Dagen 3 började där vid elden vid återsamlingsplatsen.
Överlevnads fänriken kallade till sig gruppcheferna.
Dom fick order om att vi skulle ta oss ca 3 km öster. (kan ha varit vilket väderstreck som helst)
Men dom fick också order om att vi inte fick använda oss av vägen när vi skulle dit.
vilket kort sagt betyder att vi fick pölsa genom stora mörka skogen, som visserligen höll på att bli ljusare allt eftersom solen sken högre upp.
aja. Fox fick börja att gå den här gången.
vi gick fel.
eller, fel å fel.
vi gick inte genast rätt.
Vi hade ju liksom bara en karta. ingen kompas.
och i skog är det ganska svårt att navigera och veta hur pass rakt man egentligen går.
Det har jag själv tagit lärdom av. typ 2 ggr när jag skulle till prästtjärn.
den en gången blev värre än den andra. men det är en annan histora som faktiskt är ganska underhållande.
men när vi gick där i skogen så dök det upp ett traktorspår som gick tvärsigenom våran planerade färdriktning.
På kartan som säkert var lika gammal som gandalf så fanns det bara 1 traktorspår och vid det skulle vi träffas.
Nu var det bara så att det första traktorspåret var betydligt yngre än gandalf.
så vi gick ju lite fel där.
men det var inte så mycket att göra åt.
en djup suck sedan vända på klacken och fortsätta traska.
När vi väl var framme på rätt ställe så hade lite snö krupit upp och in i skon, smält till lite eftertraktat glaciär/svett vatten. Ryggen hade också lyckats få samma behandling några gånger.
När jag plockat bort snön som inte hade hunnit smälta ur skon så hade Hägglund pratat med överlevnads fänriken. och han hade fått en yxa och en såg.
ånej. var första tanken jag fick när sågen och yxan kom till våran befogenhet.
"nu blir det ännu en natt ute i stora mörka skogen utan tält"
Drog en ännu djupare suck än förra gången.
sedan hoppade jag in i ledet som gick efter överlevnads fänriken som skulle förevisa i hur man bygger en bra gruppbivack.
det var ganska basic. Alla visste nästan redan hur man gjorde.
iallafall hur den skulle se ut.
När vi efter 5 minuter blivit experter på hur man bygger en gruppbivack så gick vi iväg på samma typ av led och bliv inskickade i skogen på samma sätt som när det var ensam dygn, men nu i grupp istället.
när vi kommit in 20 meter i skogen så får vi order om packning av.
dvs vi får ställa av oss den 30 kg tunga ryggsäcken.
man reagerar på samma sätt när man får ta av sig ryggsäcken oavsett hur länge man har burit den på ryggen. Hela kroppen liksom skriker "SKÖÖÖÖÖÖNT"
När alla står och kränger av sig ryggsäcken så går Hägglund runt och kollar vart vi har ett bra läge för att fixa gruppbivaken.
vi får gå ca 100 meter innan vi kommer fram till det mest optimala stället.
Det mest optimala stället är en öppen yta.
jippi.
nu behöver vi bara samla FRUKTANSVÄRT mycket material...
typ 2000 granriskvistar. 30 slanor. 3 kubik ved.
sedan ska vi ju hinna bygga ihop allt innan det blir mörkt.
Med tanke på att klockan var sisådär 11 halv tolv eller dylikt när vi kommit fram till den optimala platsen så frågade jag om vi skulle äta nån lunch eller nått sånt.
jag menar. frukosten intogs ju runt 7. vi hade ju gått 3 km med tung packning
å 1 tredjedel gröt är inte mycket att komma med.
inte heller en torr brödbit till middag.
jag var visserligen inte hungrig. men jag hade inte energi överhuvudtaget!
Men Hägglund sa att "Nej, vi äter en saftig middag istället!"
Sedan la vi ryggsäckarna lite snyggt och prydligt ganska nära den optimala platsen. som hädan efter kommer kallas för OP och var öppen yta i en rektangels form på ungefär 4x3 meter.
sedan delade Hägglund ut order till var och en och sa vad vi skulle göra för att vi skulle hinna bygga innan mörkret föll.
Jag och Rune fick uppgiften att fixa ved.
eller. Vi skulle hämta "sjuhelvetes mycket ved"
Jo jag tackar jag.
vi hade lagt ögonen på några stubbar som stod precis där vi gick in i skogen.
så vi gick dit med förhoppningarna att vi kunde ta med hela stubben.
När jag efter första yxhugget blivit tvungen att vila i 2 minuter så insåg vi att det kanske vore lättare om vi delade upp stubben i mindre bitar.
Det hjälpte inte heller, jag var helt slut. helt ofattbart vad slut jag var.
efter lite övervägningar så kom vi fram till att sågen kanske skulle vara bättre.
för yxan smulade sönder stubben mer än den delade.
så jag gick till OP för att byta till mej sågen. men det gick lika bra för mig som det gör för Obama med ekonomin.
Men efter ett tag så fick jag den.
så då tog jag å rune å sågade lite bitar.
blev ju inte så mycket.
det som vi samlade på dom 3 stubbarna där hade räckt i kanske max 2,5 timmar.
och då skulle vi behövt snåla med veden!
När vi bar tillbaka bitarna till OPn så såg jag ett träd som var kapat på ungefär 2 meters höjd.
och tänkte att det där skulle man kunna såga lite bitar ur och sedan kanske hugga dom till riktiga vedträn med yxan.
sagt och gjort!
Och det tog inte lika mycket energi som det gjorde att hålla på med stubbarna.
så vi fortsatte med det.
Efter ett tag så fick vi hjälpa till med andra saker istället.
Rune fick bygga en värmereflektor.
en sådan som gör så att värmen inte åker åt alla håll utan studsar tillbaka mot stället där man ligger och sover. typ
Jag frågade om vi skulle ha några stenar för att balansera upp eldstaden.
för jag fick ju en eldgrop på ensamdygnet.
bra idé sa Hägglund och skicka iväg mig för att leta efter stenar.
Jippi. tänkte jag.
Skönt med ett uppdrag som är slött.
jag skulle försöka hitta knytnävsstora stenar.
Efter lite funderande över vems knytnäve så kom jag fram till att min egna blir nog lättast att gå efter.
Jag fick åter gå till stället där vi klev in i skogen.
Det kanske inte låter så jobbigt.
men tänk på att det är i stora mörka skogen. det är kallt. det är snö. kall snö som man inte vill ha på skorna för då fryser fötterna mer än vad dom redan gör.
och jag har absolut ingen energi.
Jag gick tillbaka dit för att där var det ett stenröse med stora stenar.
och man brukar ju säga där det finns små fiskar finns det stora.
så jag tänkte att där det finns stora stenar finns det små.
Det gjorde det.
jag hittade 1 i det där stenröset.
sedan gick jag lite höger mor en typ sandbank. eller det kanske var som en dike eller något sånt.
där hittade jag åtminstonde 5 stycken!
men jag lyckades bara få loss 2..
för marken är ganska saftigt frusen under vintern och stenar som ligger till hälften begravt är inte att leka med.
Jag gick tillbaka till OP med humöret aningen sänkt.
Om ni inte visste det så sänker energi förlusten humöret ganska bra.
även om jag inte var på dåligt humör så var det inte direkt den ständigt leende pojken som bar på sten.
Sedan tog jag en pisspaus.
gick i motsatt riktning.
Följde ett spår som någon annan hade gjort.
Jag visste dock att den som gjort upp spåret haft en toarulle i ena handen. så att gå lite för långt var inte på kartan.
Och när spåret viker av och in bakom en buske så är jag den som följer efter.
Utan att beskriva följande minut alldeles för noga så hoppar jag till...
Jag vänder mig om och börjar gå.
efter typ 4 meter så ser jag en rotvälta 6 meter åt vänster.
Om ni kommer ihåg så var det ju under en rotvälta som jag hittade min sten på ensamdygnet.
så jag viker av dit, böjer mig ner för att kolla in under (det var en ganska stängd rotvälta. eller vad man säger)
Å där under ser jag 3 stenar som inte ser helt omöjliga att få ut.
gött tänker jag, nu kanske elden inte sjunker ihop jätte mycket!
5 minuter senare ger jag upp.
jag går tillbaka till OP med 1 sten lika stor som en 3 årings knytnäve.
Timme efter timme håller vi på att samla massa saker.
Vid halv tre så har vi inte börjat att bygga nått.
förutom att sätta ner granris i marken, för det ska sättas ner på ett speciellt sätt så att det liksom fjädras.
det tar 45 minuter för två personer att sticka ner all våran granris 1 och 1 på en yta som är 2x2,30 meter.
Jag vet inte hur pass bekant ni är med vintern och vet hur pass snabbt solen sjunker och vilken tid den gör det.
Den dagen så sjönk den vid halv tre.
vid kvart över 3 var det som om att den inte fanns.
Så när vi började bygga med slanor så hade vi 45 minuter att hinna innan det blev kolsvart.
vi hann!
med typ 10 minuters marginal till och med!
Det gick åt totalt 5 eltejpsrullar innan slanorna satt där dom skulle.
men vi hann!
Å då äntligen fick vi börja hålla på med att försöka laga mat!
dvs värma vatten att hälla ner i matpåsen.
Vi hade fått ett gasolkök och ett spritkök. var.
Jag tog tillfället i akt för att använda gasolköket.
Det var sämst.
Det tog säkert minst 10 minuter innan vattnet ens var ljummet..
och i ljummet vatten blir maten inte riktigt lika bra som den skulle kunna va.
efter 1 och en halv timme så hade jag fått ordning på skiten och faktiskt hunnit fått i mig den mesta delen av maten som nu inte var så speciellt varm. och då inte heller speciellt god. vilket den inte är i vanliga fall heller så nu var den alltså groteskt äcklig!
Rune hade otur.
Han fick den värsta maten.
2 dagar i rad.
Så han sa.
"snart tillbaka"
sedan gick han och spydde.
När alla hade ätit klart, tagit fram alla sovsäckar förutom Lands. Han hade förresten fått med sig fel sovsäck.
han hade tagit sommarsovsäcken.
Den är betydligt tunnare än vintersovsäcken.
han trodde han skulle dö när det var ensamdygnet.
När vi tagit fram dom och lagt ut dom så la sig alla utom jag och Hägglund till rätta.
När det var Runes tur så utbrister han.
"vafan.. den här är ju ut och in.."
Jag sa att det är nog min. för dragkedjan hade liksom pekat in dom senaste nätterna.
Sedan blev han lite sur över att den var blöt.
men jag menar.
vänder man på en sovsäck så finns ju risken att den kan vara lite blöt.
och då när Rune konstaterat att sovsäcken är ut och in så utbrister Sehlstedt.
"Nä dra åt klåen! det är det som är problemet med den här med! Klådra mygel!"
Klådra mygel och Dra åt klåen är två uttryck som han använde kontenuerligt.
Han använde dom så pass ofta att det blev en grej av det i Fox.
Iallafall mellan mig och Andersson.
För helt plötsligt så säger vi det automatiskt vi med.
Men varje gång Sehlstedt säger det så brister vi ut i skratt. ibland tills tårarna rinner.
Man får liksom inte roligare i försvaret.
Internskämten blir överväldigande och dom vanliga skämten dör nästan ut.
kul!
Anledningen till att jag och Hägglund stannade kvar var för att han skulle på Gruppchefs möte medans jag skulle vara eldvakt.
Som vanligt fick jag turen att vara eldvakt lite längre än vad jag skulle vara egentligen.
började 7 skulle sluta 8 men fick sluta 9.
satt visserligen inte hela tiden från 7 till 9 men ändå! principsak!
När Hägglund kom tillbaka vid 9 så fick jag lägga mig på den ända kvarvarande platsen.
Längst ut på kanten. längst bort från elden. i en grop.
Vi tog in skorna i sovsäcken och sov sedan med alla kläder på.
Jag kunde inte riktigt stäcka på benen och om jag slappnade av för mycket så hade troligen hela konstruktionen kollapsa för jag låg tätt tätt med "väggen"
dvs slanorna ihoplindade med eltejp.
Där sov jag lite lite. för jag var tvungen att skeda med andersson för att inte ramla ner i väggen.
och han var tvungen att ligga och trycka sig tätt tätt med nästa person i ledet för att han inte skulle ramla ner i gropen som jag låg i.
Sedan blev jag väckt tidigt tidigt för att ta mitt andra eldpass.
Det var det Skönaste eldpasset nånsin!
Det var en riktig herrejösses brasa!
Nästan 1x1 meter!
Jag höll på att bränna upp Lands huvud ett tag.
när elden inte ens var 1 dm ifrån så väckte jag han och frågade om han kunde hoppa lite längre in.
Han såg jätte rädd ut.
det var kul.
Lika kul som brasan var varm och skön.
Det var nästan så att man ville dra ut på eldpasset lite längre.
Men när det var min tur att sova igen så väckte jag sehlstedt som låg längst ut på andra kanten.
Så min vanliga tur höll i sig.
dock inte lika långt ifrån elden.
och OH så skönt det var där!
ingen grop!
Visserligen blåste det lite men ingen grop!
somnade på 3 minuter.
vaknade efter 5.
kändes det som.
Det var det inte.
Klockan var morgon och dags att gå upp och äta frukost.
Jag var segast upp.
tror jag.
Till Frukost fick jag gårdagens lunch.
faktiskt godare än man kan tro.
men det är fel att äta lunchen till frukost.
men så kan det vara.
Vi var ovanligt sega denna morgon.
Hägglund blev lite sur.
eller måttligt sur kanske jag ska skriva.
Vi gick efter en hastig rivning och en skön pinkning på elden till överlevnad fänriken som frågade hur vi sovit och så vidare.
Sedan fick vi order om att gå. Den här gången längs vägen tack och lov
Glömde berätta en grej som hände på ensam dygnet!
Vi stod vid elden vid återsamlingsplatsen.
dom flesta eller alla hade kommit tillbaka.
Och när jag står det och värmer mig som bäst så känner jag inte liten vindpust alldeles bredvid mitt huvud.
tänker inte på det förutom att jag känner att det blåser lite gran.
Då kollar jag på Elmehög som ser ut som att han sett nått otroligt,
Då utbrister han förvånat.
"Det satt en fågel på din axel"
Lika förvånad blir jag och vrider på huvudet fast fågeln är ju redan borta förstås.
då ser jag en liten talgoxe siter på en ryggsäck 1 meter ifrån oss.
"den där var det" säger Elmo.
Stolt och nöjd och gladare än innan återgår jag till att värma mig.
Närmare än naturen än så kommer man inte om man inte vill lägga sig naken på en myr.
och det vill man inte.
måndag 14 januari 2013
lördag 5 januari 2013
Bear Grylls och jag i -25°
Jamen dåså, låt resan fortsätta!
(ska försöka få en bättre cliff-hanger denna gång)
Där var vi alltså.
1 mil från där vi började.
Alla var lite oroliga för att visste att nu skulle det bli sova ensam ute i stora mörka skogen.
För Major Persson sa på genomgången att vi skulle sova ensam under 1 natt.
Men iallafall.
När vi kom fram så hade jag ju fortfarande bara t-shirt, m90, snödräkten, långkallingar, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna på mig.
så jag var ju tvungen att byta om till nått varmare. och det gjorde jag!
men istället för att ta av mig hela vägen ner till överkroppen så tog jag på mig Fältskjortan över
t-shirten.
för mina fingrar var så ohyggligt kalla!
det tog ungefär 2 minuter att dra upp dragkedjan till värmetröja90 (fleece) och att sedan dra upp dragkedjan på ytterligare 3 plagg kändes som en omöjlighet.
Jag tror det var därför jag väntade med att dra upp dragkedjan på värmejackan tills det att jag började känna mina fingrar någorlunda.
Nu när ni vet hur pass kalla mina fingrar var kan ni ju kanske ta å gissa hur kalla fötterna var.
dom var aningen kallare.
för jag hade stoppat lite tidningspapper under sulan för att hålla kylan ute. (det ska tydligen vara bra)
Nu är det ju bara så att tidning suger upp fukt ganska bra. en annan sak som man brukar kunna göra om fötterna ganska bra är att svettas. speciellt när man går marscher.
och glömsk som jag är så glömde jag naturligtvis bort att jag hade stoppat papperet där...
Så när jag försökte röra på tårna för att få lite varmt blod till extremiteterna så kände jag liksom hur det som smått blev lite blött och kallare.
"shit kalla mina fötter är nu, när det känns som att att jag pressar tårna i en sjö"
tänkte jag utan att riktigt förstå att jag faktiskt pressade tårna i en sjö.
för tillsammans med kalla fötter så kommer dålig känsel i fötter.
hur som haver (skorna skaver)
när jag och alla andra hade fått på sig dom varmaste plaggen vi hade så fick vi undervisning i hur man gjorde upp eld med tändstål.
När dom var klara med det så fick vi gå till skogs och hämta dom nödvändiga delarna för att kunna göra upp en liten eld.
Och att hämta dom grejerna var ganska lätt, förutom nävern!
Det är svårare än man kan tro att hämta näver, iallafall om man ska behålla vantarna på. tumvantarna.
men jag fick med mig några ratiga bitar till slut.
Sedan gick vi tillbaka till stället där vi fått undervisning, tog bort det översta lagret av snö.
Egentligen ska man ha ett hårt underlag under, sa "läraren" missnöjt till mig när han skådade mitt arbete.
Jag sa nånting invecklat och artigt men i slutändan så menade jag. "Äh! jag bryr mig inte. jag är kall, less, hungrig, törstig och kall. låt mig få börja bygga på min bivak så den blir bra!"
När jag efter en kvart utan handskar inte fått mycket mer än gnistor från tändstålet så blev jag less och skit i det.
När "läraren" sedan frågar öppet till allmänheten.
- Är det någon här som inte lyckats med att få eld?
ingen säger något, jag mumlar lite tyst för mig själv
- jag.
sedan tänker jag. jag klarar av det här egentligen det vet jag, det är fel på skitnävern och ****tändstålet.
Tro fan att någon efter ett tag säger.
- Cöster har inte lyckats.
Pannan rätt ner i golvet.
-inte, okej men då försöker alla 1 gång till
- men åååååh!! jag vet ju att jag klarar det här. mumlar jag ännu tystare än förut.
när jag efter ytterligare 6 minuter fortfarande inte klarat av det. Jag fick till och med ny näver från han som inte presenterade sig.
då frågar "lärarn.
- Är det nu någon som vill ha mer hjälp eller kanske öva mer på det här med att gör upp eld.
ingen?
Jag kände mig utpekad. men jag sa ingenting, tittade ner i backen och vände sedan ryggen till på ett snyggt sätt.
När ingen sa något mer så beordrade överlevnands Fänriken oss att ta på oss ryggsäckarna och följa efter honom på ett led.
när alla i Golf och Echo började ta av sig sina värmejackor så slängde jag ett getöga på Hägglund.
han behöll sin värmejacka på.
Smart tänkte jag och gjorde likadant.
och jag var inte ensam om det.
Dock så beklagade överlevnads Fänriken över vårat kläd val.
- Jaha, i normala fall så har man ju inte värmejackan på sig när man ska gå.
när han insett att ingen hade något bra svar så vända han om och tog med sig kolonen in i skogen längst en översnöad skogsmaskins väg. Echo gick först sedan Golf och sist Fox
när han gått cirka 100 meter så tog han dom 2 första personerna i ledet och skickade iväg dom åt var sitt håll.
sedan gick han kanske 50 meter innan han skickade iväg nästa. (jag är extremt dålig på att uppskatta avstånd. det kan ha vart 25m )
Jag hamnade bland dom 3, 4 sista som blev iväg skickade. vilket betyder att jag hade nästan längst till räddningen om det nu skulle vara så att det skulle behövas någon räddning.
medans veklingarna i Echo hade närmast.
Precis innan jag viker av till min tillfälliga hemvist så frågar jag överlevnads Fänriken om jag har någon vit fläck i ansiktet. för jag hade nämligen fått det när vi höll på med den irriterande utbildningen om hur man gör upp en eld. jag fick den att försvinna 1 gång men sedan dök den upp igen och då orkade jag inte hålla på att värma kinden så länge som jag skulle behövt. för det blir kallt om handen, eftersom hud mot hud är det enda sättet att värma upp sånna saker mitt ute i vildmarken. iallafall om man inte får upp någon eld!
När jag kliver över diket som avskiljer mig från vägen och stora mörka skogen så försvinner kylan i mina fingrar och fötter. och jag känner endast.
Fyfan vad jag ska bygga bra nu!
Sedan går jag 20 meter in i skogen. ställer av mig ryggsäcken vid ett träd. sedan går jag en liten runda för att se vad jag har att jobba med.
Efter mycket funderande på hur jag ska bygga min bivak så kommer jag fram till att jag ska börja med att göra upp elden.
jag bestämmer mig för att ha elden intill en liten kulle som jag tror är en mossbeklädd sten.
jag tänkte att det blir bra att ha den som någon form av värmereflektor.
stenen var kanske 30 cm hög.
Sedan gick jag iväg för att samla alla förnödenheter till att göra upp eld.
en jävla massa näver.
små kvistar.
lite större kvistar.
ännu större kvistar.
Jag tog fram min lilla spade KLAS (KortLättAttackSpade)
lade lite näver i botten, la lite små kvistar över, sedan lite större kvistar över det.
Sedan tog jag fram mitt ess!
lite varm näver som jag hade i fickan!
den låg i en liten påse där jag också hade tändstickor. men tändstickorna la jag tillbaka för jag tyckte att ska man göra det så ska man göra det på riktigt!
Jag tog den största biten av den torra nävern, skrapade lite med kniven på den för att luckra upp så att gnistorna från tändstålet ska få fäste.
sedan drar jag med tändstålet 2 ggr. sedan har jag en eld.
HA HA! jag visste att jag kunde. tänkte jag med ett stort leende.
sedan tillbringar jag nästa 1,5 timmar med att blåsa på elden för att den inte ska slockna.
ibland blir jag ju tvungen att springa iväg för att hämta mer små pinnar.
för dom ännu större kvistarna ville inte brinna, dom var för kalla.
när jag kände att jag började få koll på elden lite bättre så var klockan runt halv två, två.
Då började jag kunna lämna elden lite längre stunder utan att behöva blåsa på den.
så då bestämde jag mig för att hugga ner lite slanor som jag kunde ha som botten i min bivak som jag nu bestämt skulle bli som en liten trekant.
jag skulle luta massa små pinnar mot stenen för att sedan lägga granris över så att jag höll värmen inne.
som tur var!
så tittade den opresenterade "läraren" förbi och sa att min idé var god.
men att man också kunde ta en slana och sedan fästa knäppetältet i den. sedan satte han en ligthstick i ett träd för att markera vart jag bodde sedan gick han.
efter en snabbare övervägning om vad som skulle gå fortast och lättast så kom jag fram till att hans tips var bättre än min idé.
så jag går iväg, väljer noggrant ut den perfekt tjocka, perfekt böjda björken jag kan hitta på ungefär 220 cm.
jag täljer ner den, bär den till mitt basläger.
Lägger på ved på brasan.
går iväg för att samla en otrolig massa granris.
oj just det.
glömde jag säga att det fanns ungefär 4 granar där jag var. resten var tallar och små björkar.
och som den natur människa jag är så är jag noggrann med att inte ta för mycket kvistar på varje träd.
När jag tagit så att det täcker dom slanor som jag lagt på marken som ska skydda mig från direkt markkyla så har jag plockat ungefär hälften av hur mycket jag egentligen skulle vilja ha.
men är ändå nöjd med att jag slipper sova direkt på slanorna.
jag lägger på lite ved på brasan.
sedan slår det mig!
Sten!
jag behöver några stenar som jag kan lägga i sovsäcken för att hålla mig varm!
för det har min privata GMU-tippsare, Mr Eriksson sagt kan vara bra att ha.
Så jag går iväg för att leta efter lite stenar.
Å ni ska veta det att hitta stenar är inte det lättaste. när det har kommit snö.
Men smart som jag är så vet jag ju att det bästa stället att hitta stenar på i skogen är under rotvältor.
och som tur är så finns det en sådan en bit bort, och under den hittar jag 1 ynka liten sten..
men man får vara glad åt det lilla.
jag låter den vara. för jag tänker fortsätta min lilla stenletar runda till min granne och se hur det går för honom.
för att inte avslöja för mycket om hur han hade det så säger jag bara att jag hade valt min om jag hade fått välja.
dock hade jag nog valt hans plats om jag hade fått välja vilket ställe jag velat.
men men.
påväg tillbaka så ser jag en stubbe och tänker. YES riktig kärrved!
jag sparkar till den så foten gör ont. men den rör sig inte.
suck.
här har jag världens finaste lilla stubbe och den vill inte följa med.
Gilla läget.
Jag går tillbaka till rotvältan.
plockar upp stenen.
kliver på nåting som min fot halkar av.
borstar bort snön över föremålet som min fot precis halkat av.
En stubbe!
och den ligger ner!
jag sparkar på den 2 ggr innan den lossnar från sitt fast frusna säte.
Grymt!
Går en bit till.
ser en konstig gran.
går dit.
ser att alla grenar under 1,5 m är döda och utan barr.
lägger försiktigt ner stenen och stubben.
knäcker loss alla döda kvistar.
med hela famnen full släpar jag kvistarna till baslägret.
bryter 2 stycken döda grenar till mindre kvistar.
Gött!
torra som kanel!
slänger på 3 till och sedan två ännu större kvistar.
går tillbaka till stenen och stubben, men gör en liten avkrok för att kolla varför snön sticker upp så konstigt där borta.
Ja!
en stubbe till!
en som lossnar när man sparkar på den den!
Festen kan börja!
jag tar med mig stubbarna och stenen tillbaka.
sedan plockar jag fram mitt lilla kök. håller ut vattnet från termosen i ett av kokkärlen.
ställer det i elden. och väntar.
kommer på att jag kanske behöver små vassa pinnar som jag kan fästa i både knäppetältet och marken så att det blir sträckt och snyggt!
tar upp en avtäljd bit från den perfekt böjda slanan som jag ska fästa knäppetältet i.
fixar till till 1 vass liten pinne, ligger den på ett ställe där jag ska komma ihåg den.
lägger kniven och resterande del på samma ställe.
petar in pinnar i elden.
FRÄS!
surströmming!
jag spilde ut en halv deciliter vatten i elden...
en halv deciliter är inte så mycket kan man tycka.
men det är precis lagom mycket för att elden inte ska må så jätte bra.
och jag får åter börja blåsa på den..
det tar kanske 1 kvart innan den når sin forna värme och glans.
vattnet har vid detta laget börjat att koka så jag tar fram termosen som jag smart nog inte lagt direkt på marken så att den ska bli iskall.
självklart hjälpte det inte, den var iskall ändå.
när jag tar bort kokkärlet så ser jag att elden jobbat ner sig 1 dm i marken och börjar förstå varför det börjar brinna så dåligt.
lägger in lite fler pinnar.
brinner lika dåligt.
ledsnar och lägger stubben som stått invid elden för att bli varm över hela elden.
fortsätter med mina pinnar.
har förstås råkat kasta in den första i elden så jag får göra 1 mer än jag egentligen skulle behöva.
Nu är klockan ungefär kvart över 5 halv 6.
det har varit mörkt i 2 timmar. men jag har klarat mig bra, det ända jag har gjort i mörket är att spilla ut vatten och samlat lite mer granris.
klockan kvart i 6 så har jag efter 20 minuters täljande fått den perfekt böjda slanan att passa in i hålen på knäppetältet.
Jag har till och med fått det på plats, över granriset.
jag har tagit mina två vassa pinnar, stoppat ner dom i marken på kortsidorna av det diamantformade knäppetältet.
jag har skyfflat minimalt med snö runt kanten för att den något varmare luften inte ska slippa ut.
När jag ligger framför elden som faktiskt tog sig efter att jag lade dit stubben så kommer han den opresenterade och kollar till mig ännu en gång.
Han säger att det ser riktigt bra ut, han säger egentligen inget av större vikt, utan upprepar bara sånt som han sagt förut.
sedan frågar han mig om det finns några fler som ligger längre bort än mig.
jag tänker. "öhh, det borde väll du hålla koll på. du ska väll föreställa en av 2 vuxna på detta stället"
självklart säger jag, ja det gör det. men med en min som jag hoppas säger att det är han som borde hålla koll på det.
och eftersom att han fortfarande inte har presenterar sig själv så känner jag inte direkt tillit till honom, och det blir ju inte högre av detta.
När han gått så plockar jag fram min lilla matpåse. tar fram en påse ur påse. läser på den.
havregrynsgröt med jordgubbssylt.
överväger om det är värt att spräcka en matpåse nu. jag är liksom inte ens hungrig. iallafall inte så pass hungrig att det gör ont.
jag lägger tillbaka påsen i påsen.
plockar upp en annan.
det står att det är wheat bread.
vete bröd.
ordet gott far förbi i min hjärna.
lagomt mycket mat.
jag sätter tänderna i den torraste macka jag har ätit.
jag dricker knappt något.
det är bäst att spara på vattnet man vet aldrig när man får nytt.
Givetvis tänkte jag inte på att man kan koka snö.
sedan tänker jag.
nä nu tjänar jag inget på att vara vaken längre.
tar av mig kläderna. med början på att knyta upp skorna.
vilar ungfär 2 minuter framför brasan mellan varje plagg.
för fingrarna gör för ont om jag ska göra allt i ett kick.
jag stoppar ner alla kläder jag tar av mig i sovsäcken.
men inte skorna.
jag stoppar faktiskt in termosen i sovsäcken för att den inte ska frysa sönder.
vet inte om det hjälpte. men jag inbillar mig det.
Jag hoppar själv in i sovsäcken. den känns jäääääätte liten. för det ligger en halv mig där readan fast i form av kläder.
Jag sover i tshirten, understället, värmetröja 90, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna och rånarluvan.
innan jag stänger för natten lägger jag ner några sista pinnar i brasan.
det släcker sig själv.
jahapp. tänkte jag.
det där är tecknet.
tack å godnatt.
sedan viker jag ner knäppetältetsbiten som jag har haft uppvikt för att kunna krypa in.
jag ligger nu i nedförsbacke med huvudet utanför en sovsäck som är för full var att det egentligen ska vara bra.
alla kläderna som ligger där i är fruktansvärt kalla.
termosen är lite smått ljummen.
men stenen som jag tog med mig in.
hade jag haft den på samma ställe en längre tid så hade jag bränt sönder sovsäcken.
men det känner inte mina förfrysna fötter som försöker forma sig efter stenens kanter.
jag tog förresten ner ligthsticken som han hade satt upp för att han skulle veta vart jag var.
det gjorde jag för att jag skulle kunna se vad klockan var.
För dom hade nämligen sagt att vi skulle träffas på den platsen där vi utbildades på hur man gör upp en eld med tändstål 07.30
när jag ligger där och blir lite irriterad över ljuset från lightsticken så kommer jag på att detta går inte.
det går fan inte.
det är för kallt för att jag ska kunna sova med huvudet utanför sovsäcken.
och snart kommer jag glida av granriset och ner i snön.
så jag bestämmer mig för att dra in huvudet likt en liten tropiskt sköldpadda.
sagt och gjort.
efter ytterligare några minuter och lite fundering så går det inte heller att sova med det lilla luft hålet som finns kvar.
så jag tar tag i ena kanten på hålet. drar det över själva hålet, sedan lägger jag min arm i en behaglig position och så att hålet förblir obefintligt.
När jag väl gjort det så somnar jag ganska snabbt.
fast jag vaknar ju 3 gånger den natten. vad jag kommer ihåg.
varje gång skakar jag så otroligt mycket att jag inte kan förstå hur mycket man kan skaka.
tänk en dosa till ett tvspel. vilken som helst.
sedan tänker du på hur mycket den vibbrerar när den vibbrerar som mest.
ungefär så mycket vibbrerade jag när jag vaknade.
när jag vaknade gång nummer 3 så var klockan ungefär 5.
lightsticken var en välsignelse!
jag tänkte.
fysjutton för att gå upp.
det må vara kallt i sovsäcken men det är ju rena ramar mördar graderna utanför!
jag kan sova 1 timme till sedan måste jag gå upp.
jag ska vara där borta halv 7.
Jag somnar.
jag vaknar.
kollar klockan.
vafan.. klockan är tjugo i, jag har försvovit mig.
han sa att det var av yttersta vikt att vi var i tid, och jag försover mig.
helt otroligt.
bra jobbat!
verkligen!
jag sliter upp pinnarna som håller fast mitt knäppetält.
föser den perfekt böjda pinnen åt sidan.
öppnar sovsäcken helt.
klär på mig snabbt.
Jag trodde att det skulle bli det värsta med detta, men i min stress så märkte jag faktiskt inte hur pass kallt det var.
jag kollar ner i eldhålet som det faktiskt blivit.
känner känslan av att det inte är värt att starta en eld.
känner också att jag slösade onödigt massa tid på att fixa ved som jag aldrig använde.
hade kunnat elda flera timmar med tanke på hur mycket ved jag hade kvar.
jag samlar ihop mitt pick och pack. noga med att se till så att jag får med mig allt.
sedan börjar jag gå tillbaka på den översnöade skogsmaskinsvägen.
när jag nästan är framme så ser jag en stor herrejösses brasa i skogen.
då känner jag lättnaden av att inte vara sist!
Jag överväger tanken att gå dit och kanske hjälpa till att skynda på.
men benen svänger inte så jag fortsätter att gå.
När jag kommer fram till platsen så ser jag 1 liten fjuttig tämligen misslyckad brasa och Hägglund som står bredvid och försöker värma sig samt få det att brinna bättre.
jag går dit lite förvånad över att han står där själv.
- Har dom andra redan gått?
-Nä vi ska samlas om en timme.
Pannan mot marken.
Det var 07.30 och inte halv 7.
inte första gången jag hör rätt men tänker fel när det gäller sånna klockslag.
Jag hatar verkligen sådana klockslag.
Sverige skulle haft ett 12 timmars ur dom med.
jag släpper ner ryggsäcken.
får order om att gå att hämta ved.
jag gör det, samtidigt som jag kommer underfund med att Hägglund gav mig en order på en ganska vänskapligt vis. fast ändå på en strängt och bestämt sätt.
fattar inte riktigt hur han lyckades. men det gjorde han.
Vi försöker fixa till elden. går halvbra.
Efter en kvart så kommer Runebjörk.
efter 5 minuter ber Hägglund rune att ta fram T-röden.
han har ledsnat på att det inte tar sig.
T-röden är en bra idé. men det fungerar inte ändå.
T-röden tar slut.
med en suck säger Hägglund att han ska gå och hämta mat.
jag ber han ta med en påse till mig.
Jag ger alltså order till gruppchefen.
han kommer tillbaka med två påsar.
grymt.
efter några minuter så börjar det faktiskt brinna bättre.
Han säger att han inte lyckats värma nått vatten inatt.
jag säger att jag gjorde det för typ 12 timmar sedan och har haft termosen i sovsäcken.
Vi delar vatten blir han svar.
och Faktiskt, vattnet var varmt!
jag äter Havregrynsgröten med jordgubbssylt.
nej förresten! det var mannagrynsgröt med jordgubbssylt!
värre..
jag åt 1/3.
min spork som varit så fint ihop tejpad pajjade ännu mer.
jag kastade den lite snyggt i elden.
Allt eftersom tiden gick började folk att komma.
allt eftersom folk kom så skickade Hägglund ut dom för att hämta ved.
ända tills det kom någon som hade en vedsäck!?
tydligen så fanns det vedsäckar med torr björkved nere vid bilen.
Efter 3 vedträn så hade elden blivit till en riktigt finbrasa.
vid denna brasa så smälte min vänstra sko lite gran i framkant.
När klockan var runt 8 halv 9 så hade alla kommit till platsen.
klåpare!
När alla var samlade så sa överlevnads Fänriken att han tyckte vi skött oss bra.
Han sa också att det hade varit -25° den natten.
Det vill jag trycka på lite extra.
-25°
senast det var så kallt var ifjol.
på vinterns kallaste dag (än så länge) sov jag utomhus utan tält och kontinuerlig eld.
Även fast det var så kallt.
Även fast jag klev upp i stress 1 timme tidigare än nödvändigt.
Även fast fingrarna gjorde ont när dom var utanför handskarna längre än 1 minut.
Även fast jag inte hade någon att direkt prata med.
Så måste jag erkänna att detta dygnet var det roligaste dygnet på hela veckan!
Det tyckte iallafall jag.
och jag tror jag var ensam om att tycka det.
Det ända jag tyckte var lite jobbigt med detta dygnet var att jag nu inte hade något att se fram emot på en hel vecka..
Jag sov också som mest, totalt så blev det nog 10 timmar.
och dom timmarna sparade jag i kroppen hela veckan.
Och om det är något jag skulle vilja göra igen så är det just det.
Dock hade jag nog gjort några saker annorlunda. förmodligen också bättre.
Men om jag ska göra om det så tror jag att jag hoppar över dom -25°
För det var ett rent helvete att vara så kall.
Mina fötter är fortfarande inte riktigt som dom var innan.
dålig känsel i majoriteten av tårna.
Men fortfarande AAas kul!
Blev en dålig cliff-hanger.
men stay tuned. Dag 3 kommer snart i en webbläsare nära dig!
(ska försöka få en bättre cliff-hanger denna gång)
Där var vi alltså.
1 mil från där vi började.
Alla var lite oroliga för att visste att nu skulle det bli sova ensam ute i stora mörka skogen.
För Major Persson sa på genomgången att vi skulle sova ensam under 1 natt.
Men iallafall.
När vi kom fram så hade jag ju fortfarande bara t-shirt, m90, snödräkten, långkallingar, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna på mig.
så jag var ju tvungen att byta om till nått varmare. och det gjorde jag!
men istället för att ta av mig hela vägen ner till överkroppen så tog jag på mig Fältskjortan över
t-shirten.
för mina fingrar var så ohyggligt kalla!
det tog ungefär 2 minuter att dra upp dragkedjan till värmetröja90 (fleece) och att sedan dra upp dragkedjan på ytterligare 3 plagg kändes som en omöjlighet.
Jag tror det var därför jag väntade med att dra upp dragkedjan på värmejackan tills det att jag började känna mina fingrar någorlunda.
Nu när ni vet hur pass kalla mina fingrar var kan ni ju kanske ta å gissa hur kalla fötterna var.
dom var aningen kallare.
för jag hade stoppat lite tidningspapper under sulan för att hålla kylan ute. (det ska tydligen vara bra)
Nu är det ju bara så att tidning suger upp fukt ganska bra. en annan sak som man brukar kunna göra om fötterna ganska bra är att svettas. speciellt när man går marscher.
och glömsk som jag är så glömde jag naturligtvis bort att jag hade stoppat papperet där...
Så när jag försökte röra på tårna för att få lite varmt blod till extremiteterna så kände jag liksom hur det som smått blev lite blött och kallare.
"shit kalla mina fötter är nu, när det känns som att att jag pressar tårna i en sjö"
tänkte jag utan att riktigt förstå att jag faktiskt pressade tårna i en sjö.
för tillsammans med kalla fötter så kommer dålig känsel i fötter.
hur som haver (skorna skaver)
när jag och alla andra hade fått på sig dom varmaste plaggen vi hade så fick vi undervisning i hur man gjorde upp eld med tändstål.
När dom var klara med det så fick vi gå till skogs och hämta dom nödvändiga delarna för att kunna göra upp en liten eld.
Och att hämta dom grejerna var ganska lätt, förutom nävern!
Det är svårare än man kan tro att hämta näver, iallafall om man ska behålla vantarna på. tumvantarna.
men jag fick med mig några ratiga bitar till slut.
Sedan gick vi tillbaka till stället där vi fått undervisning, tog bort det översta lagret av snö.
Egentligen ska man ha ett hårt underlag under, sa "läraren" missnöjt till mig när han skådade mitt arbete.
Jag sa nånting invecklat och artigt men i slutändan så menade jag. "Äh! jag bryr mig inte. jag är kall, less, hungrig, törstig och kall. låt mig få börja bygga på min bivak så den blir bra!"
När jag efter en kvart utan handskar inte fått mycket mer än gnistor från tändstålet så blev jag less och skit i det.
När "läraren" sedan frågar öppet till allmänheten.
- Är det någon här som inte lyckats med att få eld?
ingen säger något, jag mumlar lite tyst för mig själv
- jag.
sedan tänker jag. jag klarar av det här egentligen det vet jag, det är fel på skitnävern och ****tändstålet.
Tro fan att någon efter ett tag säger.
- Cöster har inte lyckats.
Pannan rätt ner i golvet.
-inte, okej men då försöker alla 1 gång till
- men åååååh!! jag vet ju att jag klarar det här. mumlar jag ännu tystare än förut.
när jag efter ytterligare 6 minuter fortfarande inte klarat av det. Jag fick till och med ny näver från han som inte presenterade sig.
då frågar "lärarn.
- Är det nu någon som vill ha mer hjälp eller kanske öva mer på det här med att gör upp eld.
ingen?
Jag kände mig utpekad. men jag sa ingenting, tittade ner i backen och vände sedan ryggen till på ett snyggt sätt.
När ingen sa något mer så beordrade överlevnands Fänriken oss att ta på oss ryggsäckarna och följa efter honom på ett led.
när alla i Golf och Echo började ta av sig sina värmejackor så slängde jag ett getöga på Hägglund.
han behöll sin värmejacka på.
Smart tänkte jag och gjorde likadant.
och jag var inte ensam om det.
Dock så beklagade överlevnads Fänriken över vårat kläd val.
- Jaha, i normala fall så har man ju inte värmejackan på sig när man ska gå.
när han insett att ingen hade något bra svar så vända han om och tog med sig kolonen in i skogen längst en översnöad skogsmaskins väg. Echo gick först sedan Golf och sist Fox
när han gått cirka 100 meter så tog han dom 2 första personerna i ledet och skickade iväg dom åt var sitt håll.
sedan gick han kanske 50 meter innan han skickade iväg nästa. (jag är extremt dålig på att uppskatta avstånd. det kan ha vart 25m )
Jag hamnade bland dom 3, 4 sista som blev iväg skickade. vilket betyder att jag hade nästan längst till räddningen om det nu skulle vara så att det skulle behövas någon räddning.
medans veklingarna i Echo hade närmast.
Precis innan jag viker av till min tillfälliga hemvist så frågar jag överlevnads Fänriken om jag har någon vit fläck i ansiktet. för jag hade nämligen fått det när vi höll på med den irriterande utbildningen om hur man gör upp en eld. jag fick den att försvinna 1 gång men sedan dök den upp igen och då orkade jag inte hålla på att värma kinden så länge som jag skulle behövt. för det blir kallt om handen, eftersom hud mot hud är det enda sättet att värma upp sånna saker mitt ute i vildmarken. iallafall om man inte får upp någon eld!
När jag kliver över diket som avskiljer mig från vägen och stora mörka skogen så försvinner kylan i mina fingrar och fötter. och jag känner endast.
Fyfan vad jag ska bygga bra nu!
Sedan går jag 20 meter in i skogen. ställer av mig ryggsäcken vid ett träd. sedan går jag en liten runda för att se vad jag har att jobba med.
Efter mycket funderande på hur jag ska bygga min bivak så kommer jag fram till att jag ska börja med att göra upp elden.
jag bestämmer mig för att ha elden intill en liten kulle som jag tror är en mossbeklädd sten.
jag tänkte att det blir bra att ha den som någon form av värmereflektor.
stenen var kanske 30 cm hög.
Sedan gick jag iväg för att samla alla förnödenheter till att göra upp eld.
en jävla massa näver.
små kvistar.
lite större kvistar.
ännu större kvistar.
Jag tog fram min lilla spade KLAS (KortLättAttackSpade)
lade lite näver i botten, la lite små kvistar över, sedan lite större kvistar över det.
Sedan tog jag fram mitt ess!
lite varm näver som jag hade i fickan!
den låg i en liten påse där jag också hade tändstickor. men tändstickorna la jag tillbaka för jag tyckte att ska man göra det så ska man göra det på riktigt!
Jag tog den största biten av den torra nävern, skrapade lite med kniven på den för att luckra upp så att gnistorna från tändstålet ska få fäste.
sedan drar jag med tändstålet 2 ggr. sedan har jag en eld.
HA HA! jag visste att jag kunde. tänkte jag med ett stort leende.
sedan tillbringar jag nästa 1,5 timmar med att blåsa på elden för att den inte ska slockna.
ibland blir jag ju tvungen att springa iväg för att hämta mer små pinnar.
för dom ännu större kvistarna ville inte brinna, dom var för kalla.
när jag kände att jag började få koll på elden lite bättre så var klockan runt halv två, två.
Då började jag kunna lämna elden lite längre stunder utan att behöva blåsa på den.
så då bestämde jag mig för att hugga ner lite slanor som jag kunde ha som botten i min bivak som jag nu bestämt skulle bli som en liten trekant.
jag skulle luta massa små pinnar mot stenen för att sedan lägga granris över så att jag höll värmen inne.
som tur var!
så tittade den opresenterade "läraren" förbi och sa att min idé var god.
men att man också kunde ta en slana och sedan fästa knäppetältet i den. sedan satte han en ligthstick i ett träd för att markera vart jag bodde sedan gick han.
efter en snabbare övervägning om vad som skulle gå fortast och lättast så kom jag fram till att hans tips var bättre än min idé.
så jag går iväg, väljer noggrant ut den perfekt tjocka, perfekt böjda björken jag kan hitta på ungefär 220 cm.
jag täljer ner den, bär den till mitt basläger.
Lägger på ved på brasan.
går iväg för att samla en otrolig massa granris.
oj just det.
glömde jag säga att det fanns ungefär 4 granar där jag var. resten var tallar och små björkar.
och som den natur människa jag är så är jag noggrann med att inte ta för mycket kvistar på varje träd.
När jag tagit så att det täcker dom slanor som jag lagt på marken som ska skydda mig från direkt markkyla så har jag plockat ungefär hälften av hur mycket jag egentligen skulle vilja ha.
men är ändå nöjd med att jag slipper sova direkt på slanorna.
jag lägger på lite ved på brasan.
sedan slår det mig!
Sten!
jag behöver några stenar som jag kan lägga i sovsäcken för att hålla mig varm!
för det har min privata GMU-tippsare, Mr Eriksson sagt kan vara bra att ha.
Så jag går iväg för att leta efter lite stenar.
Å ni ska veta det att hitta stenar är inte det lättaste. när det har kommit snö.
Men smart som jag är så vet jag ju att det bästa stället att hitta stenar på i skogen är under rotvältor.
och som tur är så finns det en sådan en bit bort, och under den hittar jag 1 ynka liten sten..
men man får vara glad åt det lilla.
jag låter den vara. för jag tänker fortsätta min lilla stenletar runda till min granne och se hur det går för honom.
för att inte avslöja för mycket om hur han hade det så säger jag bara att jag hade valt min om jag hade fått välja.
dock hade jag nog valt hans plats om jag hade fått välja vilket ställe jag velat.
men men.
påväg tillbaka så ser jag en stubbe och tänker. YES riktig kärrved!
jag sparkar till den så foten gör ont. men den rör sig inte.
suck.
här har jag världens finaste lilla stubbe och den vill inte följa med.
Gilla läget.
Jag går tillbaka till rotvältan.
plockar upp stenen.
kliver på nåting som min fot halkar av.
borstar bort snön över föremålet som min fot precis halkat av.
En stubbe!
och den ligger ner!
jag sparkar på den 2 ggr innan den lossnar från sitt fast frusna säte.
Grymt!
Går en bit till.
ser en konstig gran.
går dit.
ser att alla grenar under 1,5 m är döda och utan barr.
lägger försiktigt ner stenen och stubben.
knäcker loss alla döda kvistar.
med hela famnen full släpar jag kvistarna till baslägret.
bryter 2 stycken döda grenar till mindre kvistar.
Gött!
torra som kanel!
slänger på 3 till och sedan två ännu större kvistar.
går tillbaka till stenen och stubben, men gör en liten avkrok för att kolla varför snön sticker upp så konstigt där borta.
Ja!
en stubbe till!
en som lossnar när man sparkar på den den!
Festen kan börja!
jag tar med mig stubbarna och stenen tillbaka.
sedan plockar jag fram mitt lilla kök. håller ut vattnet från termosen i ett av kokkärlen.
ställer det i elden. och väntar.
kommer på att jag kanske behöver små vassa pinnar som jag kan fästa i både knäppetältet och marken så att det blir sträckt och snyggt!
tar upp en avtäljd bit från den perfekt böjda slanan som jag ska fästa knäppetältet i.
fixar till till 1 vass liten pinne, ligger den på ett ställe där jag ska komma ihåg den.
lägger kniven och resterande del på samma ställe.
petar in pinnar i elden.
FRÄS!
surströmming!
jag spilde ut en halv deciliter vatten i elden...
en halv deciliter är inte så mycket kan man tycka.
men det är precis lagom mycket för att elden inte ska må så jätte bra.
och jag får åter börja blåsa på den..
det tar kanske 1 kvart innan den når sin forna värme och glans.
vattnet har vid detta laget börjat att koka så jag tar fram termosen som jag smart nog inte lagt direkt på marken så att den ska bli iskall.
självklart hjälpte det inte, den var iskall ändå.
när jag tar bort kokkärlet så ser jag att elden jobbat ner sig 1 dm i marken och börjar förstå varför det börjar brinna så dåligt.
lägger in lite fler pinnar.
brinner lika dåligt.
ledsnar och lägger stubben som stått invid elden för att bli varm över hela elden.
fortsätter med mina pinnar.
har förstås råkat kasta in den första i elden så jag får göra 1 mer än jag egentligen skulle behöva.
Nu är klockan ungefär kvart över 5 halv 6.
det har varit mörkt i 2 timmar. men jag har klarat mig bra, det ända jag har gjort i mörket är att spilla ut vatten och samlat lite mer granris.
klockan kvart i 6 så har jag efter 20 minuters täljande fått den perfekt böjda slanan att passa in i hålen på knäppetältet.
Jag har till och med fått det på plats, över granriset.
jag har tagit mina två vassa pinnar, stoppat ner dom i marken på kortsidorna av det diamantformade knäppetältet.
jag har skyfflat minimalt med snö runt kanten för att den något varmare luften inte ska slippa ut.
När jag ligger framför elden som faktiskt tog sig efter att jag lade dit stubben så kommer han den opresenterade och kollar till mig ännu en gång.
Han säger att det ser riktigt bra ut, han säger egentligen inget av större vikt, utan upprepar bara sånt som han sagt förut.
sedan frågar han mig om det finns några fler som ligger längre bort än mig.
jag tänker. "öhh, det borde väll du hålla koll på. du ska väll föreställa en av 2 vuxna på detta stället"
självklart säger jag, ja det gör det. men med en min som jag hoppas säger att det är han som borde hålla koll på det.
och eftersom att han fortfarande inte har presenterar sig själv så känner jag inte direkt tillit till honom, och det blir ju inte högre av detta.
När han gått så plockar jag fram min lilla matpåse. tar fram en påse ur påse. läser på den.
havregrynsgröt med jordgubbssylt.
överväger om det är värt att spräcka en matpåse nu. jag är liksom inte ens hungrig. iallafall inte så pass hungrig att det gör ont.
jag lägger tillbaka påsen i påsen.
plockar upp en annan.
det står att det är wheat bread.
vete bröd.
ordet gott far förbi i min hjärna.
lagomt mycket mat.
jag sätter tänderna i den torraste macka jag har ätit.
jag dricker knappt något.
det är bäst att spara på vattnet man vet aldrig när man får nytt.
Givetvis tänkte jag inte på att man kan koka snö.
sedan tänker jag.
nä nu tjänar jag inget på att vara vaken längre.
tar av mig kläderna. med början på att knyta upp skorna.
vilar ungfär 2 minuter framför brasan mellan varje plagg.
för fingrarna gör för ont om jag ska göra allt i ett kick.
jag stoppar ner alla kläder jag tar av mig i sovsäcken.
men inte skorna.
jag stoppar faktiskt in termosen i sovsäcken för att den inte ska frysa sönder.
vet inte om det hjälpte. men jag inbillar mig det.
Jag hoppar själv in i sovsäcken. den känns jäääääätte liten. för det ligger en halv mig där readan fast i form av kläder.
Jag sover i tshirten, understället, värmetröja 90, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna och rånarluvan.
innan jag stänger för natten lägger jag ner några sista pinnar i brasan.
det släcker sig själv.
jahapp. tänkte jag.
det där är tecknet.
tack å godnatt.
sedan viker jag ner knäppetältetsbiten som jag har haft uppvikt för att kunna krypa in.
jag ligger nu i nedförsbacke med huvudet utanför en sovsäck som är för full var att det egentligen ska vara bra.
alla kläderna som ligger där i är fruktansvärt kalla.
termosen är lite smått ljummen.
men stenen som jag tog med mig in.
hade jag haft den på samma ställe en längre tid så hade jag bränt sönder sovsäcken.
men det känner inte mina förfrysna fötter som försöker forma sig efter stenens kanter.
jag tog förresten ner ligthsticken som han hade satt upp för att han skulle veta vart jag var.
det gjorde jag för att jag skulle kunna se vad klockan var.
För dom hade nämligen sagt att vi skulle träffas på den platsen där vi utbildades på hur man gör upp en eld med tändstål 07.30
när jag ligger där och blir lite irriterad över ljuset från lightsticken så kommer jag på att detta går inte.
det går fan inte.
det är för kallt för att jag ska kunna sova med huvudet utanför sovsäcken.
och snart kommer jag glida av granriset och ner i snön.
så jag bestämmer mig för att dra in huvudet likt en liten tropiskt sköldpadda.
sagt och gjort.
efter ytterligare några minuter och lite fundering så går det inte heller att sova med det lilla luft hålet som finns kvar.
så jag tar tag i ena kanten på hålet. drar det över själva hålet, sedan lägger jag min arm i en behaglig position och så att hålet förblir obefintligt.
När jag väl gjort det så somnar jag ganska snabbt.
fast jag vaknar ju 3 gånger den natten. vad jag kommer ihåg.
varje gång skakar jag så otroligt mycket att jag inte kan förstå hur mycket man kan skaka.
tänk en dosa till ett tvspel. vilken som helst.
sedan tänker du på hur mycket den vibbrerar när den vibbrerar som mest.
ungefär så mycket vibbrerade jag när jag vaknade.
när jag vaknade gång nummer 3 så var klockan ungefär 5.
lightsticken var en välsignelse!
jag tänkte.
fysjutton för att gå upp.
det må vara kallt i sovsäcken men det är ju rena ramar mördar graderna utanför!
jag kan sova 1 timme till sedan måste jag gå upp.
jag ska vara där borta halv 7.
Jag somnar.
jag vaknar.
kollar klockan.
vafan.. klockan är tjugo i, jag har försvovit mig.
han sa att det var av yttersta vikt att vi var i tid, och jag försover mig.
helt otroligt.
bra jobbat!
verkligen!
jag sliter upp pinnarna som håller fast mitt knäppetält.
föser den perfekt böjda pinnen åt sidan.
öppnar sovsäcken helt.
klär på mig snabbt.
Jag trodde att det skulle bli det värsta med detta, men i min stress så märkte jag faktiskt inte hur pass kallt det var.
jag kollar ner i eldhålet som det faktiskt blivit.
känner känslan av att det inte är värt att starta en eld.
känner också att jag slösade onödigt massa tid på att fixa ved som jag aldrig använde.
hade kunnat elda flera timmar med tanke på hur mycket ved jag hade kvar.
jag samlar ihop mitt pick och pack. noga med att se till så att jag får med mig allt.
sedan börjar jag gå tillbaka på den översnöade skogsmaskinsvägen.
när jag nästan är framme så ser jag en stor herrejösses brasa i skogen.
då känner jag lättnaden av att inte vara sist!
Jag överväger tanken att gå dit och kanske hjälpa till att skynda på.
men benen svänger inte så jag fortsätter att gå.
När jag kommer fram till platsen så ser jag 1 liten fjuttig tämligen misslyckad brasa och Hägglund som står bredvid och försöker värma sig samt få det att brinna bättre.
jag går dit lite förvånad över att han står där själv.
- Har dom andra redan gått?
-Nä vi ska samlas om en timme.
Pannan mot marken.
Det var 07.30 och inte halv 7.
inte första gången jag hör rätt men tänker fel när det gäller sånna klockslag.
Jag hatar verkligen sådana klockslag.
Sverige skulle haft ett 12 timmars ur dom med.
jag släpper ner ryggsäcken.
får order om att gå att hämta ved.
jag gör det, samtidigt som jag kommer underfund med att Hägglund gav mig en order på en ganska vänskapligt vis. fast ändå på en strängt och bestämt sätt.
fattar inte riktigt hur han lyckades. men det gjorde han.
Vi försöker fixa till elden. går halvbra.
Efter en kvart så kommer Runebjörk.
efter 5 minuter ber Hägglund rune att ta fram T-röden.
han har ledsnat på att det inte tar sig.
T-röden är en bra idé. men det fungerar inte ändå.
T-röden tar slut.
med en suck säger Hägglund att han ska gå och hämta mat.
jag ber han ta med en påse till mig.
Jag ger alltså order till gruppchefen.
han kommer tillbaka med två påsar.
grymt.
efter några minuter så börjar det faktiskt brinna bättre.
Han säger att han inte lyckats värma nått vatten inatt.
jag säger att jag gjorde det för typ 12 timmar sedan och har haft termosen i sovsäcken.
Vi delar vatten blir han svar.
och Faktiskt, vattnet var varmt!
jag äter Havregrynsgröten med jordgubbssylt.
nej förresten! det var mannagrynsgröt med jordgubbssylt!
värre..
jag åt 1/3.
min spork som varit så fint ihop tejpad pajjade ännu mer.
jag kastade den lite snyggt i elden.
Allt eftersom tiden gick började folk att komma.
allt eftersom folk kom så skickade Hägglund ut dom för att hämta ved.
ända tills det kom någon som hade en vedsäck!?
tydligen så fanns det vedsäckar med torr björkved nere vid bilen.
Efter 3 vedträn så hade elden blivit till en riktigt finbrasa.
vid denna brasa så smälte min vänstra sko lite gran i framkant.
När klockan var runt 8 halv 9 så hade alla kommit till platsen.
klåpare!
När alla var samlade så sa överlevnads Fänriken att han tyckte vi skött oss bra.
Han sa också att det hade varit -25° den natten.
Det vill jag trycka på lite extra.
-25°
senast det var så kallt var ifjol.
på vinterns kallaste dag (än så länge) sov jag utomhus utan tält och kontinuerlig eld.
Även fast det var så kallt.
Även fast jag klev upp i stress 1 timme tidigare än nödvändigt.
Även fast fingrarna gjorde ont när dom var utanför handskarna längre än 1 minut.
Även fast jag inte hade någon att direkt prata med.
Så måste jag erkänna att detta dygnet var det roligaste dygnet på hela veckan!
Det tyckte iallafall jag.
och jag tror jag var ensam om att tycka det.
Det ända jag tyckte var lite jobbigt med detta dygnet var att jag nu inte hade något att se fram emot på en hel vecka..
Jag sov också som mest, totalt så blev det nog 10 timmar.
och dom timmarna sparade jag i kroppen hela veckan.
Och om det är något jag skulle vilja göra igen så är det just det.
Dock hade jag nog gjort några saker annorlunda. förmodligen också bättre.
Men om jag ska göra om det så tror jag att jag hoppar över dom -25°
För det var ett rent helvete att vara så kall.
Mina fötter är fortfarande inte riktigt som dom var innan.
dålig känsel i majoriteten av tårna.
Men fortfarande AAas kul!
Blev en dålig cliff-hanger.
men stay tuned. Dag 3 kommer snart i en webbläsare nära dig!
tisdag 25 december 2012
baby humor och miniformat
Jaha. då vare dan efter doppare dan. som man inte brukar säga.
Trotts att julkänslan ligger på samma nivå som en sovande 3 månaders baby så fick även jag ett antal julklappar.
appropå 3 månader.
hade tänkt mig att skriva en utförlig berättelse om hur GMUn varit. för tro mig. det skulle kunna bli en berättelse.
men sedan tänkte jag om.
tänkte att jag bara skulle beskriva den näst sista veckan. den som så fint kallas för Aldrig ge upp.
och jag hade till och med börjat!
men sedan tänkte jag spela lite GTA san Andreas på datorn och då ville det liksom inte fungera för mig så jag blev tvungen att starta om datorn genom att hålla in on/off knappen.
å då försvann den ringa texten på drygt 400 ord.
å efter det så har jag liksom inte känt för att skriva.
nä okej, det är inte riktigt sant. jag har bara inte haft tiden.
så nu har jag slutligen låtit tankarna tankas klart och jag tänker nu berätta näst sista veckan i miniformat.
och samtidigt få det att låta 10 ggr värre än vad ni tror, för då är det ungefär sanningsenligt med hur jobbigt det egentligen var.
vill ni ha hela historien. timme för timme så får ni antingen muta mig med enorma summor eller en väldigt högt uppsatt position på något stort och välbetalt företag.
eller köpa min självbiografi när den kommer ut i bokhandeln.
och det kan ju dröja ett tag tror jag. (problem med avtalet)
hur som haver.
lite bakrundsfakta.
inför denna uppgift så skulle vi få riktiga gruppchefer. sånna som är utbildade till att leda sånna som oss. dvs grupper.
det fanns tre stycken.
Den rödhåriga killen som var/är en MilitärisktÖverintresseradPersson (MÖP. och ja. dom har fått en egen förkortning om sig själva)
han verkade vara lite av en mes. Han basade över Echo Alfa
sedan fanns det den korta brunneten. Olsson. hon var ungefär runt 150 cm.
och hon va då en riktigt jävla köttare. speciellt med tanke på att ryggsäcken var lika lång som henne.
Hon chefade över Golf Alfa
sedan har vi den tredje och sista. Hägglund. han som bestämde över mig och Foxtrot Alfa.
När jag såg han tänkte jag, "han verkar vara en hård jävel"
men jag tror han spelade lite hård, för på slutet så var det han som släppte dom värsta fisarna i tältet.
samt berättade dom roligaste historierna.
han har tydligen 2 systrar och en ska tydligen vara 93. Jasså?? tänkte alla i tältet när dom hörde det. jag hade ju redan fått höra det så jag hade ju redan tänkt, Jasså??
men när vi satt där i tältet så berättade han hur han hade behandlat hennes killar så tänkte jag inte så mycket Jasså?? längre.
han skulle tydligen ha valt att inte hälsa på en av dom (vet ej hur många hon haft men hon lät lite som en maskin. om man kan säga så.)
och skälet till att han inte gjorde det var för att, sa han rätt i ansiktet på killen. "du kommer inte vara kvar här så länge"
men nu kommer jag bort från ämnet.
han var föresten stenhård hela tiden fram till klockan 02 första dagen.
vi hade förresten lagt våran trosspakning. (typ resväskan) i en container.
och i samma container låg våran tält material.
vi hade även lagt våra ryggsäckar och kroppskydd och stridsväst i en bandvagn ( en bandvagn per grupp)
Dag 1!!
Klädd i underställ, tshirt, dom gråa knästrumporna, dom vita tjocksockarna och m90 (militärfärgade kläderna) och fickorna fullproppade med saker som vi, enligt packlistan på 2 A4 skulle ha med oss hela tiden. självklart använde jag absolut ingenting av det jag hade i fickorna.
utom möjligen en balaklava. som gemeneman mer känner till som en rånarluva. och förstås kepsen. men den hade jag ju vid just detta tillfälle på mitt huvud.
Klädd i detta så stod vi utanför kasunerna som är som stora jävla kassaskåp för vapen och ammo och dylikt.
Där stod vi och frös arslet av oss själva. för det blåste, vill jag minnas.
när vi efter ungefär en evighet hört klart på majorens prat och fått tag i ens eget vapen så gick (småsprang) vi med gruppchefen i täten. när vi kom fram till bussen sa han att vi skulle sätta och längst fram...
tönt tänkte jag men lydde som en hund.
sedan efter att vi åkte ett tag gjorde han en intervju likt skavlan. (han hade ett block i handen)
"VAD HETER DU?? :@!!" (överdriver, kom ihåg att det ska verka 10 ggr värre)
- " :| albin.....eeehhhheeeh cöster" För alla heter alltid efternamn i försvarsmakten.
förutom schelin. han fick smeknamnet bengt och kallades även bengt av befälen. vilket var oerhört kul.
sedan frågade Hägglund hur gamla vi va, vart vi kom i från och om vi rökte eller snusade.
Sedan fortsatte vi våran timmes långa bussresa ut mot oändligheten och den stora mörka skogen.
eller som den också kallas av FM (FörsvarsMakten) terränglådan.
när vi stannade så visade sig att vi var framme vid laxsjön.
enligt morfar ligger det relativt nära ljustorp. tror jag det var.
När vi urlastat bussen och lyssnat upp på kaptenen som sa någonting som jag inte kommer ihåg.
så fick vi leta rätt på våran trosspackning och ta på oss snödräkten.
snödräkten är som ett tunttunttunt regnställ. och egentligen bara bra till att skyla personen som bär det, det ska enligt FM vara vindavstötande (eller vad det heter) men den funktionen var bara måttlig.
när vi gjort det så hade Hägglund fått order om vart vårat tält skulle stå uppställt.
så då satte vi upp det där.
men först var vi ju tvungna att skotta bort dom dryga 2 dm snö som hade fallit bara någon dag innan vi skulle ge oss ut.
när allt va uppe och vi, som vanligtvis alltid är klara först även denna gång var klara först, tror jag.
så fick vi våra eldställningar. och eftersom jag inte hade något stridsparskamrat så fick jag vara med chefen. och vi hade det sämsta stället. var bakom en kulle som var en liten sten, ungefär 40 cm hög och 20 bred. och den låg så perfekt belägrad mitt i en sluttning som var ungefär 2 meter lång och med 45° lutning rätt ner mot självaste laxsjön!
höll på att halka ner 2 ggr..
Men tänkte jag, här blir det inget eldöverfall. för här finns det för många hus i närheten. FM kan inte ha lyckats få eldtillstånd så pass mycket inpå människors liv.
å tänk vad rätt jag hade!
vi fick sova hela natten, förutom dom timmarna som man skulle vara post av något slag.
och jag fick drömpasset!!
not.
skulle vara patrullerandepost mellan 2 och 3 för att sedan sitta eldvakt mellan 3 och 4.
för att sedan måste kliva upp 5 eller 6 för att packa ihop tältet..
men när jag gått min runda med Hägglund mellan 2 och 3 där vi mestadels pratade om livet. då jag första gången tänkte Jasså?? samt sa det högt men jag tror inte han fattade.
det var också då jag slutade vara "rädd" för han. det var förresten runt -20 när vi gick runt i förläggningen. om det inte var ännu kallare!
ungefär 5 i 3 så sa han åt mig att gå in i tältet för att lösa av eldvakten som redan satt där. medan han skulle ställa sig utanför Golfs tält för att stressa deras blivande poster lite extra.
När han efter en kvart! dök upp i tältet så sa han åt mig att jag skulle väcka alla.
"öööööhh okej" sa jag. sedan försökte jag väcka dom andra.
och jag är typ värdelös på att väcka folk.
mest för jag hatar när nån väcker mig.
men men. efter ett tag så satt alla upp iallafall.
och då sa Hägglund att vi hade fått en ny order. vi var tvugna att packa ihop tältet och vara beredda att gå till ett ställe klockan 6.
så från det att han fått orden till det att vi skulle ha packat ihop tältet och vara redo att börja gå så var det ungeför 2 timmar och 50 minuter.
i FM är 2 timmar och 50 minuter HUUUUR mycket tid som helst.
enligt fänriken och löjtnant Hjälte så tar det en drillad grupp att sätta upp ett tält 15 minuter.
Hägglund sa att han kunde göra det på 7, om han fick dom rätta gubbarna..
det jag menar är att det tar inte 2 timmar och 50 minuter att packa ihop ett tält.
det tar kanske en halvtimme. och då stressar man inte.
jaja. vi blev med råge klara till klockan 6. och då började vi att gå.
och det var AAAAAs kallt. typ -20.
men att gå i -20 i underställ, tshirt, dom gråa knästrumporn och dom vita tjocksockarna, m90 och snödräkten är inte att rekomendera.
för det blir skiiiiiit varmt.
så allt eftersom vi gick så tog vi pauser för att anpassa klädseln.
egentligen vill man inte ta en paus i -20 för att anpassa klädseln. för man tappar känseln man precis fått i fingrarna när man ska knäppa upp byxbenen för att inte låren ska simma i svett.
När vi kanske stannar för den tredje kontrollen så rekommenderar Hägglund att vi tar av oss fältskjortan (det heter det när det bara är själva underställströjan)
och bara går i långkallingar, tshirt, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna, m90 och snödräkten.
och när man har understället på sig så har man ju tshirten ovanpå. för att den andas inte lika bra som fältskjortan gör.
vilket i sin tur innebär att man måste ta av sig snödräkts jackan, m90 jackan, tshirten, fältskjortan.
för att slutligen ta på sig allt utom fältskjortan igen.
det är ytterst!! obehagligt att göra i -20.
det är ju egentligen ganska obehagligt att göra i alla temperaturer som är under +10.
men det är nog ännu obehagligare när svetten man svettas fram när man har på sig samtliga plagg sedan fryser till.
sträckan vi gick den dagen blev 1 mil. och vi hade 4 timmar på oss att gå.
och Golf som gick iväg en halvtimme innan oss, kom vi ikapp så dom var typ bara framme före oss i typ 5 minuter.
(vilket betyder att vi höll högre tempo, vilket i sin tur betyder att vi va lite bättre)
Väl framme så mötte vi våran "lärare" i överlevnad.
sedan hade han nån kompis med sig som vi aldrig mött förut och han presenterade sig aldrig så jag vet inte vad han hette, men han verkade kunna sin sak.
Å nu tänker jag ta en liten paus i skrivandet, för fortsätter jag på veckan så kommer ni inte orka läsa allt i ett sträck.
för sammanfattningen i miniformat verkar bli något större än jag tidigare hade räknat med.
och då är det första dygnet det händelsefattigaste.
Trotts att julkänslan ligger på samma nivå som en sovande 3 månaders baby så fick även jag ett antal julklappar.
appropå 3 månader.
hade tänkt mig att skriva en utförlig berättelse om hur GMUn varit. för tro mig. det skulle kunna bli en berättelse.
men sedan tänkte jag om.
tänkte att jag bara skulle beskriva den näst sista veckan. den som så fint kallas för Aldrig ge upp.
och jag hade till och med börjat!
men sedan tänkte jag spela lite GTA san Andreas på datorn och då ville det liksom inte fungera för mig så jag blev tvungen att starta om datorn genom att hålla in on/off knappen.
å då försvann den ringa texten på drygt 400 ord.
å efter det så har jag liksom inte känt för att skriva.
nä okej, det är inte riktigt sant. jag har bara inte haft tiden.
så nu har jag slutligen låtit tankarna tankas klart och jag tänker nu berätta näst sista veckan i miniformat.
och samtidigt få det att låta 10 ggr värre än vad ni tror, för då är det ungefär sanningsenligt med hur jobbigt det egentligen var.
vill ni ha hela historien. timme för timme så får ni antingen muta mig med enorma summor eller en väldigt högt uppsatt position på något stort och välbetalt företag.
eller köpa min självbiografi när den kommer ut i bokhandeln.
och det kan ju dröja ett tag tror jag. (problem med avtalet)
hur som haver.
lite bakrundsfakta.
inför denna uppgift så skulle vi få riktiga gruppchefer. sånna som är utbildade till att leda sånna som oss. dvs grupper.
det fanns tre stycken.
Den rödhåriga killen som var/är en MilitärisktÖverintresseradPersson (MÖP. och ja. dom har fått en egen förkortning om sig själva)
han verkade vara lite av en mes. Han basade över Echo Alfa
sedan fanns det den korta brunneten. Olsson. hon var ungefär runt 150 cm.
och hon va då en riktigt jävla köttare. speciellt med tanke på att ryggsäcken var lika lång som henne.
Hon chefade över Golf Alfa
sedan har vi den tredje och sista. Hägglund. han som bestämde över mig och Foxtrot Alfa.
När jag såg han tänkte jag, "han verkar vara en hård jävel"
men jag tror han spelade lite hård, för på slutet så var det han som släppte dom värsta fisarna i tältet.
samt berättade dom roligaste historierna.
han har tydligen 2 systrar och en ska tydligen vara 93. Jasså?? tänkte alla i tältet när dom hörde det. jag hade ju redan fått höra det så jag hade ju redan tänkt, Jasså??
men när vi satt där i tältet så berättade han hur han hade behandlat hennes killar så tänkte jag inte så mycket Jasså?? längre.
han skulle tydligen ha valt att inte hälsa på en av dom (vet ej hur många hon haft men hon lät lite som en maskin. om man kan säga så.)
och skälet till att han inte gjorde det var för att, sa han rätt i ansiktet på killen. "du kommer inte vara kvar här så länge"
men nu kommer jag bort från ämnet.
han var föresten stenhård hela tiden fram till klockan 02 första dagen.
vi hade förresten lagt våran trosspakning. (typ resväskan) i en container.
och i samma container låg våran tält material.
vi hade även lagt våra ryggsäckar och kroppskydd och stridsväst i en bandvagn ( en bandvagn per grupp)
Dag 1!!
Klädd i underställ, tshirt, dom gråa knästrumporna, dom vita tjocksockarna och m90 (militärfärgade kläderna) och fickorna fullproppade med saker som vi, enligt packlistan på 2 A4 skulle ha med oss hela tiden. självklart använde jag absolut ingenting av det jag hade i fickorna.
utom möjligen en balaklava. som gemeneman mer känner till som en rånarluva. och förstås kepsen. men den hade jag ju vid just detta tillfälle på mitt huvud.
Klädd i detta så stod vi utanför kasunerna som är som stora jävla kassaskåp för vapen och ammo och dylikt.
Där stod vi och frös arslet av oss själva. för det blåste, vill jag minnas.
när vi efter ungefär en evighet hört klart på majorens prat och fått tag i ens eget vapen så gick (småsprang) vi med gruppchefen i täten. när vi kom fram till bussen sa han att vi skulle sätta och längst fram...
tönt tänkte jag men lydde som en hund.
sedan efter att vi åkte ett tag gjorde han en intervju likt skavlan. (han hade ett block i handen)
"VAD HETER DU?? :@!!" (överdriver, kom ihåg att det ska verka 10 ggr värre)
- " :| albin.....eeehhhheeeh cöster" För alla heter alltid efternamn i försvarsmakten.
förutom schelin. han fick smeknamnet bengt och kallades även bengt av befälen. vilket var oerhört kul.
sedan frågade Hägglund hur gamla vi va, vart vi kom i från och om vi rökte eller snusade.
Sedan fortsatte vi våran timmes långa bussresa ut mot oändligheten och den stora mörka skogen.
eller som den också kallas av FM (FörsvarsMakten) terränglådan.
när vi stannade så visade sig att vi var framme vid laxsjön.
enligt morfar ligger det relativt nära ljustorp. tror jag det var.
När vi urlastat bussen och lyssnat upp på kaptenen som sa någonting som jag inte kommer ihåg.
så fick vi leta rätt på våran trosspackning och ta på oss snödräkten.
snödräkten är som ett tunttunttunt regnställ. och egentligen bara bra till att skyla personen som bär det, det ska enligt FM vara vindavstötande (eller vad det heter) men den funktionen var bara måttlig.
när vi gjort det så hade Hägglund fått order om vart vårat tält skulle stå uppställt.
så då satte vi upp det där.
men först var vi ju tvungna att skotta bort dom dryga 2 dm snö som hade fallit bara någon dag innan vi skulle ge oss ut.
när allt va uppe och vi, som vanligtvis alltid är klara först även denna gång var klara först, tror jag.
så fick vi våra eldställningar. och eftersom jag inte hade något stridsparskamrat så fick jag vara med chefen. och vi hade det sämsta stället. var bakom en kulle som var en liten sten, ungefär 40 cm hög och 20 bred. och den låg så perfekt belägrad mitt i en sluttning som var ungefär 2 meter lång och med 45° lutning rätt ner mot självaste laxsjön!
höll på att halka ner 2 ggr..
Men tänkte jag, här blir det inget eldöverfall. för här finns det för många hus i närheten. FM kan inte ha lyckats få eldtillstånd så pass mycket inpå människors liv.
å tänk vad rätt jag hade!
vi fick sova hela natten, förutom dom timmarna som man skulle vara post av något slag.
och jag fick drömpasset!!
not.
skulle vara patrullerandepost mellan 2 och 3 för att sedan sitta eldvakt mellan 3 och 4.
för att sedan måste kliva upp 5 eller 6 för att packa ihop tältet..
men när jag gått min runda med Hägglund mellan 2 och 3 där vi mestadels pratade om livet. då jag första gången tänkte Jasså?? samt sa det högt men jag tror inte han fattade.
det var också då jag slutade vara "rädd" för han. det var förresten runt -20 när vi gick runt i förläggningen. om det inte var ännu kallare!
ungefär 5 i 3 så sa han åt mig att gå in i tältet för att lösa av eldvakten som redan satt där. medan han skulle ställa sig utanför Golfs tält för att stressa deras blivande poster lite extra.
När han efter en kvart! dök upp i tältet så sa han åt mig att jag skulle väcka alla.
"öööööhh okej" sa jag. sedan försökte jag väcka dom andra.
och jag är typ värdelös på att väcka folk.
mest för jag hatar när nån väcker mig.
men men. efter ett tag så satt alla upp iallafall.
och då sa Hägglund att vi hade fått en ny order. vi var tvugna att packa ihop tältet och vara beredda att gå till ett ställe klockan 6.
så från det att han fått orden till det att vi skulle ha packat ihop tältet och vara redo att börja gå så var det ungeför 2 timmar och 50 minuter.
i FM är 2 timmar och 50 minuter HUUUUR mycket tid som helst.
enligt fänriken och löjtnant Hjälte så tar det en drillad grupp att sätta upp ett tält 15 minuter.
Hägglund sa att han kunde göra det på 7, om han fick dom rätta gubbarna..
det jag menar är att det tar inte 2 timmar och 50 minuter att packa ihop ett tält.
det tar kanske en halvtimme. och då stressar man inte.
jaja. vi blev med råge klara till klockan 6. och då började vi att gå.
och det var AAAAAs kallt. typ -20.
men att gå i -20 i underställ, tshirt, dom gråa knästrumporn och dom vita tjocksockarna, m90 och snödräkten är inte att rekomendera.
för det blir skiiiiiit varmt.
så allt eftersom vi gick så tog vi pauser för att anpassa klädseln.
egentligen vill man inte ta en paus i -20 för att anpassa klädseln. för man tappar känseln man precis fått i fingrarna när man ska knäppa upp byxbenen för att inte låren ska simma i svett.
När vi kanske stannar för den tredje kontrollen så rekommenderar Hägglund att vi tar av oss fältskjortan (det heter det när det bara är själva underställströjan)
och bara går i långkallingar, tshirt, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna, m90 och snödräkten.
och när man har understället på sig så har man ju tshirten ovanpå. för att den andas inte lika bra som fältskjortan gör.
vilket i sin tur innebär att man måste ta av sig snödräkts jackan, m90 jackan, tshirten, fältskjortan.
för att slutligen ta på sig allt utom fältskjortan igen.
det är ytterst!! obehagligt att göra i -20.
det är ju egentligen ganska obehagligt att göra i alla temperaturer som är under +10.
men det är nog ännu obehagligare när svetten man svettas fram när man har på sig samtliga plagg sedan fryser till.
sträckan vi gick den dagen blev 1 mil. och vi hade 4 timmar på oss att gå.
och Golf som gick iväg en halvtimme innan oss, kom vi ikapp så dom var typ bara framme före oss i typ 5 minuter.
(vilket betyder att vi höll högre tempo, vilket i sin tur betyder att vi va lite bättre)
Väl framme så mötte vi våran "lärare" i överlevnad.
sedan hade han nån kompis med sig som vi aldrig mött förut och han presenterade sig aldrig så jag vet inte vad han hette, men han verkade kunna sin sak.
Å nu tänker jag ta en liten paus i skrivandet, för fortsätter jag på veckan så kommer ni inte orka läsa allt i ett sträck.
för sammanfattningen i miniformat verkar bli något större än jag tidigare hade räknat med.
och då är det första dygnet det händelsefattigaste.
söndag 2 december 2012
hua..
Sitter i vanlig ordning och lyssnar på Mumford & sons.
Dom är förbannat bra.
Jag sitter och kollar på lite bilder och filmer som jag tagit senaste veckorna.
jag borde egentligen inte göra det, måste äta, duscha och skriva en önskelista.
hittills har jag kommit på 1 sak..
1 ny säng!
Jag borde egentligen packa färdigt också. tänkte ta en tidigare buss upp till kasern idag.
och det ska jag endast göra för att jag ska slippa stressa när jag kommer dit.
Ska ju nämligen packa till Aldrig ge upp veckan.
vi har fått en packlista som inte fick plats på 1 A4...
och samtlig materiel ska ner i ryggsäcken. (i FM (försvarsmakten) heter det materiel och inte material)
Jag är ganska duktig på att packa. när vi packar för en vanlig dag på skjutbanan så brukar min ryggsäck alltid bli aningen kortare än dom andras. och nej. jag glömmer ingenting. jag snarare lägger ner fler saker än dom andra :)
-13° och en halvmeter snö.
och alla handskar vi har är av den kalla sorten, förutom tumhandskarna. men har man dom på sig så är det svårt att skjuta motståndarna...
men å andra sidan är det lika svårt att skjuta när en fingrar har en rörelsekrets på 0,2 cm.
Aldrig ge upp är en ganska kontrollerad övning.
vi får inte packa vad vi vill vart vi vill.
det är till exempel FÖRBJUDET att ha med godis under denna vecka.
ni som följer mig på twitter borde ha märkt att jag ätit ganska mycket godis under GMUn.
hur ska jag klara mig nu tänkte jag.
svaret får ni efter övningen, eller efter hela GMUn. för vi muckar om 12 dagar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 |
| handen är lika stor som en vanlig hand. och vi skulle på tid skjuta 3 mål med 2 skott. sedan ladda för att skjuta ytterligare 2 på varje. det där är på 1 av dom. #nöjd #avståndetvarbara30meter... |
 |
| sköt PSG (prickskyttegevär) det var fränt. sköt även kulspruta, men det var inte en lika stor grej. |
annars ser ni lika bra som en som ser dåligt utan glasögon. (?)
det är en hyfstad kraft i granatkastare, bara så ni vet så får man inte stå närmare än 5 meter.
jag stod, uppskattningsvis, 4.9 meter ifrån. fuck yeah!
tisdag 20 november 2012
Kvinnor och deras makt
Morsning!
Vi var på skjutbanan hela dagen idag.
Gick halv bra.
När vi sedan skulle Hem så fick vi marscha.
Det är inte skönt nånstans när man går med ryggsäck och vapen och allt sånt.
När man sedan också ska göra det i ett par kängor vinter som inte är använda mer än ett par dar så är det på ren svenska extremt jävla oskönt.
Vi gick typ drygt en halv mil. Kanske mer kanske mindre.
Det tog iallafall 41 minuter.
Och när vi gick där längs den eländig och otroligt leriga vägen så börjar det ju att mörkna. Klockan var nån minut i 4 när vi var framme.
Vi gick i en formation som innebär att hälften går i ett led till höger Och det andra till vänster.
När det bara är några 100 meter kvar så dyker det upp en sportarena med fotbollsplan å grejer.
Som vid dom flesta sportarenorna så finns det förstås utövare.
Idag var 6 stycken tjejer ute och sprang.
Och jag måste säga det!
stridsvärdet höjdes nått kopiöst när dess 6 tjejer joggar igenom våran lilla formation!
Även fast man inte såg ansiktet på dom så blev reaktionen.
"Oj. Snygg tjejer"
Killarna som går längst fram vänder sig och fortsätter kolla efter dom.
Vi två i mitten börjar diskutera hur pass gott dom luktade.
Dom två där bak vet jag inte riktigt hur dom reagerade.
Men tror dom vart stumma av förvåning när vi mötte "snygga tjejer"
Dom sista 500 metrarna gick fort och lätt att gå.
Sensmoral: kvinnor kan.
Vi var på skjutbanan hela dagen idag.
Gick halv bra.
När vi sedan skulle Hem så fick vi marscha.
Det är inte skönt nånstans när man går med ryggsäck och vapen och allt sånt.
När man sedan också ska göra det i ett par kängor vinter som inte är använda mer än ett par dar så är det på ren svenska extremt jävla oskönt.
Vi gick typ drygt en halv mil. Kanske mer kanske mindre.
Det tog iallafall 41 minuter.
Och när vi gick där längs den eländig och otroligt leriga vägen så börjar det ju att mörkna. Klockan var nån minut i 4 när vi var framme.
Vi gick i en formation som innebär att hälften går i ett led till höger Och det andra till vänster.
När det bara är några 100 meter kvar så dyker det upp en sportarena med fotbollsplan å grejer.
Som vid dom flesta sportarenorna så finns det förstås utövare.
Idag var 6 stycken tjejer ute och sprang.
Och jag måste säga det!
stridsvärdet höjdes nått kopiöst när dess 6 tjejer joggar igenom våran lilla formation!
Även fast man inte såg ansiktet på dom så blev reaktionen.
"Oj. Snygg tjejer"
Killarna som går längst fram vänder sig och fortsätter kolla efter dom.
Vi två i mitten börjar diskutera hur pass gott dom luktade.
Dom två där bak vet jag inte riktigt hur dom reagerade.
Men tror dom vart stumma av förvåning när vi mötte "snygga tjejer"
Dom sista 500 metrarna gick fort och lätt att gå.
Sensmoral: kvinnor kan.
söndag 18 november 2012
knappa månaden kvar!
Det är knappa månaden kvar nu.
SKÖNT!
Kapten har också lugnat mina nerver angående närkampsexaminationen och hela GMUexaminationen.
Videon är från den hittills roligaste skjutövningen, enligt mig.
den knästående ställningen fick beröm av den vresiga och måttlig missnöjda löjtnanten (den nyaste.)
(den kommer igång runt 45 sek... och ja jag vet, jag kollar in i kameran.)
Kommer förmodligen några fler bilder om ett tag, förhoppningsvis även filmer.
dock inte i as bra kvalité.
Men fortfarande bättre än den som jag filmade med en riktig "hd"kamera...
söndag 11 november 2012
Är högerhand klantig så får vänsterhand lida
Det svåraste med att blogga är egentligen att komma på en början, en rubrik och att sätta stor bokstav efter punkt.
Man skulle kunna tro, med tanke på bilderna att detta är ett sätt att ragga. Men det är det inte.
Allt där emellan går liksom av sig självt.
Detta konstaterar jag samtidigt som jag lyssnar på Hudsson eller närmare bestämt den Här
Den är typ AAAs bra som kaptenen hade sagt.
När vi ändå är inne på kapten så kan jag ju ta å berätta lite om vad som hänt i GMUn sen senaste gången jag skrev nått. (Blev en bra början denna gång)
Senast jag skrev så var det från telefonen och aningen fler stavfel än vad som är normalt, även för mig.
Och sedan senast jag skrev så har vi kastat skarpa handgranater. Det var AAAs fränt! (han säger så ibland också)
Fick dock tyvärr inte filma smällen... Kapten sa att jag bara skulle göra fel om jag filmade.
Jahapp sa jag och tänkte, Då äre så.
För säger kapten något. Då är det så.
Vi har även skjutit lys. eftersom det börjar bli lite tjatigt så tänker jag inte citera kapten. Men nu vet ni ju vad jag tyckte att det var.
För er som inte är "extremt överintresserade av det militära" (kapten säger så)
så kan jag berätta att lys är som en fet ficklampa med dåliga batterier som man skickar upp i luften och bakom motståndaren. Man får inte säga fienden. För det är tydligen fel.
Man skickar den feta ficklampan bakom motståndaren för att dom ska synas.
Skickar man framför så blir man själv blindad av ljuset och motståndaren ser en själv klart och tydligt.
Under dagarna som vi kastade handgranat och sköt lys så var vi ute i fält.
Det var vi i 5 dagar och 4 nätter.
Dagen vi kom till fältplatsen bestod av resande av förläggning och handgranatskastande.
Soft kan man tänka.
Men då tänker man fel.
när klockan började närma sig 3 halv 4 typ så var vi klar med vårat tält och alla hade kastat.
då började vi göra lite små förberedelser så att det bara skulle vara att gå och lägga sig i tältet och sova när vi skulle få göra det.
Så nån fixade lampolja till lampan, nån gjorde nått annat, nån annan gjorde säkert ytterligare något annat, sedan jag. Jag skulle fixa iordning så att vi kunde tända brasan senare på kvällen smidigt och lätt.
Det blev inte lika smidigt och lätt som jag önskade.
Började med att jag tog ett par, 3 vedträn ur vadsäcken som vi hade med oss, plus ett lite mindre som jag tänkte skulle fungera skit bra som hammare.
Sedan tog jag fram kniven. satte den på ett av dom större vedträna. sedan tog jag det lilla och hamrade på hammaren. Det gick jätte bra. Gjorde flera stycken små pinnar till brasan.
När jag sedan bara hade 1 vedträ kvar så blev jag trött i ryggen av att sitta i dålig ställning på knäna.
Vi går ju runt å bär på den där jävla utrustningen hela tiden. Även när vi slår upp tälten och placerar ut latrinen och allt! den ända gången vi inte har utrustningen på oss är vid frukost, lunch och middag. och då är vi tvingade att ta av oss den.
iallafall så la jag mig ner på marken för att orka fortsätta hugga mig en massa småpinnar.
efter en liten stund i liggande position. typ 1 minut. så bestämmer sig min kniv för att på något vänster fara in i min vänstra hand. med spetsen först.
Röck fort som fan av mig den tunna skidhandsken som försvaret kallar för arbetshandske vinter.
sedan gick jag sugandes på fingret och bärandes på kniven i min högra hand till Andersson och Lindström som båda var gruppchefer. dom gick runt och planerade för vart våra eldställningar skulle vara. och anledningen till att jag sög på fingret var att det blödde nått så kopiöst! aldrig varit med om nått liknande typ.
hur som haver.
när jag kommit fram till Lindström och Andersson så stoppade jag eller nån av dom ner kniven i min slida. (för er som tyckte det var roligt. *knivslida)
sedan tog jag fram mitt första förband som ALLTID ska ligga i höger benficka. Som tur är så har jag ALLTID mitt i höger benficka.
När jag fått fram det så tog Lindström å hjälpte mig att öppna det.
ingen av oss visste hur vi skulle använda det. för det var typ bara en stor fet vit lapp i den.
så vi tog den vita feta lappen, la den på mitt sår. Sedan så sa Andersson. "Vi måste stoppa blödningen"
för det blödde som sagt, jävligt mycket.
Eftersom vi inte hittade något sådant hjälpmedel i första hjälpen (kanske kommer i nästa version)
så tog Lindström fram sin 2 meter långa dauerbinda, en sån här.
Sedan lindade Lindström (ordvits) den 2 meter långa dauerbindan runt min hand och handled.
efter ungefär 1,5 meter så sa jag. "nu räcker det nog"
För han drog åt som bara den! mina fingrar blev lila inom 10 sekunder och jag tappade känseln i handen på 25.
när dauerbindan sedan satt där den satt och jag hade 0% rörlighet i fångrarna och 5% i handleden så tar Lindström fram sin iPhone med krossad skärm och försöker ringa till kapten. Han svarar inte när han ringer..
Typiskt tänker jag.
Sedan ger han mig telefonen så att jag får försöka.
Kapten svarar på första.
- Aah det är Urban
-Hej det är Albin...... Cöster. (han vet förmodligen inte mitt förnamn)
-Hej Cöster, vad är det?
-Jo det har hänt en liten knivolycka.
-Jaaha? Vem är det som är skadad?
- Öhh.. Det är jag. Tänkte att sjuksyster kanske skulle kunna komma och kolla på det.
-Hon är redan påväg, du kan gå upp till vägen.
-Okej, bra. hej!
Sedan gick jag å Lindström upp till vägen som va kanske 100 - 150 meter bort.
Där stod hon å väntade.
Hon gjorde det hon ska göra på sår.
Och när jag står där och blir omplåstrad som bäst så säger hon.
"Det är ganska nära en led. du kan böja fingret va?"
Åh fan. tänker jag och börjar frenetiskt böja på fingret åt alla håll å kanter.
Hon tyckte det såg bra ut, men hon ville vara på den säkra sidan. Dvs fara in till vårdcentralen.
Men det är det inte bara att fara in.
Hon ringde och bokade en tid, klockan 7 fick jag komma dit.
Och då var väll klockan runt kvart över fyra.
Och ingen hade ätit middag än.
Så hon säger att jag ska äta middag först och sedan får vi se när vi far, för det var andra som skulle med också. sånt folk som har ont i ryggen och är befriade från att bära 2 tredjedelar av utrustningen och måste gå till sjukgymnasten för att få ryggen till knäckt.
Vi far till kasern (huset) direkt efter middagen och är framme där runt halv 6.
Jag väntar alltså på kasern i 1 timme innan vi far mot vårdcentralen. och som vanligt på vårdcentralar så får man ju även sitta och vänta där.
Men jag klagar inte, dom tappra krigarna som var kvar ute i fält fick sätta upp larmminor ute i "stora skogen"
Det är väll ingen svårighet i att sätta upp larmminor tänker ni.
Nej det håller jag med om.
Däremot att göra det efter middag en fredag i November när det är lika svart som en avstängd teve.
Det är inte lätt!
Eller, det är ju kanske inte själva upprättandet av larmminor som är svårt.
Det är svårare att se vart man sätter upp dom, för man ska rita en karta också så att alla vet vart dom är så ingen går in i dom när dom ska göra något.
För går en larmmina av mitt i natten eller på ljusa dagen så måste alla andra i lägret inte stridsställningar.
Och det mina damer och herrar är inget man vill göra när man ligger och gosar i sin sovsäck vinter.
(som för övrigt är asvarm, vaknade dyblöt första natten. sova bara i kallingar)
För när man ska inta stridsställningar så ska man bara ta på sig kängorna, Hörselkåporna, glasögon nollsex och ta med sig vapnet och kroppskyddet och sedan kubba rätt ut till stridsställningen som är där man la sin ryggsäck.
Man och också lagt hjälmen och stridsvästen där.
sedan ligger man där och väntar på att motståndaren ska börja skjuta eller att någon ser en motståndare som man kan börja skjuta på.
och där kan man ligga länge.
Det vill man dock inte göra när man ligger i kallingar och kroppskydd och kängor utan strumpor.
för då blir det kallt.
Det blir det ju visserligen ändå..
Men mer eller mindre!
Det var en liten avstickare.
sånt gillar försvarsmakten.
När jag sedan får komma in i rummet där nästa sjuksyster tar emot så frågor hon först.
- Är det djupt?
-Ja det tycker jag. svarar jag.
inge mer om det.
hon tar av plåstret som fältsyster satt dit.
Hon konstaterar att det är så pass bra att jag får tvätta händerna i rinnande vatten och flytande tvål.
Det sved.
Sedan tar hon den turkosa plastpincetten och tar en bomullstuss som besprutar med sprit.
sedan duttar hon STENHÅRT på mitt sår.
Det gjorde Aaas ont.
efter typ 3 duttar så kommer doktorn och ställer sig på tröskeln.
han frågar.
- Är det djupt.
- Nej inte alls. svarar sjuksyster.
Höh. tänker jag, det är det visst.
Sedan säger han.
- okej, ingen antibiotika.
sedan går han.
Snacka om omtänksam doktor! not.
Sedan duttar hon typ 5 gånger till.
då säger jag.
nä du. nu måste jag få vatten och få lägga mig ner, annars svimmar jag.
nä okej, jag sa inte så.
Men det jag sa hade samma innebörd.
sagt och gjort.
sedan hädde hon på ett plåster eller en kompress. vet inte riktigt.
vi kan kalla det för ett stort vitt plåster.
efter det så for vi tillbaka till kasern.
Där fick jag lite piller och en oboypulver påse.
Jag tog två piller och en kopp oboy sedan gick jag till logementet för att dricka den allt för varma oboyen.
Sedan vid 8 eller en kvart senare så for vi som farit in tillbaka ut i fält.
Direkt när jag kom dit så tog jag mitt liggunderlag, min termos och min sovsäck och gick in i tältet.
Där satt Sehlstedt och Vadell och bönade och bad om att jag skulle göra upp eld.
Sagt och gjort.
Jag kände faktiskt ingen agg mot dom små pinnarna som jag brände upp!
Sedan satt jag bara å väntade på att eldpostlistan skulle bli klar.
sedan sov jag.
Det var dag 1.
Vill ni veta resterande dagar så får ni köpa mitt premiumpaket för 99 kr i månaden.
eller typ be om det.
Kan dock berätta att jag fick ha 2 tumhandskar på mig på vänster handen. för att den inte skulle bli kall.
Och det är ganska så jätte svårt att göra saker och ting med en tumhandske.
troligen inte lika svårt som om jag hade haft två.
men ändock svårt!
och att ta av den var inte å tänka på!
För det tog 3 minuter att ta på dom och runt ungefär 7 att ta av dom. och det var ändå inte smärtfritt.
nu 10 dagar senare så har jag fortfarande relativt ont i fingret och en liten begränsning vad gäller rörlighet. och om jag kommer åt minsta lilla med typ en fjäder så gör det ont nått så fruktansvärt!!
annars är det bra, fick en sårskorpa på såret igår :)
Den tänker jag faktiskt inte peta bort.
för sånt är dumt och äckligt.
sedan ser redan denna sårskorpa riktigt hardcore ut.
Satt förresten och räknade mina ärr på vänster handen. Dom är betydligt fler än dom (det) på höger.
Just det, höll på att glömma!
fick ett blåöga.
fick ett vapen rätt upp stax ovanför ögat. det gjorde ont. och det rann blod, men jag lät det rinna för jag kände mig cool.
Kan också meddela att jag enligt Land från Lund gått in i väggen 2 gånger än så länge.
Bådar inte gått inför slut övningen..
 |
| 1 cm brett, 1 cm djupt. (den turkosa helvettespincetten ligger där..) |
 |
| Så sliten var jag när jag kom in när jag skadat mig |
 |
| Här är dag 5 |
 |
| Lys är Aaaas fränt |
 |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)