Skeda professionellt i grupp

Dagen 3 började där vid elden vid återsamlingsplatsen.

Överlevnads fänriken kallade till sig gruppcheferna.
Dom fick order om att vi skulle ta oss ca 3 km öster. (kan ha varit vilket väderstreck som helst)
Men dom fick också order om att vi inte fick använda oss av vägen när vi skulle dit.
vilket kort sagt betyder att vi fick pölsa genom stora mörka skogen, som visserligen höll på att bli ljusare allt eftersom solen sken högre upp.

aja. Fox fick börja att gå den här gången.
vi gick fel.
eller, fel å fel.
vi gick inte genast rätt.
Vi hade ju liksom bara en karta. ingen kompas.
och i skog är det ganska svårt att navigera och veta hur pass rakt man egentligen går.

Det har jag själv tagit lärdom av. typ 2 ggr när jag skulle till prästtjärn.
den en gången blev värre än den andra. men det är en annan histora som faktiskt är ganska underhållande.

men när vi gick där i skogen så dök det upp ett traktorspår som gick tvärsigenom våran planerade färdriktning.
På kartan som säkert var lika gammal som gandalf så fanns det bara 1 traktorspår och vid det skulle vi träffas.
Nu var det bara så att det första traktorspåret var betydligt yngre än gandalf.
så vi gick ju lite fel där.
men det var inte så mycket att göra åt.
en djup suck sedan vända på klacken och fortsätta traska.

När vi väl var framme på rätt ställe så hade lite snö krupit upp och in i skon, smält till lite eftertraktat glaciär/svett vatten. Ryggen hade också lyckats få samma behandling några gånger.

När jag plockat bort snön som inte hade hunnit smälta ur skon så hade Hägglund pratat med överlevnads fänriken. och han hade fått en yxa och en såg.

ånej. var första tanken jag fick när sågen och yxan kom till våran befogenhet.
"nu blir det ännu en natt ute i stora mörka skogen utan tält"

Drog en ännu djupare suck än förra gången.
sedan hoppade jag in i ledet som gick efter överlevnads fänriken som skulle förevisa i hur man bygger en bra gruppbivack.

det var ganska basic. Alla visste nästan redan hur man gjorde.
iallafall hur den skulle se ut.

När vi efter 5 minuter blivit experter på hur man bygger en gruppbivack så gick vi iväg på samma typ av led och bliv inskickade i skogen på samma sätt som när det var ensam dygn, men nu i grupp istället.

när vi kommit in 20 meter i skogen så får vi order om packning av.
dvs vi får ställa av oss den 30 kg tunga ryggsäcken.
man reagerar på samma sätt när man får ta av sig ryggsäcken oavsett hur länge man har burit den på ryggen. Hela kroppen liksom skriker "SKÖÖÖÖÖÖNT"

När alla står och kränger av sig ryggsäcken så går Hägglund runt och kollar vart vi har ett bra läge för att fixa gruppbivaken.
vi får gå ca 100 meter innan vi kommer fram till det mest optimala stället.

Det mest optimala stället är en öppen yta.
jippi.
nu behöver vi bara samla FRUKTANSVÄRT mycket material...
typ 2000 granriskvistar. 30 slanor. 3 kubik ved.
sedan ska vi ju hinna bygga ihop allt innan det blir mörkt.

Med tanke på att klockan var sisådär 11 halv tolv eller dylikt när vi kommit fram till den optimala platsen så frågade jag om vi skulle äta nån lunch eller nått sånt.
jag menar. frukosten intogs ju runt 7. vi hade ju gått 3 km med tung packning
å 1 tredjedel gröt är inte mycket att komma med.
inte heller en torr brödbit till middag.
jag var visserligen inte hungrig. men jag hade inte energi överhuvudtaget!

Men Hägglund sa att "Nej, vi äter en saftig middag istället!"

Sedan la vi ryggsäckarna lite snyggt och prydligt ganska nära den optimala platsen. som hädan efter kommer kallas för OP och var öppen yta i en rektangels form på ungefär 4x3 meter.

sedan delade Hägglund ut order till var och en och sa vad vi skulle göra för att vi skulle hinna bygga innan mörkret föll.

Jag och Rune fick uppgiften att fixa ved.
eller. Vi skulle hämta "sjuhelvetes mycket ved"
Jo jag tackar jag.

vi hade lagt ögonen på några stubbar som stod precis där vi gick in i skogen.
så vi gick dit med förhoppningarna att vi kunde ta med hela stubben.
När jag efter första yxhugget blivit tvungen att vila i 2 minuter så insåg vi att det kanske vore lättare om vi delade upp stubben i mindre bitar.

Det hjälpte inte heller, jag var helt slut. helt ofattbart vad slut jag var.
efter lite övervägningar så kom vi fram till att sågen kanske skulle vara bättre.
för yxan smulade sönder stubben mer än den delade.
så jag gick till OP för att byta till mej sågen. men det gick lika bra för mig som det gör för Obama med ekonomin.
Men efter ett tag så fick jag den.
så då tog jag å rune å sågade lite bitar.
blev ju inte så mycket.
det som vi samlade på dom 3 stubbarna där hade räckt i kanske max 2,5 timmar.
och då skulle vi behövt snåla med veden!

När vi bar tillbaka bitarna till OPn så såg jag ett träd som var kapat på ungefär 2 meters höjd.
och tänkte att det där skulle man kunna såga lite bitar ur och sedan kanske hugga dom till riktiga vedträn med yxan.
sagt och gjort!
Och det tog inte lika mycket energi som det gjorde att hålla på med stubbarna.
så vi fortsatte med det.
Efter ett tag så fick vi hjälpa till med andra saker istället.
Rune fick bygga en värmereflektor.
en sådan som gör så att värmen inte åker åt alla håll utan studsar tillbaka mot stället där man ligger och sover. typ

Jag frågade om vi skulle ha några stenar för att balansera upp eldstaden.
för jag fick ju en eldgrop på ensamdygnet.
bra idé sa Hägglund och skicka iväg mig för att leta efter stenar.
Jippi. tänkte jag.
Skönt med ett uppdrag som är slött.
jag skulle försöka hitta knytnävsstora stenar.
Efter lite funderande över vems knytnäve så kom jag fram till att min egna blir nog lättast att gå efter.

Jag fick åter gå till stället där vi klev in i skogen.
Det kanske inte låter så jobbigt.
men tänk på att det är i stora mörka skogen. det är kallt. det är snö. kall snö som man inte vill ha på skorna för då fryser fötterna mer än vad dom redan gör.
och jag har absolut ingen energi.

Jag gick tillbaka dit för att där var det ett stenröse med stora stenar.
och man brukar ju säga där det finns små fiskar finns det stora.
så jag tänkte att där det finns stora stenar finns det små.

Det gjorde det.
jag hittade 1 i det där stenröset.
sedan gick jag lite höger mor en typ sandbank. eller det kanske var som en dike eller något sånt.
där hittade jag åtminstonde 5 stycken!
men jag lyckades bara få loss 2..
för marken är ganska saftigt frusen under vintern och stenar som ligger till hälften begravt är inte att leka med.

Jag gick tillbaka till OP med humöret aningen sänkt.
Om ni inte visste det så sänker energi förlusten humöret ganska bra.
även om jag inte var på dåligt humör så var det inte direkt den ständigt leende pojken som bar på sten.

Sedan tog jag en pisspaus.
gick i motsatt riktning.
Följde ett spår som någon annan hade gjort.
Jag visste dock att den som gjort upp spåret haft en toarulle i ena handen. så att gå lite för långt var inte på kartan.
Och när spåret viker av och in bakom en buske så är jag den som följer efter.
Utan att beskriva följande minut alldeles för noga så hoppar jag till...
Jag vänder mig om och börjar gå.
efter typ 4 meter så ser jag en rotvälta 6 meter åt vänster.
Om ni kommer ihåg så var det ju under en rotvälta som jag hittade min sten på ensamdygnet.
så jag viker av dit, böjer mig ner för att kolla in under (det var en ganska stängd rotvälta. eller vad man säger)
Å där under ser jag 3 stenar som inte ser helt omöjliga att få ut.
gött tänker jag, nu kanske elden inte sjunker ihop jätte mycket!
5 minuter senare ger jag upp.
jag går tillbaka till OP med 1 sten lika stor som en 3 årings knytnäve.

Timme efter timme håller vi på att samla massa saker.
Vid halv tre så har vi inte börjat att bygga nått.
förutom att sätta ner granris i marken, för det ska sättas ner på ett speciellt sätt så att det liksom fjädras.
det tar 45 minuter för två personer att sticka ner all våran granris 1 och 1 på en yta som är 2x2,30 meter.

Jag vet inte hur pass bekant ni är med vintern och vet hur pass snabbt solen sjunker och vilken tid den gör det.
Den dagen så sjönk den vid halv tre.
vid kvart över 3 var det som om att den inte fanns.

Så när vi började bygga med slanor så hade vi 45 minuter att hinna innan det blev kolsvart.
vi hann!
med typ 10 minuters marginal till och med!
Det gick åt totalt 5 eltejpsrullar innan slanorna satt där dom skulle.
men vi hann!

Å då äntligen fick vi börja hålla på med att försöka laga mat!
dvs värma vatten att hälla ner i matpåsen.
Vi hade fått ett gasolkök och ett spritkök. var.
Jag tog tillfället i akt för att använda gasolköket.
Det var sämst.
Det tog säkert minst 10 minuter innan vattnet ens var ljummet..
och i ljummet vatten blir maten inte riktigt lika bra som den skulle kunna va.
efter 1 och en halv timme så hade jag fått ordning på skiten och faktiskt hunnit fått i mig den mesta delen av maten som nu inte var så speciellt varm. och då inte heller speciellt god. vilket den inte är i vanliga fall heller så nu var den alltså groteskt äcklig!

Rune hade otur.
Han fick den värsta maten.
2 dagar i rad.
Så han sa.
"snart tillbaka"
sedan gick han och spydde.

När alla hade ätit klart, tagit fram alla sovsäckar förutom Lands. Han hade förresten fått med sig fel sovsäck.
han hade tagit sommarsovsäcken.
Den är betydligt tunnare än vintersovsäcken.
han trodde han skulle dö när det var ensamdygnet.

När vi tagit fram dom och lagt ut dom så la sig alla utom jag och Hägglund till rätta.
När det var Runes tur så utbrister han.
"vafan.. den här är ju ut och in.."
Jag sa att det är nog min. för dragkedjan hade liksom pekat in dom senaste nätterna.
Sedan blev han lite sur över att den var blöt.
men jag menar.
vänder man på en sovsäck så finns ju risken att den kan vara lite blöt.

och då när Rune konstaterat att sovsäcken är ut och in så utbrister Sehlstedt.
"Nä dra åt klåen! det är det som är problemet med den här med! Klådra mygel!"

Klådra mygel och Dra åt klåen är två uttryck som han använde kontenuerligt.
Han använde dom så pass ofta att det blev en grej av det i Fox.
Iallafall mellan mig och Andersson.
För  helt plötsligt så säger vi det automatiskt vi med.
Men varje gång Sehlstedt säger det så brister vi ut i skratt. ibland tills tårarna rinner.
Man får liksom inte roligare i försvaret.
Internskämten blir överväldigande och dom vanliga skämten dör nästan ut.
kul!

Anledningen till att jag och Hägglund stannade kvar var för att han skulle på Gruppchefs möte medans jag skulle vara eldvakt.
Som vanligt fick jag turen att vara eldvakt lite längre än vad jag skulle vara egentligen.
började 7 skulle sluta 8 men fick sluta 9.
satt visserligen inte hela tiden från 7 till 9 men ändå! principsak!

När Hägglund kom tillbaka vid 9 så fick jag lägga mig på den ända kvarvarande platsen.
Längst ut på kanten. längst bort från elden. i en grop.
Vi tog in skorna i sovsäcken och sov sedan med alla kläder på.
Jag kunde inte riktigt stäcka på benen och om jag slappnade av för mycket så hade troligen hela konstruktionen kollapsa för jag låg tätt tätt med "väggen"
dvs slanorna ihoplindade med eltejp.
Där sov jag lite lite. för jag var tvungen att skeda med andersson för att inte ramla ner i väggen.
och han var tvungen att ligga och trycka sig tätt tätt med nästa person i ledet för att han inte skulle ramla ner i gropen som jag låg i.
Sedan blev jag väckt tidigt tidigt för att ta mitt andra eldpass.
Det var det Skönaste eldpasset nånsin!
Det var en riktig herrejösses brasa!
Nästan 1x1 meter!
Jag höll på att bränna upp Lands huvud ett tag.
när elden inte ens var 1 dm ifrån så väckte jag han och frågade om han kunde hoppa lite längre in.
Han såg jätte rädd ut.
det var kul.
Lika kul som brasan var varm och skön.
Det var nästan så att man ville dra ut på eldpasset lite längre.

Men när det var min tur att sova igen så väckte jag sehlstedt som låg längst ut på andra kanten.
Så min vanliga tur höll i sig.
dock inte lika långt ifrån elden.
och OH så skönt det var där!
ingen grop!
Visserligen blåste det lite men ingen grop!
somnade på 3 minuter.
vaknade efter 5.
kändes det som.
Det var det inte.
Klockan var morgon och dags att gå upp och äta frukost.
Jag var segast upp.
tror jag.

Till Frukost fick jag gårdagens lunch.
faktiskt godare än man kan tro.
men det är fel att äta lunchen till frukost.
men så kan det vara.

Vi var ovanligt sega denna morgon.
Hägglund blev lite sur.
eller måttligt sur kanske jag ska skriva.

Vi gick efter en hastig rivning och en skön pinkning på elden till överlevnad fänriken som frågade hur vi sovit och så vidare.

Sedan fick vi order om att gå. Den här gången längs vägen tack och lov






Glömde berätta en grej som hände på ensam dygnet!

Vi stod vid elden vid återsamlingsplatsen.
dom flesta eller alla hade kommit tillbaka.

Och när jag står det och värmer mig som bäst så känner jag inte liten vindpust alldeles bredvid mitt huvud.
tänker inte på det förutom att jag känner att det blåser lite gran.

Då kollar jag på Elmehög som ser ut som att han sett nått otroligt,
Då utbrister han förvånat.
"Det satt en fågel på din axel"

Lika förvånad blir jag och vrider på huvudet fast fågeln är ju redan borta förstås.
då ser jag en liten talgoxe siter på en ryggsäck 1 meter ifrån oss.
"den där var det" säger Elmo.

Stolt och nöjd och gladare än innan återgår jag till att värma mig.

Närmare än naturen än så kommer man inte om man inte vill lägga sig naken på en myr.
och det vill man inte.