Jag höll på att halka flertalet gånger.
hakade så pass mycket att jag for på ändan ungefär 4 gånger.
vann vurpligan i fox. fick inget pris.
En gång var jag så fruktansvärt nära på att fara på en riktig bananvurpa! (en såndär när benet far rätt upp i luften och man faller handlöst baklänges) kallar det för bananvurpa för det händer bara när dom i filmer klivet på bananskal.
jag behöver inget bananskal. tål inte ens frukten.
Iallafall.
Vi går där i formationen två led. (heter nått annat enligt FM)
helt plötsligt far högerbenet onormalt högt upp. nästan i hakhöjd!
Eftersom ryggsäckarna väger 30 kg så är det ju lite baktungt.
så jag tappar ju balansen och är påväg att dratta på ryggsäcken.
men då!
när mitt högerben har åkt ner till att stå rakt ut fån höften så har ryggen anpassat sig så pass bra att den är lodrät med mitt högerben.
alltså är det bara mitt vänster ben jag skulle behöva rätta till för att få en perfekt vilposition.
MEN! stark i bålen som jag är så knycker jag till lite lätt och snärtar på nått mirakulöst sätt upp mig i den vanliga gång positionen med bägge benen på barken och ryggen ovanför dom.
Schelin som gick bredvid mig och såg tillfället utbrast att det där var helt otroligt!
Med värkande rygg och sträckt ljumske fortsatte jag att gå och bara glänsa i berömmet som var över på några få sekunder.
När vi gått ungefär halva vägen och klockan börjat närma sig halv ett eller 11 eller nått sånt.
Så ser vi två figurer som står längre fram på vägen.
Hägglund beordrar oss att snabbt göra ett snyggare två led med 5 metersmellanrum! inte en mm fel!
vi stannade till och med för att kunna göra detta. Vad gör man inte för att befälen ska få tro att man är bra?
när vi med ungefär 3, 5 meter smellanrum gått fram tillräckligt mycket för att se att det var Fänriken och Kapten som stod där och filurade så sa Hägglund halt för att sedan gå fram och prata.
När han kom tillbaka (kan ha varit så att Kapten sa åt oss att komma fram)
så fick vi reda på att kriget var slut, och som tack för att vi hjälpt till så ville någon bonde dela med sig av sina grödor.
Den lunchen fick jag potatis, ägg och bacon. SUVERÄNT!
fick visserligen bara 1 potatis, 1 ägg och typ 2 baconskivor var.
Men det var fortfarande den godaste lunchen på hela GMUn!!
den var helt magisk!
Speciellt med tanke på att det var jag som lagade den.
kärlen såg ju ut som dom gjorde. men hua vad gott det var.
När vi släckt elden (pissade inte på den den här gången) så fortsatte vi att gå.
Jag frågade Kapten om sjuksyster fanns där vi skulle, han sa att han skulle fixa så det blev så.
För min hand som hade börjat gulna i en orangefärg såg ganska rolig ut, men hälsa är ju inget att skämta om, så jag skrattade inte.
När vi kommit fram till lägerplatsen så fick vi vägledning till våran plats av Löjtnant Hjälte.
Det var ner för en liten slänt. Som var ungefär 20 meter lång och inte så jätte brant men ändock brant.
Sedan ytterligare 30 meter på platten. mot en sjö.
Vi fick skjutgränser som bara involverade sjön. Gött!
För det betyder att det inte blir något överfall på natten. och det var väl nästan det ända jag oroade mig för. att inte få sova!
När vi tagit av oss ryggsäckarna så fick Echo precis upp sin kamin i tältet, så det så ståtligt ut.
När vi gått tillbaka uppför branten för att hämta våra saker, ex tältet.
och sedan kommit tillbaka så hade deras tält rasat.
tuff luck tänkte jag och gick sedan för att hämta fler tillhörigheter till tältet aningen skadeglad.
Tror tältet rasade för dom ca 3, 4 gånger.
Fox som blev den snabbaste gruppen på det mesta han därför före Echo med tältet.
Därför föll det på våran lott att hjälpa Golf med sitt tält.
Golf sållade sig nämligen till den segaste gruppen. jämt.
1 gång kom dom 20 minuter försent till en frukost.
Det gör man inte i FM.
Deras gruppchef Olsson sa att dom inte behövde hjälp.
När vi kollade på hennes sargade gruppmedlemmar så insisterade vi.
hon sa att vi då kanske kunde försöka hitta stenar att lägga på tältspiken så att dom inte skulle fara upp.
Vi mumlade lite till svar och frågade om dom behövde hjälp med nått annat.
Typ Latrinen (fint ord för toalett)
Jag och Andersson som ogärna bär stenar fick uppdraget.
vi gick till en liten dunge 20 meter bort. (Latrinen ska egentligen ligga runt 75 meter bort. men så långt gick vi bara första gången. sedan var det inte värt det. man skiter så sällan i fält. på aldrig ge upp så hoppade faktiskt Fox över att bygga en latrin flertalet gånger. vi snyltade på dom andra.)
När vi efter 15 minuter inte riktigt lyckats så kommer Runde förbi och frågar vad vi håller på med.
Gör ett tappert försökt till latrin svarar vi.
sedan hjälper han till.
När vi efter 5 minter åter knådar oss i hjässorna så bestämmer jag att vi ska byta ställe.
för hur vi än gör så blir inte kammonätet längre.
Allmän info om hur man bygger en latrin.
man tar 1 st kammonät.
1 st tunna.
1 st dasslock.
man sätter dasslocket på tunnan. sedan placerar man tunna på noggrant utvald plats. sedan kammoflerar man latrinen med kammonät.
Det svåraste med att få till en bra latrin är att få upp kammonät runt hela latrinen.
vanligtvis så väljer man en plats med täta granar.
vi lyckades hitta en plats med 1 halvtätgran och en ännu glesare gran.
Efter totalt ca 45 minuter så var latrinen klar och så pass bra att nästan ingen visste vart den kunde gömma sig! (falskt)
Vi gick tillbaka till Olsson för att rapportera att jobbet nu var utfört och för att ge henne en ungefärlig position av latrinen.
(Jag och Andersson fick dagen efter äran att plocka ihop detta magiska bygge tack vara ett Golf "inte hann" som vanligt. jag bar nätet och Andersson tog tunnan. Han klagade hela dom 30 metrarna till containern.
"ÅHHH det här är det äckligaste jag i hela mitt liv! det stinker! fyfan! Dra åt klåen!!
Det är halft fryst, lyssna.)
Vi till tältet för att se vad vi skulle göra.
Minnet kommer inte ihåg vad vi skulle göra.
Men minnet kommer fram igen när vi står uppe vid lastbilen som fraktat containern och klipper i stubintråd.
10 cm och 1 var. sa Löjtnant Hjälte.
Fox som i vanlig ordning var först på plats fick order om att fixa stubin tråd till samtliga i Plutonen.
Sedan fick vi utbildning i hur man tänder en stubintråd.
Efter det så trodde alla att vi skulle få gå och äta middag för att sedan få sova.
Men icke!
Hjälte hade planerat nått dårskap!
Varje grupp fick 1 uppgift.
Echo - Övervakning (typ nått sånt)
Fox - Hämta ett "objekt"
Golf - Bombning
Efter vi gått 10 minuter med Echo i spetsen så kom vi fram till en grusgrop.
Löjtnant Swande (eller Löjtnant Span, som Hägglund sa på Swandes dialekt och bekostnad)
sa åt oss att gå fram för att hämta objektet.
Hägglund diregerade oss att gå där han ville att vi skulle gå.
Jag kände mig fruktansvärt löjlig.
Smög fram, spanandes in i mörkret.
När någon gått fram och hämtat objektet som visade sig vara 1 tom låda och 2 låtsas vapen så började det smattra ungefär 75 meter bort!
Givetvis så låg fänriken bakom en kulspruta och siktade på oss.
När vi ställt oss på knä för skydd (var en öppen yta så det hjälpte inte, men ingen ville lägga sig ner i 2 eller 3 dm snö)
så säger Swande åt Andersson att han är skadad.
Andersson lägger sig ner och skriker skadad.
Sedan skriker Swande på oss att vi måste dra oss ur, att Andersson är helt medvetslös. och att vi måste släpa han i säkerhet.
Puslen som sköt i höjden när Fänkriken började skjuta på oss sjunker sakteligen.
Men ökas igen när jag tvingas dra Andersson på ca 90 kg.
Visserligen jag och 1 till. men fortfarande 3 dm snö och fortfarande under beskjutning.
När vi tycker att vi dragit Andersson i skydd så får vi order om att dra lite till.
När vi tycker att vi dragit färdigt så får vi order om att vi måste tillbaka till startläget vid lastbilen.
När vi tycker att Andersson har återfått medvetandet så har han inte det. (vi vill få honom att kunna halta tillbaka till lägret)
När vi tycker att vi dragit nog så har vi inte det.
När vi inte tycker nånting så har Andersson fått medvetandet tillbaka.
Jävla Löjtnant Span..
Under tiden så har Golf hunnit smälla av en bomb och Echo har skjutit slut på sin ammo.
Angående bomben så har jag bara 1 sak att säga.
VILKEN JÄVLA SMÄLL!!
Harry har haft rätt i alla dessa år!
Stod visserligen på behagligt avstånd och det var ingen jätteriggning. Men oj vad det var fränt!
Efter en snabb genomgång så fick vi återgå till tälten för att göra vad vi ville.
Fox började med en middag.
Kommer inte ihåg vad det var.
men det var säkert äckligt.
Hägglund delade sedan ut patrull och eldposten.
komme inte ihåg när jag fick vad.
men gissar på vaktpost mellan 02-03 och sedan eld mellan 03-04.
för så var det nästan jämt.
Jag fick patrullen med Vadell. Jag varnade honom att jag behövde skita redan innan vi somnade.
Den patrullen var den snabbaste jag varit med om.
vi gick upp till containern, tillbaka till vårat och Echos tält som låg ungefär 20 meter emellan varandra.
sedan tillbaka till containern. sedan till golf som låg 110 meter bort.
sedan tillbaka till vårat tält.
sedan gick jag till latrinen.
sket.
Vattnet jag tvättade händerna med var faktiskt inte så kallt som jag hade förväntat mig.
det var kallare....
Sedan gick Vadell på toa.
innan jag gick in i tältet för att sova så höll jag på att rota i min trosspackning.
för att hitta torra strumpor och sånt.
Jag fick också med mig en kexchoklad som jag hade gömt i stöveln!
Att ha med sig Godis eller någon form av mat på Aldrig ge upp var ungefär döden.
Blev man på kommen så skulle man bli tvungen att göra om allt ihop. från start. 3 månader igen.
Det sa iallafall Fänriken.
Men det sa han nångång efter att jag hade ätit upp den.
Jag passade på att äta den när Vadell gick på latrinen och när alla andra låg och sov.
Jag undvek att få smulor på mig, dom hade ju kunnat avslöja mig!!
När jag precis ätit upp min kexchoklad så ropar Vadell på mig.
Han hade inte med sig toalettpapper...
Jag lånade ut mitt.
eller.
han fick det.
jag ville inte ha tillbaka det.
När Vadell är fullt upptagen med att använda mitt papper till det han tycker det ska användas till så står jag intill vårat tält.
Helt plötsligt prasslar det till vid Echos tält och en gestalt kommer ut.
Hen stapplar bort till mig.
Det är Olsson (inte gruppchefen)
Han är endast iförd kallingar och är dyngblöt!
Jag personligen står i nästan alla kläder jag fått med mig.
Han dyker upp med mord i blicken när jag riktar ficklampan mot honom (ficklampan vi inte fick använda)
Jag frågar om han tycker det är varmt.
han svara ja.
Sedan frågar han vart vi har våran pissgrop (en grop nära tältet man kissar i)
jag pekar mot ett träd.
Han går dit, använder pissgropen på bästa möjliga sätt.
kommer tillbaka.
tackar för lånet.
säger godnatt.
går och lägger sig.
Sedan kommer Vadell tillbaka. frågar vem det var.
Jag förklarar.
sedan går vi till containern och kollar så att den inte är borta.
går till Golfs tält.
får avlösning på patrullerandet.
går till vårat tält.
Vadell lägger sig för att sova.
Jag blir eldvakt.
Gör eldvaktsgrejer.
petar bort allas fötter från kaminen. fyller på ved. fyller på varmt vatten i allas termosar.
För att njuta av min kexchokladsseger så lagar jag även en kopp oboy till mig själv.
gott!
sedan är det visst nästa mans tur att vakta elden.
Jag somnar snabbt.
men kallt. det blåser på nått sätt in kall luft där jag sover.
Ahhh. Tältöppningen går inte att få tät.
Vilken tur att jag sover närmast den!
Vaknar.
Det är morgon.
Äter frukost.
packar ihop våra grejor.
samt Golfs latrin.
Väntar uppe vid containern på order.
Ännu en dag till ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar