vi tog första svängen till vänster för att sedan fortsätta vidare på den vägen.
Vi hade fått order på kvällen innan om att vi skulle packa ner "nya" kläder av alla utbytbara saker. samt en handduk.
Så vi hade ju somnat en halvtimme senare än vad vi skulle ha gjort eftersom vi satt och diskuterade vad vi skulle tänkas göra.
Land trodde till exempel att vi skulle få bada bastu.
vilken alla tyckte var väldigt konstigt tänkt.
jag och några fler trodde vi skulle bada isvak.
Dom verkade vara så gott som livrädda för att bada isvak.
inte jag.
jag har gjort det förut. det är bara kallt om man inte blir varm efteråt.
och om Land nu hade lite rätt så skulle vi ju bli det om vi nu skulle bada isvak.
Det lutade faktiskt mot det, med tanke på hur många värnpliktshistorier och dylikt som handlar om hur kalle karlsson inte kunde slappna av och anhålla om att få komma upp. och när han sedan lyckats komma upp måsta springa runt i snön för att få upp värmen.
Hur som haver så fortsatte vi gå. jag halkade minst 1 gång.
stämningen var bra efter som att vad som än hände framme vid målet så skulle vi få en någorlunda ren kropp.
Det är ganska snuskigt att ligga i fält ska ni veta!
speciellt vintertid när man inte vill klä av sig till inget för att tvätta sig i iskalltvatten ute i den kalla natten.
Efter kanske en halvmil så stannar vi.
alla försöker dricka lite vatten från camelbacken. som är en ryggsäck med vatten.
dom första dagarna så gick det inge vidare att dricka ur den. då det var så kallt att den frös.
Så när tipset att sätta den mot ryggen innanför fältjackan kom så var det lättare att gå o törstig.
När vi gått ytterligare en halvmil, troligen betydligt mindre.
så kom vi fram till ett ställe dör vägen svängde.
och vi hörde röster och bandvagnar som stod och mullrade.
Vi svängde in.
Ser ett hus som ligger 20 meter från ett stort öppet fält täckt av snö.
en sjö.
Gulp.
Vi ska nog bada.
typiskt.
Tur att det verkar finnas ett hus man kan gå in och värma sig i. (jag visste inte fullt ut om vi fick gå in i det.)
Vi går lite till.
ser befälen stå i en klump.
kollar ängsligt ut mot den snö täcka sjön.
ÅNEJ!
Det går rep ner till en liten uppskottad fyrkant nere på sjön.
det ligger en del grejer där i närheten.
fanfanfanfan.
nu blir det kallt.
Vi fortsätter att gå tills det att vi står rakt ovanför den upp kapade fyrkanden och lite snett ovanför stugan jag hoppas vi kommer få springa in i.
Kapten och Fänriken ställer sig framför oss.
Vi hör hur dom andra håller på vid bandvagnarna bakom.
Jag ser Sellstedt komma gåendes med en handduk och blöt i håret.
Goddag Fox, säger Kapten
Goddag säger vi.
Land som är den ängsligaste av oss alla (tror det har att göra med att han kommer från skåne)
frågar kapten om vi verkligen ska bada.
Fänriken ler som bara Fänrikar kan le.
Kapten svarar med.
Det finns många sorters olika isar.
Det finns dom som blir fantastiskt tjocka.
dom som bottenfryser hela sjöar.
dom som inte alls blir tjocka.
Det finns mörk is, ljus is.
just den här isen som vi har nedan för oss är en fantastiskt tjock is.
(jätte långt andrum)
Så den har vi inte lyckats fått hål på.
En våg av lättnad går igenom Fox.
Befälen som stått och kollat på oss börjar skratta högt, ljudligt och överdrivet nöjda över att deras lilla skämt lyckats.
Kapten fortsätter att berätta lite gran om stället. väldigt lite. kanske inget alls.
Sedan säger han att det finns en bastu i stugan.
och där i finns det baljor med varm vatten och att vi ska få chansen att tvätta oss.
för just nu luktar vi som ett gäng "brottarmattor"
Men efter som att både Echo och Golf redan kommit fram (dom gick långt före oss) så får vi slå oss ner i bandvagnen och vänta.
Underbart!
en varm bandvagn.
ett varmt rumt.
varmt vatten.
tvål.
schampo.
Efter att ha suttit i en varm bandvagn i ungefär en tjugo minuter så blir jag och 4 till ur Fox hämtade av Echos gruppchef. han den där rödhåriga.
Vi går ner mot stugan.
Möter några som just varit där. dom både ser ut och luktar som nya människor.
Mest så ser dom ut som nya människor.
för näsan liksom vänjer sig vid lukter. men man kan ändå sniffa till sig en viss skillnad.
Utanför står fänriken och säger åt dom andra att skynda sig.
Han säger åt oss att från och med att vi går innanför dörren så har vi 6 minuter på oss.
Vi går in i ett slags rum som har en bänk där man kan lägga kläderna. jag lyckades ta dom ända 2 krokarna som fanns. eller. det var inte några krokar.
det var ett rådjurshorn som hängde som prydnad. men man tager vad man haver.
Gruppensom va snabbast in i bastu rummet kom ut ganska kvickt igen.
"Jävlar vad varmt det var där inne. jag måste kyla av mig lite snabbt."
Sedan går schelin in tror jag. sedan jag.
Gruppchefen som va snabbast in igen efter sin snabba avkylning höll på med själva torkningen av kroppen när jag kom in.
Schelin hade tagit en schampo flaska och tvålat in sig på kroppen. samt börjat avsköljningen.
Rödtotten gav mig tips på hur jag skulle gå tillväga för att göra det optimalt.
Sedan gav han mig en schampo flaska och gick sedan ut.
sedan kom Vadell och Rune in.
Ni som följer mig på twitter ( @co_ster ) sedan en tid tillbaka kanske kommer ihåg att jag hade en liten diskussion med mig själv om hur man ska lyckas få den perfekta schampo mängden.
Vilket jag aldrig lyckas med.
Det gjorde jag ju givetvis inte nu heller.
oj vad mycket schampo...
men det var bara att gilla läget.
tog det mesta på kroppen och snoppen.
men en liten del av det hädde jag i håret.
mest för att jag inte ville ha Schelin och Gruppchefens vatten rinnande ner från huvudet.
det kändes inte allt för lockande.
När jag blaskat bort allt så började jag torka mig.
och sedan stod jag inne i bastun å njöt i kanske 1 minut.
Sedan går jag till det kallare rummet gör om samma process fast tvärtom och med rena saker.
går ut.
går upp mot ryggsäcken för att lägga i dom smutsiga sakerna.
OJ VAD SKÖNT!
aldrig i hela mitt liv har jag varit med om maken till skönare "dusch"
även om vattnet inte var super fräscht, även om jag hade lite schampo kvar i håret så var det där, gången från bastun till ryggsäcken den skönaste på år och dar.
Det var iallafall känslan just då. och den var nästan helt magisk!
När jag kommit upp till ryggsäcken så ser jag att dom har flyttat på bandvagnarna och börjat packa upp ryggsäckarna.
så när jag lagt ner allt använt så slängde jag upp den på en bandvagn till någon som var där upp för att spänna fast dom.
Sedan hoppade jag in i bakvagnen.
När alla var klara så åkte vi iväg.
Ingen visste vart vi skulle.
men oj så skönt det var att slippa gå. så det spelade ingen roll vart vi skulle.
Vi for i ungefär en timme.
jag somnade till 2 ggr. ASskönt
Vi for tillbaka till Härnösand.
Sedan vidare ut till Skärsviken. där vi hade slagit läger förr.
fast nu på ett nytt ställe ( 50 meter bort och på andra sidan vägen)
När vi skottat bort den halvmeter snö för att där efter fått upp tältet så fick vi våra eldställningar utdelade.
Jag hamnade bredvid rune bakom en sten och bredvid en gran.
Jag tog skyddet bakom stenen.
Rune hamnade lite bredvid.
Men sånt är livet.
Jag skakade av snön från granen samt lite från stenen så att jag skulle hitta tillbaka dit när det var mitt i natten och kolsvart.
Vi var förresten tvugna att springa förbi ett gäng granar där echo och fox hade sin pissgrop.
och jag ville inte direkt sprina fel. så den lilla snö rensningen var berättigad.
Sedan gick jag tillbaka in i tältet.
gjorde upp elden, åt mat.
Sedan fick vi gå och göra samma sak som vi gjort kvällen innan.
fast den här gången fick vi tända bomben och Golf ligga som understöd medans Echo sprang och hämtade nånting.
Jag och 2 till skulle tända 3 bomber som var fejkade.
Det skulle vi göra på skärsvikens skjutfällt.
där är det stora runda stenar överallt.
risken för att stoppa ner fötterna i ett av hålen som bildats mellan stenarna var överhängande.
Jag snubblade och ramlade 2 gånger.
Att slå knäna i stenar är inte så jätteskönt. även om dom är vadderade med snö
När vi var klara där Så gick vi åter till tälten.
Vi rullade ut alla liggunderlag, tog fram sovsäckarna.
då började det att skjutas.
Suck tänkte jag. sprang sedan ut.
Bort till stenen och granen.
Alla i fox sprang ut utom Shelstedt (märk skillnad på förut nämda Sellstedt)
För han var lite sjuk. (ganska mycket)
När vi stod och hukade oss som bäst så ropar Hägglund efter en anmälan, för att se om alla är där dom ska.
När det är shelstedts tur så säger ingen nånting.
sedan säger Andersson
-"Shelstedt är inte här"
Jag svarar, "han är i tältet"
-"Tältet?? Shelstedt är du i tältet??"
Varpå han svarar som bara Shelstedt kan, "Jaa"
Tänk er Harry i Jönsson ligan när den där killen kommer in i rummet och frågar om någon är där då Harry svarar näe.
ungefär så sa Shelstedt, fast ja.
Alla skrattar ljudligt.
Sedan börjar skjutandet på riktigt.
Dom skjuter på vägen.
Dom skjuter på andra sidan.
Dom skjuter på vägen igen.
Efter kanske 20 minuter en halvtimme så slutar dom skjuta och Löjtnant Hjälte skriker samling mot mitten av lägret.
han tycker att vi gjorde ett halvtaskigt jobb.
Vi går tillbaka till tälten.
Går och lägger oss.
Vaknar. äter frukost.
går upp och ut.
river inte förläggningen för första gången! askönt.
Vi har fått order om att ha med ved och nånting mer tror jag.
eller så var det kanske bara ved.
När vi lastat in veden i bandvagnarna som stod betydligt mycket längre bort än man skulle kunnat önska. ved är nämligen inte bara att bära med sig.
det väger som bara den!
När alla ryggsäckar var fastspända på bandvagnen och veden instuvad så bar det av!
Mot oändligheten och vidare!
(inte riktigt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar