ju gjord av socker så jag kan ju inte grina hur som helst.

Sedan dess har jag haltat på båda benen.
Så har ni sett en pingvinvaggande man så kan det ha varit jag.

Vi spelade även kubb.
Och ja.
Jag bar upp hela laget.

Dom andra ville inte erkänna det.
"Det är en lagsport"
"Alla hjälps åt" och så vidare.
Men med tanke på att jag faktiskt tog ner 4 av 5 ?kubbar?
Så vill jag nog säga att jag drog det tyngsta strået till den rätt berömda stacken.

Spelade även ett snabbt parti av plockepin XL.
Och ja.
Som nån som tydligen varit rätt berömd ska ha sagt.
Veni Vidi Vici.

En berättalse.
Lite 'tycksyndomsigsjälv'.
Lite skämt.
Lite skryt.
En bild. (om den kommer med, bloggar på telefonen och vet inte riktigt hur pass bra det fungerar).
En bra mix.
Tycker jag.

Jävligt bra, väldigt rätt eller oerhört klokt

Att inte veta vad man vill bli är ett återkommande fenomen bland människor runt i världen.

Gissar jag på.

Så är det ju iallfall i Sverige.

Eller.

Så är det ju iallfall för mig, och jag bor ju i Sverige. såatte, jorå

När jag lyssnar på radio så vill jag bli radiopratare.

När jag mer bestämt lyssnar på p3 så vill jag bli musikredaktör, för vissa låtar dom spelar är för taskiga!

När jag ser på teve vill jag bli programledare.

En sån där som verkar hur trevlig som helst genom rutan.

men så blir det off air och jag bara gnäller på alla. typ. "Vart är mitt kaffe?!!!"

"Vart faan är den där jävla praktikanten med min bulle!!"

Nä självklart inte!

skulle aldrig gnälla på någon om vart mitt kaffe är.

När jag spelar musik hemma så vill jag bli artist.

När jag skriver blogginlägg så vill jag bli författare.

eller eventuellt en sån där kändisbloggare.

så man kan leva på reklamintäkter.

Men dit är det ju ett tag till.

har ju inte ens skaffat reklam än!

När vädret är dåligt och det regnar så vill jag åka utomlands.

fast det är ju inte direkt nått jag vill bli.

eller jo.

jag vill ju bli nån som åker utomlands.

äh! ni fattar.

När jag lyssnar på lite lätt house musik så blir jag sugen på att dricka en lagom mängd alkohol (eller hur mamma) och dansa 

När jag ser filmer så vill jag bli filmfotograf!

såg en film som jag inte kommer ihåg vilken det var rätt nyligen.

Kan ha vart den nyaste bond.

eller inte.

hur som haver så var den rätt snyggt filmad ibland.

Men snyggast filmat är nog sagan om ringen filmerna och framförallt Bilbo filmen!

blev nästan lite blöt i byxan i slutscenen när man ser utsikten från det där berget dom landar på och man får se örnarna flyga iväg mot horisonten.

är det trickfilmat så bryr jag mig inte.

jävligt snyggt ändå.

Oavsett vad så tror jag att jag skulle kunna göra ett riktigt bra jobb.

det tror jag om allt.

jag tror att jag skulle skrika på praktikanterna liiite bättre än alla andra. bli en liiite bättre programledare/radiopratare än alla andra.

bli en liiiite bättre artist än beatles.

nä men iallfall bättre än han den där Michael Jackson som alla snackar om.

Jag tror att jag skulle dricka bättre (inte mer mamma) än alla andra.

och framför allt dansa bättre än alla andra.

Det där med att dansa bättre än alla andra kan tolkas på olika sätt.

Antingen så tolkar man det så att man tror att jag skulle kunna vinna vm och sånt där.

men då tolkar man fel.

Det jag menar med att dansa bättre är att dansa mer som ingen annan.

Det har bara hänt 2 gånger.

Jag var nykter båda gångerna.

ena gången satt jag först i typ 10 minuter innan jag gick upp och ägde hela dansgolvet (faktiskt sant, jag ägde)

Andra gången var på fotbollslagets avskedsfest.

men 10-11 åriga tjejer.

Då var det bara jag på dansgolvet.

För alla andra stod vid sidan av och filmade.

Blev lite smått generad när jag träffade en av fotbollsmammorna efteråt och hon sa att hon tyckte jag var bra på att dansa.

Och hon va även förvånad att det var jag som gick lös (för det får man ändå säga att jag gjorde)

jag som var den lugna, tysta och lite tillbakadragna tränaren.

Men som jag och 1 till kom överens härom dagen.

Det är bara dumt att visa alla sina bästa sidor på en gång.

Det är roligare när man kan överraska folk gång på gång!

+ att folk får mer respekt för en som inte är för mycket på.

men när denna en är på, så blir det antingen jävligt bra, väldigt rätt eller oerhört klokt sagt.