"KLART DU SKA!!"

Jag är nog den lataste personen jag känner.
ibland säger jag åt mig själv att göra nånting.
"Gå genast och kolla om det finns nått å fika!"
Jag svarar mig själv med att rebelliskt klä av mig och lägga mig i sängen.
"nähäpp.. inge fika idag heller"

Första gången någon sa till mig att jag var den lataste dom kände så höll jag på att ramla ur kundvagnen.

skämt å sido.
man kan inte ramla ur dom.
har man väl kommit ner kommer man inte upp.

har förstört flertalet kundvagnar.
så nu har butikerna jag handlar på ibland köpt en speciell vagn enbart till mig.

tänk er en permobil fast med en kundvagns utseende.





under GMUns början så kände jag att jag inte var vad jag än gång varit.
samtidigt så kände jag att jag inte var så dåligt tränad.

När jag kom hem så var jag i bättre form än vad jag varit på länge.

Men som gemene människa så skjuter även jag upp saker till morgondagen.
helst så många morgondagar som möjligt.
ju fler desto bättre.

Tror det är därför jag är så pass stresstålig som jag är.
tänker i banorna " Det värsta som kan hända..."
Oftast är det värsta som kan hända en slag, en utskällning eller bara en suck kombinerad med ett huvudskak.
Kombinationen suck och huvudskak är nog värst.
För slag kan jag slå tillbaka.
skäll kan jag skrika tillbaka (oftast slutar det med vinst åt mig och basrösten)
Men en suck och huvudskak.
finns inget man kan göra för att motverka det..

Visst, ibland är det värsta som kan hända att jag tror att jag inom en snar framtid kommer att dö.
Som den gången när jag höll på å drunkna i Thailand.
Eller som den gången när jag klättrade på Gårdtjärnsberget.

Hade "APU"
På foto fick man tolka APU bergreppet lite som man ville, jag valde att fota vårtecken. sedan blev det djur i allmänhet och sedan blev det endast fåglar.
för vårtecken var tråkigt och djur i allmänhet syntes inte till.

iallfall.
Jag cyklade till det lokalt döpa stället 'Berget'.
Såg tiotalet rådjur på 20 meters håll.
hade 500 spegeltele.
blev stora oskarpa rådjur.

klev av cykeln.
stod och andades, blev lite skakig av att vara så nära rådjur.
blev inte rädd! men skakig.
Gick upp den långa vägen.
Inte en fågel i närheten.
gick.
å gick.
gick tills berget tog slut.
vände.
gick några meter längre ner.
plötlsigt står jag på en platå.
mitt i branten.
kollar bakåt.
"Hur fan kom jag hit?"
kan inte vända.
för lite plats och sedan ingen stans att ta vägen.
Kamerastativ i ena handen.
liten kamera i fickan.
stor kamera över axeln.
telefon i andra fickan.

Det växer mirakulöst ett träd där.
Jag sätter mig på rumpan.
säkrar med fötterna mot trädet.
andas.
tänker.
klurar.
funderar.
"vem ska jag sms. hinner jag sms i fallet."
(Det är ungefär 80° vinkel uppåt i 10 meter och 120° neråt i + 50 meter)
Andas.
smsar ingen. vill ju inte skämmas ifall att jag klarar mig helskinnad.
men har klurat ut vilka som får det ifall att.
Kollar uppåt.
får svindel.
kollar ner.
får inte svindel.
(japp, jag får svindel ibland, fast liksom tvärtom)

ställer mig upp.
stensmak i röven.
satt nog i 20 min.
det var ju fin utsikt.

Säger åt mig att ta tag i klättrandet.
Kan ju inte sitta å själv dö.
lyfter kameraremmen över huvudet, så den sitter säkrare.
stänger fickorna om kameran och telefonen.
tar stativet i vänsterhand.
börjar klättra.

glider ner.
pulsen ökar till nästan max.
andas.
försöker igen.
på ett annat ställe.
lite mer åt sidan.
utan det skyddande trädet i bakkant.
slänger upp stativet på nästa platå.
krålar/klättar upp.
växer lite gräs.
Rycker till och håller på att tappa balansen.
skogsmusen springer nästan över mina fingrar.
pulsen ökar.
men tänker bara.
"rackarns! varför var jag inte redo med kameran!"
Sätter mig på vad som kan vara skogsmusens bo.
kollar utsiken.
fint.
men det känns som att det är från fel håll.
allt känns bakvänt.
kommer på att det kanske beror på att jag ser allt från andra hållet nästan alla andra dagar.

ser en sten.
puttar den över kanten.
för att lyssna på hur långt det är ner.
det är långt.

fortsätter klättra.

når toppen.
går tio meter in från kanten.
vänder mig om på skakiga ben.
stolt.
nöjd.
skakis.

kollar klockan.
tog drygt 1 timme att klättra.
jobbigt.

Men vad i. 

det här hade jag inte planerat att skriva om..

åter till latheten.

härom veckan fick jag ett sms.

En kompis mamma hade sagt till min mamma att jag borde börja träna fotboll.

Några dagar senare skickar denna kompis utan vetskap om detta ett sms till mig med den tvingande frågan om jag ska börja träna med henne.

smset avslutas med "KLART DU SKA"

om hon skriver med stora bokstäver så vet man att det är blodigt allvar.

jag vågade inte säga annat än "javisst"

Vi sprang i typ 2,5 km.

det kändes rätt lugnt.

tänkte, "gött. jag är i bättre form än jag kunde gissa"

det tog kanske lite längre tid än det borde ha gjort. men det är bäst att starta mjukt!

Vi gjorde även ruscher i sandbacken.

utklassning!

vet att jag är rätt snabb på korta sträckor. men ändå. 

dagen efter hade jag inte ens träningsvärk!

var bara lite tröttare i benen än vanligt.

Men idag.

värdens bakslag!

fysjutton!

lyckas på nått sått aldrig inse vad jag egentligen ger mig in på.

speciellt nu på slutet så hade det blivit så.

vet inte varför, kanske har blivit lite mer oförsiktig på senare tid. dumstridig liksom.

fast på ett bra sätt.

så idag när min PT inte ville träna så lyckades jag skaffa mig en till.

en som är bättre tränad och inte lika skadad som min första.

dumt.

För er som är något.

för er som vet vart skansberget ligger.

så kan jag meddela att vi sprang dit upp.

och sedan tillbaka.

som tur är så blev det nå fel på runkeepern så tiden dök aldrig upp.
för hur lång tid det tog tänker jag inte säga.

och om ni försöker vara smarta att räkna ut det genom att kolla på vad klockan på mobilen är och vad runkeeper säger att den är så kan jag säga att så lång tid tog det faktiskt inte.

Men det gick inge vidare oavsett hur lång tid det tog.
fick ont i magen.
men det var inte mjälttugg (eller heter det mjälthugg?)

klagade över det till min PT.
han sa att han hade haft samma problem!
han hade en teori om att det kunde vara dåliga kallingar.
så att pungen for å slog mellan låren.
för smärtan dök faktiskt upp på samma ställe som den kan dyka upp på när man får en smäll på den!

påvägen tillbaka så försökte jag göra nått åt saken.
och det fungerade hyfsat.
det gjorde inte lika ont längre.
så då gick det rätt bra att springa.
och sedan var det lite lätt utför och jag glömde bort att jag faktiskt sprang så då gick det riktigt lätt.
tills att jag kom på att jag sprang.



Så nu har jag, den lataste jag känner lyckats skaffa mig 2 st PT.
och som om att inte det vore nog så har jag även gått med på ett vad.
försten upp för sidsjöbacken.
bara hoppas att mina outbildade PTs får mig i form tills dess!

Nä, nu har jag skrivit för mycket igen..
och jag skriver så långsamt...
2 timmar för å plita ner dessa rader..
så nu ska jag se om jag hitta den förbanna myggan som bitit mig på benen under två timmar.
och kanske avliva den smärtsamt.
så jag slipper bli biten i ansiktet under natten..