Iskvak och varma bandvagnar

Allt eftersom solen steg högre och högre upp på himlen så kom vi närmare och närmare stället vi skulle till.

vi tog första svängen till vänster för att sedan fortsätta vidare på den vägen.

Vi hade fått order på kvällen innan om att vi skulle packa ner "nya" kläder av alla utbytbara saker. samt en handduk.

Så vi hade ju somnat en halvtimme senare än vad vi skulle ha gjort eftersom vi satt och diskuterade vad vi skulle tänkas göra.

Land trodde till exempel att vi skulle få bada bastu.

vilken alla tyckte var väldigt konstigt tänkt.

jag och några fler trodde vi skulle bada isvak.

Dom verkade vara så gott som livrädda för att bada isvak.

inte jag.

jag har gjort det förut. det är bara kallt om man inte blir varm efteråt.

och om Land nu hade lite rätt så skulle vi ju bli det om vi nu skulle bada isvak.

Det lutade faktiskt mot det, med tanke på hur många värnpliktshistorier och dylikt som handlar om hur kalle karlsson inte kunde slappna av och anhålla om att få komma upp. och när han sedan lyckats komma upp måsta springa runt i snön för att få upp värmen.

Hur som haver så fortsatte vi gå. jag halkade minst 1 gång.

stämningen var bra efter som att vad som än hände framme vid målet så skulle vi få en någorlunda ren kropp.

Det är ganska snuskigt att ligga i fält ska ni veta!

speciellt vintertid när man inte vill klä av sig till inget för att tvätta sig i iskalltvatten ute i den kalla natten.

Efter kanske en halvmil så stannar vi.

alla försöker dricka lite vatten från camelbacken. som är en ryggsäck med vatten.

dom första dagarna så gick det inge vidare att dricka ur den. då det var så kallt att den frös.

Så när tipset att sätta den mot ryggen innanför fältjackan kom så var det lättare att gå o törstig.

När vi gått ytterligare en halvmil, troligen betydligt mindre.

så kom vi fram till ett ställe dör vägen svängde.

och vi hörde röster och bandvagnar som stod och mullrade.

Vi svängde in.

Ser ett hus som ligger 20 meter från ett stort öppet fält täckt av snö.

en sjö.

Gulp.

Vi ska nog bada.

typiskt.

Tur att det verkar finnas ett hus man kan gå in och värma sig i. (jag visste inte fullt ut om vi fick gå in i det.)

Vi går lite till.

ser befälen stå i en klump.

kollar ängsligt ut mot den snö täcka sjön.

ÅNEJ!

Det går rep ner till en liten uppskottad fyrkant nere på sjön.

det ligger en del grejer där i närheten.

fanfanfanfan.

nu blir det kallt.

Vi fortsätter att gå tills det att vi står rakt ovanför den upp kapade fyrkanden och lite snett ovanför stugan jag hoppas vi kommer få springa in i.

Kapten och Fänriken ställer sig framför oss.

Vi hör hur dom andra håller på vid bandvagnarna bakom.

Jag ser Sellstedt komma gåendes med en handduk och blöt i håret.

Goddag Fox, säger Kapten

Goddag säger vi.

Land som är den ängsligaste av oss alla (tror det har att göra med att han kommer från skåne)

frågar kapten om vi verkligen ska bada.

Fänriken ler som bara Fänrikar kan le.

Kapten svarar med.

Det finns många sorters olika isar.

Det finns dom som blir fantastiskt tjocka.

dom som bottenfryser hela sjöar.

dom som inte alls blir tjocka.

Det finns mörk is, ljus is.

just den här isen som vi har nedan för oss är en fantastiskt tjock is.

(jätte långt andrum)

Så den har vi inte lyckats fått hål på.

En våg av lättnad går igenom Fox.

Befälen som stått och kollat på oss börjar skratta högt, ljudligt och överdrivet nöjda över att deras lilla skämt lyckats.

Kapten fortsätter att berätta lite gran om stället. väldigt lite. kanske inget alls.

Sedan säger han att det finns en bastu i stugan.

och där i finns det baljor med varm vatten och att vi ska få chansen att tvätta oss.

för just nu luktar vi som ett gäng "brottarmattor"

Men efter som att både Echo och Golf redan kommit fram (dom gick långt före oss) så får vi slå oss ner i bandvagnen och vänta.

Underbart!

en varm bandvagn.

ett varmt rumt.

varmt vatten.

tvål.

schampo.

Efter att ha suttit i en varm bandvagn i ungefär en tjugo minuter så blir jag och 4 till ur Fox hämtade av Echos gruppchef. han den där rödhåriga.

Vi går ner mot stugan.

Möter några som just varit där. dom både ser ut och luktar som nya människor.

Mest så ser dom ut som nya människor.

för näsan liksom vänjer sig vid lukter. men man kan ändå sniffa till sig en viss skillnad.

Utanför står fänriken och säger åt dom andra att skynda sig.

Han säger åt oss att från och med att vi går innanför dörren så har vi 6 minuter på oss.

Vi går in i ett slags rum som har en bänk där man kan lägga kläderna. jag lyckades ta dom ända 2 krokarna som fanns. eller. det var inte några krokar.

det var ett rådjurshorn som hängde som prydnad. men man tager vad man haver.

Gruppensom va snabbast in i bastu rummet kom ut ganska kvickt igen.

"Jävlar vad varmt det var där inne. jag måste kyla av mig lite snabbt."

Sedan går schelin in tror jag. sedan jag.

Gruppchefen som va snabbast in igen efter sin snabba avkylning höll på med själva torkningen av kroppen när jag kom in.

Schelin hade tagit en schampo flaska och tvålat in sig på kroppen. samt börjat avsköljningen.

Rödtotten gav mig tips på hur jag skulle gå tillväga för att göra det optimalt.

Sedan gav han mig en schampo flaska och gick sedan ut.

sedan kom Vadell och Rune in.

Ni som följer mig på twitter ( @co_ster ) sedan en tid tillbaka kanske kommer ihåg att jag hade en liten diskussion med mig själv om hur man ska lyckas få den perfekta schampo mängden.

Vilket jag aldrig lyckas med.

Det gjorde jag ju givetvis inte nu heller.

oj vad mycket schampo...

men det var bara att gilla läget.

tog det mesta på kroppen och snoppen.

men en liten del av det hädde jag i håret.

mest för att jag inte ville ha Schelin och Gruppchefens vatten rinnande ner från huvudet.

det kändes inte allt för lockande.

När jag blaskat bort allt så började jag torka mig.

och sedan stod jag inne i bastun å njöt i kanske 1 minut.

Sedan går jag till det kallare rummet gör om samma process fast tvärtom och med rena saker.

går ut.

går upp mot ryggsäcken för att lägga i dom smutsiga sakerna.

OJ VAD SKÖNT!

aldrig i hela mitt liv har jag varit med om maken till skönare "dusch"

även om vattnet inte var super fräscht, även om jag hade lite schampo kvar i håret så var det där, gången från bastun till ryggsäcken den skönaste på år och dar.

Det var iallafall känslan just då. och den var nästan helt magisk!

När jag kommit upp till ryggsäcken så ser jag att dom har flyttat på bandvagnarna och börjat packa upp ryggsäckarna.

så när jag lagt ner allt använt så slängde jag upp den på en bandvagn  till någon som var där upp för att spänna fast dom.

Sedan hoppade jag in i bakvagnen.

När alla var klara så åkte vi iväg.

Ingen visste vart vi skulle.

men oj så skönt det var att slippa gå. så det spelade ingen roll vart vi skulle.

Vi for i ungefär en timme.

jag somnade till 2 ggr. ASskönt

Vi for tillbaka till Härnösand.

Sedan vidare ut till Skärsviken. där vi hade slagit läger förr.

fast nu på ett nytt ställe ( 50 meter bort och på andra sidan vägen)

När vi skottat bort den halvmeter snö för att där efter fått upp tältet så fick vi våra eldställningar utdelade.

Jag hamnade bredvid rune bakom en sten och bredvid en gran.

Jag tog skyddet bakom stenen.

Rune hamnade lite bredvid.

Men sånt är livet.

Jag skakade av snön från granen samt lite från stenen så att jag skulle hitta tillbaka dit när det var mitt i natten och kolsvart.

Vi var förresten tvugna att springa förbi ett gäng granar där echo och fox hade sin pissgrop.

och jag ville inte direkt sprina fel.  så den lilla snö rensningen var berättigad.

Sedan gick jag tillbaka in i tältet.

gjorde upp elden, åt mat.

Sedan fick vi gå och göra samma sak som vi gjort kvällen innan.

fast den här gången fick vi tända bomben och Golf ligga som understöd medans Echo sprang och hämtade nånting.

Jag och 2 till skulle tända 3 bomber som var fejkade.

Det skulle vi göra på skärsvikens skjutfällt.

där är det stora runda stenar överallt.

risken för att stoppa ner fötterna i ett av hålen som bildats mellan stenarna var överhängande.

Jag snubblade och ramlade 2 gånger.

Att slå knäna i stenar är inte så jätteskönt. även om dom är vadderade med snö

När vi var klara där Så gick vi åter till tälten.

Vi rullade ut alla liggunderlag, tog fram sovsäckarna.

då började det att skjutas.

Suck tänkte jag. sprang sedan ut.

Bort till stenen och granen.

Alla i fox sprang ut utom Shelstedt (märk skillnad på förut nämda Sellstedt)

För han var lite sjuk. (ganska mycket)

När vi stod och hukade oss som bäst så ropar Hägglund efter en anmälan, för att se om alla är där dom ska.

När det är shelstedts tur så säger ingen nånting.

sedan säger Andersson

-"Shelstedt är inte här"

Jag svarar, "han är i tältet"

-"Tältet??  Shelstedt är du i tältet??"

Varpå han svarar som bara Shelstedt kan, "Jaa"

Tänk er Harry i Jönsson ligan när den där killen kommer in i rummet och frågar om någon är där då Harry svarar näe.

ungefär så sa Shelstedt, fast ja.

Alla skrattar ljudligt.

Sedan börjar skjutandet på riktigt.

Dom skjuter på vägen.

Dom skjuter på andra sidan.

Dom skjuter på vägen igen.

Efter kanske 20 minuter en halvtimme så slutar dom skjuta och Löjtnant Hjälte skriker samling mot mitten av lägret.

han tycker att vi gjorde ett halvtaskigt jobb.

Vi går tillbaka till tälten.

Går och lägger oss.

Vaknar. äter frukost.

går upp och ut.

river inte förläggningen för första gången! askönt.

Vi har fått order om att ha med ved och nånting mer tror jag.

eller så var det kanske bara ved.

När vi lastat in veden i bandvagnarna som stod betydligt mycket längre bort än man skulle kunnat önska. ved är nämligen inte bara att bära med sig.

det väger som bara den!

När alla ryggsäckar var fastspända på bandvagnen och veden instuvad så bar det av!

Mot oändligheten och vidare!

(inte riktigt)

Bananvurpa, Löjtnant Span och Latriner

Vi gick å vi gick, Andersson sjöng på Sabbaton. Schelin försökte han med.

Jag höll på att halka flertalet gånger.

hakade så pass mycket att jag for på ändan ungefär 4 gånger.

vann vurpligan i fox. fick inget pris.

En gång var jag så fruktansvärt nära på att fara på en riktig bananvurpa! (en såndär när benet far rätt upp i luften och man faller handlöst baklänges) kallar det för bananvurpa för det händer bara när dom i filmer klivet på bananskal.

jag behöver inget bananskal. tål inte ens frukten.

Iallafall.

Vi går där i formationen två led. (heter nått annat enligt FM)

helt plötsligt far högerbenet onormalt högt upp. nästan i hakhöjd!

Eftersom ryggsäckarna väger 30 kg så är det ju lite baktungt.

så jag tappar ju balansen och är påväg att dratta på ryggsäcken.

men då!

när mitt högerben har åkt ner till att stå rakt ut fån höften så har ryggen anpassat sig så pass bra att den är lodrät med mitt högerben.

alltså är det bara mitt vänster ben jag skulle behöva rätta till för att få en perfekt vilposition.

MEN! stark i bålen som jag är så knycker jag till lite lätt och snärtar på nått mirakulöst sätt upp mig i den vanliga gång positionen med bägge benen på barken och ryggen ovanför dom.

Schelin som gick bredvid mig och såg tillfället utbrast att det där var helt otroligt!

Med värkande rygg och sträckt ljumske fortsatte jag att gå och bara glänsa i berömmet som var över på några få sekunder.

När vi gått ungefär halva vägen och klockan börjat närma sig halv ett eller 11 eller nått sånt.

Så ser vi två figurer som står längre fram på vägen.

Hägglund beordrar oss att snabbt göra ett snyggare två led med 5 metersmellanrum! inte en mm fel!

vi stannade till och med för att kunna göra detta. Vad gör man inte för att befälen ska få tro att man är bra?

när vi med ungefär 3, 5 meter smellanrum gått fram tillräckligt mycket för att se att det var Fänriken och Kapten som stod där och filurade så sa Hägglund halt för att sedan gå fram och prata.

När han kom tillbaka (kan ha varit så att Kapten sa åt oss att komma fram)

så fick vi reda på att kriget var slut, och som tack för att vi hjälpt till så ville någon bonde dela med sig av sina grödor.

Den lunchen fick jag potatis, ägg och bacon. SUVERÄNT!

fick visserligen bara 1 potatis, 1 ägg och typ 2 baconskivor var.

Men det var fortfarande den godaste lunchen på hela GMUn!!

den var helt magisk!

Speciellt med tanke på att det var jag som lagade den.

kärlen såg ju ut som dom gjorde. men hua vad gott det var.

När vi släckt elden (pissade inte på den den här gången) så fortsatte vi att gå.

Jag frågade Kapten om sjuksyster fanns där vi skulle, han sa att han skulle fixa så det blev så.

För min hand som hade börjat gulna i en orangefärg såg ganska rolig ut, men hälsa är ju inget att skämta om, så jag skrattade inte.

När vi kommit fram till lägerplatsen så fick vi vägledning till våran plats av Löjtnant Hjälte.

Det var ner för en liten slänt. Som var ungefär 20 meter lång och inte så jätte brant men ändock brant.

Sedan ytterligare 30 meter på platten. mot en sjö.

Vi fick skjutgränser som bara involverade sjön. Gött!

För det betyder att det inte blir något överfall på natten.  och det var väl nästan det ända jag oroade mig för. att inte få sova!

När vi tagit av oss ryggsäckarna så fick Echo precis upp sin kamin i tältet, så det så ståtligt ut.

När vi gått tillbaka uppför branten för att hämta våra saker, ex tältet.

och sedan kommit tillbaka så hade deras tält rasat.

tuff luck tänkte jag och gick sedan för att hämta fler tillhörigheter till tältet aningen skadeglad.

Tror tältet rasade för dom ca 3, 4 gånger.

Fox som blev den snabbaste gruppen på det mesta han därför före Echo med tältet.

Därför föll det på våran lott att hjälpa Golf med sitt tält.

Golf sållade sig nämligen till den segaste gruppen. jämt.

1 gång kom dom 20 minuter försent till en frukost.

Det gör man inte i FM.

Deras gruppchef Olsson sa att dom inte behövde hjälp.

När vi kollade på hennes sargade gruppmedlemmar så insisterade vi.

hon sa att vi då kanske kunde försöka hitta stenar att lägga på tältspiken så att dom inte skulle fara upp.

Vi mumlade lite till svar och frågade om dom behövde hjälp med nått annat.

Typ Latrinen (fint ord för toalett)

Jag och Andersson som ogärna bär stenar fick uppdraget.

vi gick till en liten dunge 20 meter bort. (Latrinen ska egentligen ligga runt 75 meter bort. men så långt gick vi bara första gången. sedan var det inte värt det. man skiter så sällan i fält. på aldrig ge upp så hoppade faktiskt Fox över att bygga en latrin flertalet gånger. vi snyltade på dom andra.)

När vi efter 15 minuter inte riktigt lyckats så kommer Runde förbi och frågar vad vi håller på med.

Gör ett tappert försökt till latrin svarar vi.

sedan hjälper han till.

När vi efter 5 minter åter knådar oss i hjässorna så bestämmer jag att vi ska byta ställe.

för hur vi än gör så blir inte kammonätet längre.

Allmän info om hur man bygger en latrin.

man tar 1 st kammonät.

1 st tunna.

1 st dasslock.

man sätter dasslocket på tunnan. sedan placerar man tunna på noggrant utvald plats. sedan kammoflerar man latrinen med kammonät.

Det svåraste med att få till en bra latrin är att få upp kammonät runt hela latrinen.

vanligtvis så väljer man en plats med täta granar.

vi lyckades hitta en plats med 1 halvtätgran och en ännu glesare gran.

Efter totalt ca 45 minuter så var latrinen klar och så pass bra att nästan ingen visste vart den kunde gömma sig! (falskt)

Vi gick tillbaka till Olsson för att rapportera att jobbet nu var utfört och för att ge henne en ungefärlig position av latrinen.

(Jag och Andersson fick dagen efter äran att plocka ihop detta magiska bygge tack vara ett Golf "inte hann" som vanligt. jag bar nätet och Andersson tog tunnan. Han klagade hela dom 30 metrarna till containern.

"ÅHHH det här är det äckligaste jag i hela mitt liv! det stinker! fyfan! Dra åt klåen!!

Det är halft fryst, lyssna.)

Vi till tältet för att se vad vi skulle göra.

Minnet kommer inte ihåg vad vi skulle göra.

Men minnet kommer fram igen när vi står uppe vid lastbilen som fraktat containern och klipper i stubintråd.

10 cm och 1 var. sa Löjtnant Hjälte.

Fox som i vanlig ordning var först på plats fick order om att fixa stubin tråd till samtliga i Plutonen.

Sedan fick vi utbildning i hur man tänder en stubintråd.

Efter det så trodde alla att vi skulle få gå och äta middag för att sedan få sova.

Men icke!

Hjälte hade planerat nått dårskap!

Varje grupp fick 1 uppgift.

Echo - Övervakning (typ nått sånt)

Fox - Hämta ett "objekt"

Golf - Bombning

Efter vi gått 10 minuter med Echo i spetsen så kom vi fram till en grusgrop.

Löjtnant Swande (eller Löjtnant Span, som Hägglund sa på Swandes dialekt och bekostnad)

sa åt oss att gå fram för att hämta objektet.

Hägglund diregerade oss att gå där han ville att vi skulle gå.

Jag kände mig fruktansvärt löjlig.

Smög fram, spanandes in i mörkret.

När någon gått fram och hämtat objektet som visade sig vara 1 tom låda och 2 låtsas vapen så började det smattra ungefär 75 meter bort!

Givetvis så låg fänriken bakom en kulspruta och siktade på oss.

När vi ställt oss på knä för skydd (var en öppen yta så det hjälpte inte, men ingen ville lägga sig ner i 2 eller 3 dm snö)

så säger Swande åt Andersson att han är skadad.

Andersson lägger sig ner och skriker skadad.

Sedan skriker Swande på oss att vi måste dra oss ur, att Andersson är helt medvetslös. och att vi måste släpa han i säkerhet.

Puslen som sköt i höjden när Fänkriken började skjuta på oss sjunker sakteligen.

Men ökas igen när jag tvingas dra Andersson på ca 90 kg.

Visserligen jag och 1 till. men fortfarande 3 dm snö och fortfarande under beskjutning.

När vi tycker att vi dragit Andersson i skydd så får vi order om att dra lite till.

När vi tycker att vi dragit färdigt så får vi order om att vi måste tillbaka till startläget vid lastbilen.

När vi tycker att Andersson har återfått medvetandet så har han inte det. (vi vill få honom att kunna halta tillbaka till lägret)

När vi tycker att vi dragit nog så har vi inte det.

När vi inte tycker nånting så har Andersson fått medvetandet tillbaka.

Jävla Löjtnant Span..

Under tiden så har Golf hunnit smälla av en bomb och Echo har skjutit slut på sin ammo.

Angående bomben så har jag bara 1 sak att säga.

VILKEN JÄVLA SMÄLL!!

Harry har haft rätt i alla dessa år!

Stod visserligen på behagligt avstånd och det var ingen jätteriggning. Men oj vad det var fränt!

Efter en snabb genomgång så fick vi återgå till tälten för att göra vad vi ville.

Fox började med en middag.

Kommer inte ihåg vad det var.

men det var säkert äckligt.

Hägglund delade sedan ut patrull och eldposten.

komme inte ihåg när jag fick vad.

men gissar på vaktpost mellan 02-03 och sedan eld mellan 03-04.

för så var det nästan jämt.

Jag fick patrullen med Vadell. Jag varnade honom att jag behövde skita redan innan vi somnade.

Den patrullen var den snabbaste jag varit med om.

vi gick upp till containern, tillbaka till vårat och Echos tält som låg ungefär 20 meter emellan varandra.

sedan tillbaka till containern. sedan till golf som låg 110 meter bort.

sedan tillbaka till vårat tält.

sedan gick jag till latrinen.

sket.

Vattnet jag tvättade händerna med var faktiskt inte så kallt som jag hade förväntat mig.

det var kallare....

Sedan gick Vadell på toa.

innan jag gick in i tältet för att sova så höll jag på att rota i min trosspackning.

för att hitta torra strumpor och sånt.

Jag fick också med mig en kexchoklad som jag hade gömt i stöveln!

Att ha med sig Godis eller någon form av mat på Aldrig ge upp var ungefär döden.

Blev man på kommen så skulle man bli tvungen att göra om allt ihop. från start. 3 månader igen.

Det sa iallafall Fänriken.

Men det sa han nångång efter att jag hade ätit upp den.

Jag passade på att äta den när Vadell gick på latrinen och när alla andra låg och sov.

Jag undvek att få smulor på mig, dom hade ju kunnat avslöja mig!!

När jag precis ätit upp min kexchoklad så ropar Vadell på mig.

Han hade inte med sig toalettpapper...

Jag lånade ut mitt.

eller.

han fick det.

jag ville inte ha tillbaka det.

När Vadell är fullt upptagen med att använda mitt papper till det han tycker det ska användas till så står jag intill vårat tält.

Helt plötsligt prasslar det till vid Echos tält och en gestalt kommer ut.

Hen stapplar bort till mig.

Det är Olsson (inte gruppchefen)

Han är endast iförd kallingar och är dyngblöt!

Jag personligen står i nästan alla kläder jag fått med mig.

Han dyker upp med mord i blicken när jag riktar ficklampan mot honom (ficklampan vi inte fick använda)

Jag frågar om han tycker det är varmt.

han svara ja.

Sedan frågar han vart vi har våran pissgrop (en grop nära tältet man kissar i)

jag pekar mot ett träd.

Han går dit, använder pissgropen på bästa möjliga sätt.

kommer tillbaka.

tackar för lånet.

säger godnatt.

går och lägger sig.

Sedan kommer Vadell tillbaka. frågar vem det var.

Jag förklarar.

sedan går vi till containern och kollar så att den inte är borta.

går till Golfs tält.

får avlösning på patrullerandet.

går till vårat tält.

Vadell lägger sig för att sova.

Jag blir eldvakt.

Gör eldvaktsgrejer.

petar bort allas fötter från kaminen. fyller på ved. fyller på varmt vatten i allas termosar.

För att njuta av min kexchokladsseger så lagar jag även en kopp oboy till mig själv.

gott!

sedan är det visst nästa mans tur att vakta elden.

Jag somnar snabbt.

men kallt. det blåser på nått sätt in kall luft där jag sover.

Ahhh. Tältöppningen går inte att få tät.

Vilken tur att jag sover närmast den!

Vaknar.

Det är morgon.

Äter frukost.

packar ihop våra grejor.

samt Golfs latrin.

Väntar uppe vid containern på order.

Ännu en dag till ända.

Skeda professionellt i grupp

Dagen 3 började där vid elden vid återsamlingsplatsen.

Överlevnads fänriken kallade till sig gruppcheferna.
Dom fick order om att vi skulle ta oss ca 3 km öster. (kan ha varit vilket väderstreck som helst)
Men dom fick också order om att vi inte fick använda oss av vägen när vi skulle dit.
vilket kort sagt betyder att vi fick pölsa genom stora mörka skogen, som visserligen höll på att bli ljusare allt eftersom solen sken högre upp.

aja. Fox fick börja att gå den här gången.
vi gick fel.
eller, fel å fel.
vi gick inte genast rätt.
Vi hade ju liksom bara en karta. ingen kompas.
och i skog är det ganska svårt att navigera och veta hur pass rakt man egentligen går.

Det har jag själv tagit lärdom av. typ 2 ggr när jag skulle till prästtjärn.
den en gången blev värre än den andra. men det är en annan histora som faktiskt är ganska underhållande.

men när vi gick där i skogen så dök det upp ett traktorspår som gick tvärsigenom våran planerade färdriktning.
På kartan som säkert var lika gammal som gandalf så fanns det bara 1 traktorspår och vid det skulle vi träffas.
Nu var det bara så att det första traktorspåret var betydligt yngre än gandalf.
så vi gick ju lite fel där.
men det var inte så mycket att göra åt.
en djup suck sedan vända på klacken och fortsätta traska.

När vi väl var framme på rätt ställe så hade lite snö krupit upp och in i skon, smält till lite eftertraktat glaciär/svett vatten. Ryggen hade också lyckats få samma behandling några gånger.

När jag plockat bort snön som inte hade hunnit smälta ur skon så hade Hägglund pratat med överlevnads fänriken. och han hade fått en yxa och en såg.

ånej. var första tanken jag fick när sågen och yxan kom till våran befogenhet.
"nu blir det ännu en natt ute i stora mörka skogen utan tält"

Drog en ännu djupare suck än förra gången.
sedan hoppade jag in i ledet som gick efter överlevnads fänriken som skulle förevisa i hur man bygger en bra gruppbivack.

det var ganska basic. Alla visste nästan redan hur man gjorde.
iallafall hur den skulle se ut.

När vi efter 5 minuter blivit experter på hur man bygger en gruppbivack så gick vi iväg på samma typ av led och bliv inskickade i skogen på samma sätt som när det var ensam dygn, men nu i grupp istället.

när vi kommit in 20 meter i skogen så får vi order om packning av.
dvs vi får ställa av oss den 30 kg tunga ryggsäcken.
man reagerar på samma sätt när man får ta av sig ryggsäcken oavsett hur länge man har burit den på ryggen. Hela kroppen liksom skriker "SKÖÖÖÖÖÖNT"

När alla står och kränger av sig ryggsäcken så går Hägglund runt och kollar vart vi har ett bra läge för att fixa gruppbivaken.
vi får gå ca 100 meter innan vi kommer fram till det mest optimala stället.

Det mest optimala stället är en öppen yta.
jippi.
nu behöver vi bara samla FRUKTANSVÄRT mycket material...
typ 2000 granriskvistar. 30 slanor. 3 kubik ved.
sedan ska vi ju hinna bygga ihop allt innan det blir mörkt.

Med tanke på att klockan var sisådär 11 halv tolv eller dylikt när vi kommit fram till den optimala platsen så frågade jag om vi skulle äta nån lunch eller nått sånt.
jag menar. frukosten intogs ju runt 7. vi hade ju gått 3 km med tung packning
å 1 tredjedel gröt är inte mycket att komma med.
inte heller en torr brödbit till middag.
jag var visserligen inte hungrig. men jag hade inte energi överhuvudtaget!

Men Hägglund sa att "Nej, vi äter en saftig middag istället!"

Sedan la vi ryggsäckarna lite snyggt och prydligt ganska nära den optimala platsen. som hädan efter kommer kallas för OP och var öppen yta i en rektangels form på ungefär 4x3 meter.

sedan delade Hägglund ut order till var och en och sa vad vi skulle göra för att vi skulle hinna bygga innan mörkret föll.

Jag och Rune fick uppgiften att fixa ved.
eller. Vi skulle hämta "sjuhelvetes mycket ved"
Jo jag tackar jag.

vi hade lagt ögonen på några stubbar som stod precis där vi gick in i skogen.
så vi gick dit med förhoppningarna att vi kunde ta med hela stubben.
När jag efter första yxhugget blivit tvungen att vila i 2 minuter så insåg vi att det kanske vore lättare om vi delade upp stubben i mindre bitar.

Det hjälpte inte heller, jag var helt slut. helt ofattbart vad slut jag var.
efter lite övervägningar så kom vi fram till att sågen kanske skulle vara bättre.
för yxan smulade sönder stubben mer än den delade.
så jag gick till OP för att byta till mej sågen. men det gick lika bra för mig som det gör för Obama med ekonomin.
Men efter ett tag så fick jag den.
så då tog jag å rune å sågade lite bitar.
blev ju inte så mycket.
det som vi samlade på dom 3 stubbarna där hade räckt i kanske max 2,5 timmar.
och då skulle vi behövt snåla med veden!

När vi bar tillbaka bitarna till OPn så såg jag ett träd som var kapat på ungefär 2 meters höjd.
och tänkte att det där skulle man kunna såga lite bitar ur och sedan kanske hugga dom till riktiga vedträn med yxan.
sagt och gjort!
Och det tog inte lika mycket energi som det gjorde att hålla på med stubbarna.
så vi fortsatte med det.
Efter ett tag så fick vi hjälpa till med andra saker istället.
Rune fick bygga en värmereflektor.
en sådan som gör så att värmen inte åker åt alla håll utan studsar tillbaka mot stället där man ligger och sover. typ

Jag frågade om vi skulle ha några stenar för att balansera upp eldstaden.
för jag fick ju en eldgrop på ensamdygnet.
bra idé sa Hägglund och skicka iväg mig för att leta efter stenar.
Jippi. tänkte jag.
Skönt med ett uppdrag som är slött.
jag skulle försöka hitta knytnävsstora stenar.
Efter lite funderande över vems knytnäve så kom jag fram till att min egna blir nog lättast att gå efter.

Jag fick åter gå till stället där vi klev in i skogen.
Det kanske inte låter så jobbigt.
men tänk på att det är i stora mörka skogen. det är kallt. det är snö. kall snö som man inte vill ha på skorna för då fryser fötterna mer än vad dom redan gör.
och jag har absolut ingen energi.

Jag gick tillbaka dit för att där var det ett stenröse med stora stenar.
och man brukar ju säga där det finns små fiskar finns det stora.
så jag tänkte att där det finns stora stenar finns det små.

Det gjorde det.
jag hittade 1 i det där stenröset.
sedan gick jag lite höger mor en typ sandbank. eller det kanske var som en dike eller något sånt.
där hittade jag åtminstonde 5 stycken!
men jag lyckades bara få loss 2..
för marken är ganska saftigt frusen under vintern och stenar som ligger till hälften begravt är inte att leka med.

Jag gick tillbaka till OP med humöret aningen sänkt.
Om ni inte visste det så sänker energi förlusten humöret ganska bra.
även om jag inte var på dåligt humör så var det inte direkt den ständigt leende pojken som bar på sten.

Sedan tog jag en pisspaus.
gick i motsatt riktning.
Följde ett spår som någon annan hade gjort.
Jag visste dock att den som gjort upp spåret haft en toarulle i ena handen. så att gå lite för långt var inte på kartan.
Och när spåret viker av och in bakom en buske så är jag den som följer efter.
Utan att beskriva följande minut alldeles för noga så hoppar jag till...
Jag vänder mig om och börjar gå.
efter typ 4 meter så ser jag en rotvälta 6 meter åt vänster.
Om ni kommer ihåg så var det ju under en rotvälta som jag hittade min sten på ensamdygnet.
så jag viker av dit, böjer mig ner för att kolla in under (det var en ganska stängd rotvälta. eller vad man säger)
Å där under ser jag 3 stenar som inte ser helt omöjliga att få ut.
gött tänker jag, nu kanske elden inte sjunker ihop jätte mycket!
5 minuter senare ger jag upp.
jag går tillbaka till OP med 1 sten lika stor som en 3 årings knytnäve.

Timme efter timme håller vi på att samla massa saker.
Vid halv tre så har vi inte börjat att bygga nått.
förutom att sätta ner granris i marken, för det ska sättas ner på ett speciellt sätt så att det liksom fjädras.
det tar 45 minuter för två personer att sticka ner all våran granris 1 och 1 på en yta som är 2x2,30 meter.

Jag vet inte hur pass bekant ni är med vintern och vet hur pass snabbt solen sjunker och vilken tid den gör det.
Den dagen så sjönk den vid halv tre.
vid kvart över 3 var det som om att den inte fanns.

Så när vi började bygga med slanor så hade vi 45 minuter att hinna innan det blev kolsvart.
vi hann!
med typ 10 minuters marginal till och med!
Det gick åt totalt 5 eltejpsrullar innan slanorna satt där dom skulle.
men vi hann!

Å då äntligen fick vi börja hålla på med att försöka laga mat!
dvs värma vatten att hälla ner i matpåsen.
Vi hade fått ett gasolkök och ett spritkök. var.
Jag tog tillfället i akt för att använda gasolköket.
Det var sämst.
Det tog säkert minst 10 minuter innan vattnet ens var ljummet..
och i ljummet vatten blir maten inte riktigt lika bra som den skulle kunna va.
efter 1 och en halv timme så hade jag fått ordning på skiten och faktiskt hunnit fått i mig den mesta delen av maten som nu inte var så speciellt varm. och då inte heller speciellt god. vilket den inte är i vanliga fall heller så nu var den alltså groteskt äcklig!

Rune hade otur.
Han fick den värsta maten.
2 dagar i rad.
Så han sa.
"snart tillbaka"
sedan gick han och spydde.

När alla hade ätit klart, tagit fram alla sovsäckar förutom Lands. Han hade förresten fått med sig fel sovsäck.
han hade tagit sommarsovsäcken.
Den är betydligt tunnare än vintersovsäcken.
han trodde han skulle dö när det var ensamdygnet.

När vi tagit fram dom och lagt ut dom så la sig alla utom jag och Hägglund till rätta.
När det var Runes tur så utbrister han.
"vafan.. den här är ju ut och in.."
Jag sa att det är nog min. för dragkedjan hade liksom pekat in dom senaste nätterna.
Sedan blev han lite sur över att den var blöt.
men jag menar.
vänder man på en sovsäck så finns ju risken att den kan vara lite blöt.

och då när Rune konstaterat att sovsäcken är ut och in så utbrister Sehlstedt.
"Nä dra åt klåen! det är det som är problemet med den här med! Klådra mygel!"

Klådra mygel och Dra åt klåen är två uttryck som han använde kontenuerligt.
Han använde dom så pass ofta att det blev en grej av det i Fox.
Iallafall mellan mig och Andersson.
För  helt plötsligt så säger vi det automatiskt vi med.
Men varje gång Sehlstedt säger det så brister vi ut i skratt. ibland tills tårarna rinner.
Man får liksom inte roligare i försvaret.
Internskämten blir överväldigande och dom vanliga skämten dör nästan ut.
kul!

Anledningen till att jag och Hägglund stannade kvar var för att han skulle på Gruppchefs möte medans jag skulle vara eldvakt.
Som vanligt fick jag turen att vara eldvakt lite längre än vad jag skulle vara egentligen.
började 7 skulle sluta 8 men fick sluta 9.
satt visserligen inte hela tiden från 7 till 9 men ändå! principsak!

När Hägglund kom tillbaka vid 9 så fick jag lägga mig på den ända kvarvarande platsen.
Längst ut på kanten. längst bort från elden. i en grop.
Vi tog in skorna i sovsäcken och sov sedan med alla kläder på.
Jag kunde inte riktigt stäcka på benen och om jag slappnade av för mycket så hade troligen hela konstruktionen kollapsa för jag låg tätt tätt med "väggen"
dvs slanorna ihoplindade med eltejp.
Där sov jag lite lite. för jag var tvungen att skeda med andersson för att inte ramla ner i väggen.
och han var tvungen att ligga och trycka sig tätt tätt med nästa person i ledet för att han inte skulle ramla ner i gropen som jag låg i.
Sedan blev jag väckt tidigt tidigt för att ta mitt andra eldpass.
Det var det Skönaste eldpasset nånsin!
Det var en riktig herrejösses brasa!
Nästan 1x1 meter!
Jag höll på att bränna upp Lands huvud ett tag.
när elden inte ens var 1 dm ifrån så väckte jag han och frågade om han kunde hoppa lite längre in.
Han såg jätte rädd ut.
det var kul.
Lika kul som brasan var varm och skön.
Det var nästan så att man ville dra ut på eldpasset lite längre.

Men när det var min tur att sova igen så väckte jag sehlstedt som låg längst ut på andra kanten.
Så min vanliga tur höll i sig.
dock inte lika långt ifrån elden.
och OH så skönt det var där!
ingen grop!
Visserligen blåste det lite men ingen grop!
somnade på 3 minuter.
vaknade efter 5.
kändes det som.
Det var det inte.
Klockan var morgon och dags att gå upp och äta frukost.
Jag var segast upp.
tror jag.

Till Frukost fick jag gårdagens lunch.
faktiskt godare än man kan tro.
men det är fel att äta lunchen till frukost.
men så kan det vara.

Vi var ovanligt sega denna morgon.
Hägglund blev lite sur.
eller måttligt sur kanske jag ska skriva.

Vi gick efter en hastig rivning och en skön pinkning på elden till överlevnad fänriken som frågade hur vi sovit och så vidare.

Sedan fick vi order om att gå. Den här gången längs vägen tack och lov






Glömde berätta en grej som hände på ensam dygnet!

Vi stod vid elden vid återsamlingsplatsen.
dom flesta eller alla hade kommit tillbaka.

Och när jag står det och värmer mig som bäst så känner jag inte liten vindpust alldeles bredvid mitt huvud.
tänker inte på det förutom att jag känner att det blåser lite gran.

Då kollar jag på Elmehög som ser ut som att han sett nått otroligt,
Då utbrister han förvånat.
"Det satt en fågel på din axel"

Lika förvånad blir jag och vrider på huvudet fast fågeln är ju redan borta förstås.
då ser jag en liten talgoxe siter på en ryggsäck 1 meter ifrån oss.
"den där var det" säger Elmo.

Stolt och nöjd och gladare än innan återgår jag till att värma mig.

Närmare än naturen än så kommer man inte om man inte vill lägga sig naken på en myr.
och det vill man inte.

Bear Grylls och jag i -25°

Jamen dåså, låt resan fortsätta!
(ska försöka få en bättre cliff-hanger denna gång)


Där var vi alltså.
1 mil från där vi började.
Alla var lite oroliga för att visste att nu skulle det bli sova ensam ute i stora mörka skogen.
För Major Persson sa på genomgången att vi skulle sova ensam under 1 natt.

Men iallafall.
När vi kom fram så hade jag ju fortfarande bara t-shirt, m90, snödräkten, långkallingar, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna på mig.
så jag var ju tvungen att byta om till nått varmare. och det gjorde jag!
men istället för att ta av mig hela vägen ner till överkroppen så tog jag på mig Fältskjortan över
t-shirten.
för mina fingrar var så ohyggligt kalla!
det tog ungefär 2 minuter att dra upp dragkedjan till värmetröja90 (fleece) och att sedan dra upp dragkedjan på ytterligare 3 plagg kändes som en omöjlighet.
Jag tror det var därför jag väntade med att dra upp dragkedjan på värmejackan tills det att jag började känna mina fingrar någorlunda.

Nu när ni vet hur pass kalla mina fingrar var kan ni ju kanske ta å gissa hur kalla fötterna var.
dom var aningen kallare.
för jag hade stoppat lite tidningspapper under sulan för att hålla kylan ute. (det ska tydligen vara bra)
Nu är det ju bara så att tidning suger upp fukt ganska bra. en annan sak som man brukar kunna göra om fötterna ganska bra är att svettas. speciellt när man går marscher.
och glömsk som jag är så glömde jag naturligtvis bort att jag hade stoppat papperet där...
Så när jag försökte röra på tårna för att få lite varmt blod till extremiteterna så kände jag liksom hur det som smått blev lite blött och kallare.
"shit kalla mina fötter är nu, när det känns som att att jag pressar tårna i en sjö"
tänkte jag utan att riktigt förstå att jag faktiskt pressade tårna i en sjö.
för tillsammans med kalla fötter så kommer dålig känsel i fötter.

hur som haver (skorna skaver)
när jag och alla andra hade fått på sig dom varmaste plaggen vi hade så fick vi undervisning i hur man gjorde upp eld med tändstål.
När dom var klara med det så fick vi gå till skogs och hämta dom nödvändiga delarna för att kunna göra upp en liten eld.
Och att hämta dom grejerna var ganska lätt, förutom nävern!
Det är svårare än man kan tro att hämta näver, iallafall om man ska behålla vantarna på.  tumvantarna.
men jag fick med mig några ratiga bitar till slut.

Sedan gick vi tillbaka till stället där vi fått undervisning, tog bort det översta lagret av snö.
Egentligen ska man ha ett hårt underlag under, sa "läraren" missnöjt till mig när han skådade mitt arbete.
Jag sa nånting invecklat och artigt men i slutändan så menade jag. "Äh! jag bryr mig inte. jag är kall, less, hungrig, törstig och kall. låt mig få börja bygga på min bivak så den blir bra!"

När jag efter en kvart utan handskar inte fått mycket mer än gnistor från tändstålet så blev jag less och skit i det.

När "läraren" sedan frågar öppet till allmänheten.
- Är det någon här som inte lyckats med att få eld?
ingen säger något, jag mumlar lite tyst för mig själv
- jag.
sedan tänker jag. jag klarar av det här egentligen det vet jag, det är fel på skitnävern och ****tändstålet.

Tro fan att någon efter ett tag säger.
- Cöster har inte lyckats.

Pannan rätt ner i golvet.

-inte, okej men då försöker alla 1 gång till
- men åååååh!!  jag vet ju att jag klarar det här. mumlar jag ännu tystare än förut.

när jag efter ytterligare 6 minuter fortfarande inte klarat av det. Jag fick till och med ny näver från han som inte presenterade sig.

då frågar "lärarn.
- Är det nu någon som vill ha mer hjälp eller kanske öva mer på det här med att gör upp eld.
ingen?

Jag kände mig utpekad. men jag sa ingenting, tittade ner i backen och vände sedan ryggen till på ett snyggt sätt.

När ingen sa något mer så beordrade överlevnands Fänriken oss att ta på oss ryggsäckarna och följa efter honom på ett led.
när alla i Golf och Echo började ta av sig sina värmejackor så slängde jag ett getöga på Hägglund.
han behöll sin värmejacka på.
Smart tänkte jag och gjorde likadant.
och jag var inte ensam om det.
Dock så beklagade överlevnads Fänriken över vårat kläd val.

- Jaha, i normala fall så har man ju inte värmejackan på sig när man ska gå.

när han insett att ingen hade något bra svar så vända han om och tog med sig kolonen in i skogen längst en översnöad skogsmaskins väg. Echo gick först sedan Golf och sist Fox
när han gått cirka 100 meter så tog han dom 2 första personerna i ledet och skickade iväg dom åt var sitt håll.
sedan gick han kanske 50 meter innan han skickade iväg nästa. (jag är extremt dålig på att uppskatta avstånd. det kan ha vart 25m )

Jag hamnade bland dom 3, 4 sista som blev iväg skickade. vilket betyder att jag hade nästan längst till räddningen om det nu skulle vara så att det skulle behövas någon räddning.
medans veklingarna i Echo hade närmast.

Precis innan jag viker av till min tillfälliga hemvist så frågar jag överlevnads Fänriken om jag har någon vit fläck i ansiktet. för jag hade nämligen fått det när vi höll på med den irriterande utbildningen om hur man gör upp en eld. jag fick den att försvinna 1 gång men sedan dök den upp igen och då orkade jag inte hålla på att värma kinden så länge som jag skulle behövt. för det blir kallt om handen, eftersom hud mot hud är det enda sättet att värma upp sånna saker mitt ute i vildmarken. iallafall om man inte får upp någon eld!

När jag kliver över diket som avskiljer mig från vägen och stora mörka skogen så försvinner kylan i mina fingrar och fötter. och jag känner endast.
Fyfan vad jag ska bygga bra nu!

Sedan går jag 20 meter in i skogen. ställer av mig ryggsäcken vid ett träd. sedan går jag en liten runda för att se vad jag har att jobba med.
Efter mycket funderande på hur jag ska bygga min bivak så kommer jag fram till att jag ska börja med att göra upp elden.
jag bestämmer mig för att ha elden intill en liten kulle som jag tror är en mossbeklädd sten.
jag tänkte att det blir bra att ha den som någon form av värmereflektor.
stenen var kanske 30 cm hög.

Sedan gick jag iväg för att samla alla förnödenheter till att göra upp eld.
en jävla massa näver.
små kvistar.
lite större kvistar.
ännu större kvistar.

Jag tog fram min lilla spade KLAS (KortLättAttackSpade)
lade lite näver i botten, la lite små kvistar över, sedan lite större kvistar över det.
Sedan tog jag fram mitt ess!
lite varm näver som jag hade i fickan!
den låg i en liten påse där jag också hade tändstickor. men tändstickorna la jag tillbaka för jag tyckte att ska man göra det så ska man göra det på riktigt!

Jag tog den största biten av den torra nävern, skrapade lite med kniven på den för att luckra upp så att gnistorna från tändstålet ska få fäste.
sedan drar jag med tändstålet 2 ggr. sedan har jag en eld.
HA HA! jag visste att jag kunde. tänkte jag med ett stort leende.

sedan tillbringar jag nästa 1,5 timmar med att blåsa på elden för att den inte ska slockna.
ibland blir jag ju tvungen att springa iväg för att hämta mer små pinnar.
för dom ännu större kvistarna ville inte brinna, dom var för kalla.
när jag kände att jag började få koll på elden lite bättre så var klockan runt halv två, två.
Då började jag kunna lämna elden lite längre stunder utan att behöva blåsa på den.
så då bestämde jag mig för att hugga ner lite slanor som jag kunde ha som botten i min bivak som jag nu bestämt skulle bli som en liten trekant.
jag skulle luta massa små pinnar mot stenen för att sedan lägga granris över så att jag höll värmen inne.
som tur var!
så tittade den opresenterade "läraren" förbi och sa att min idé var god.
men att man också kunde ta en slana och sedan fästa knäppetältet i den. sedan satte han en ligthstick i ett träd för att markera vart jag bodde sedan gick han.

efter en snabbare övervägning om vad som skulle gå fortast och lättast så kom jag fram till att hans tips var bättre än min idé.

så jag går iväg, väljer noggrant ut den perfekt tjocka, perfekt böjda björken jag kan hitta på ungefär 220 cm.
jag täljer ner den, bär den till mitt basläger.

Lägger på ved på brasan.
går iväg för att samla en otrolig massa granris.
oj just det.
glömde jag säga att det fanns ungefär 4 granar där jag var. resten var tallar och små björkar.
och som den natur människa jag är så är jag noggrann med att inte ta för mycket kvistar på varje träd.


När jag tagit så att det täcker dom slanor som jag lagt på marken som ska skydda mig från direkt markkyla så har jag plockat ungefär hälften av hur mycket jag egentligen skulle vilja ha.
men är ändå nöjd med att jag slipper sova direkt på slanorna.

jag lägger på lite ved på brasan.
sedan slår det mig!
Sten!
jag behöver några stenar som jag kan lägga i sovsäcken för att hålla mig varm!
för det har min privata GMU-tippsare, Mr Eriksson sagt kan vara bra att ha.

Så jag går iväg för att leta efter lite stenar.
Å ni ska veta det att hitta stenar är inte det lättaste. när det har kommit snö.
Men smart som jag är så vet jag ju att det bästa stället att hitta stenar på i skogen är under rotvältor.
och som tur är så finns det en sådan en bit bort, och under den hittar jag 1 ynka liten sten..
men man får vara glad åt det lilla.
jag låter den vara. för jag tänker fortsätta min lilla stenletar runda till min granne och se hur det går för honom.
för att inte avslöja för mycket om hur han hade det så säger jag bara att jag hade valt min om jag hade fått välja.
dock hade jag nog valt hans plats om jag hade fått välja vilket ställe jag velat.
men men.
påväg tillbaka så ser jag en stubbe och tänker. YES riktig kärrved!
jag sparkar till den så foten gör ont. men den rör sig inte.

suck.
här har jag världens finaste lilla stubbe och den vill inte följa med.
Gilla läget.
Jag går tillbaka till rotvältan.
plockar upp stenen.
kliver på nåting som min fot halkar av.
borstar bort snön över föremålet som min fot precis halkat av.
En stubbe!
och den ligger ner!
jag sparkar på den 2 ggr innan den lossnar från sitt fast frusna säte.
Grymt!
Går en bit till.
ser en konstig gran.
går dit.
ser att alla grenar under 1,5 m är döda och utan barr.
lägger försiktigt ner stenen och stubben.
knäcker loss alla döda kvistar.
med hela famnen full släpar jag kvistarna till baslägret.
bryter 2 stycken döda grenar till mindre kvistar.
Gött!
torra som kanel!
slänger på 3 till och sedan två ännu större kvistar.
går tillbaka till stenen och stubben, men gör en liten avkrok för att kolla varför snön sticker upp så konstigt där borta.
Ja!
en stubbe till!
en som lossnar när man sparkar på den den!
Festen kan börja!
jag tar med mig stubbarna och stenen tillbaka.

sedan plockar jag fram mitt lilla kök. håller ut vattnet från termosen i ett av kokkärlen.
ställer det i elden. och väntar.
kommer på att jag kanske behöver små vassa pinnar som jag kan fästa i både knäppetältet och marken så att det blir sträckt och snyggt!
tar upp en avtäljd  bit från den perfekt böjda slanan som jag ska fästa knäppetältet i.
fixar till till 1 vass liten pinne, ligger den på ett ställe där jag ska komma ihåg den.
lägger kniven och resterande del på samma ställe.
petar in pinnar i elden.
FRÄS!
surströmming!
jag spilde ut en halv deciliter vatten i elden...
en halv deciliter är inte så mycket kan man tycka.
men det är precis lagom mycket för att elden inte ska må så jätte bra.
och jag får åter börja blåsa på den..
det tar kanske 1 kvart innan den når sin forna värme och glans.
vattnet har vid detta laget börjat att koka så jag tar fram termosen som jag smart nog inte lagt direkt på marken så att den ska bli iskall.
självklart hjälpte det inte, den var iskall ändå.

när jag tar bort kokkärlet så ser jag att elden jobbat ner sig 1 dm i marken och börjar förstå varför det börjar brinna så dåligt.
lägger in lite fler pinnar.
brinner lika dåligt.
ledsnar och lägger stubben som stått invid elden för att bli varm över hela elden.
fortsätter med mina pinnar.
har förstås råkat kasta in den första i elden så jag får göra 1 mer än jag egentligen skulle behöva.

Nu är klockan ungefär kvart över 5 halv 6.
det har varit mörkt i 2 timmar. men jag har klarat mig bra, det ända jag har gjort i mörket är att spilla ut vatten och samlat lite mer granris.

klockan kvart i 6 så har jag efter 20 minuters täljande fått den perfekt böjda slanan att passa in i hålen på  knäppetältet.
Jag har till och med fått det på plats, över granriset.
jag har tagit mina två vassa pinnar, stoppat ner dom i marken på kortsidorna av det diamantformade knäppetältet.
jag har skyfflat minimalt med snö runt kanten för att den något varmare luften inte ska slippa ut.

När jag ligger framför elden som faktiskt tog sig efter att jag lade dit stubben så kommer han den opresenterade och kollar till mig ännu en gång.
Han säger att det ser riktigt bra ut, han säger egentligen inget av större vikt, utan upprepar bara sånt som han sagt förut.
sedan frågar han mig om det finns några fler som ligger längre bort än mig.
jag tänker. "öhh, det borde väll du hålla koll på. du ska väll föreställa en av 2 vuxna på detta stället"
självklart säger jag, ja det gör det. men med en min som jag hoppas säger att det är han som borde hålla koll på det.
och eftersom att han fortfarande inte har presenterar sig själv så känner jag inte direkt tillit till honom, och det blir ju inte högre av detta.

När han gått så plockar jag fram min lilla matpåse. tar fram en påse ur påse. läser på den.
havregrynsgröt med jordgubbssylt.
överväger om det är värt att spräcka en matpåse nu. jag är liksom inte ens hungrig. iallafall inte så pass hungrig att det gör ont.
jag lägger tillbaka påsen i påsen.
plockar upp en annan.
det står att det är wheat bread.
vete bröd.
ordet gott far förbi i min hjärna.
lagomt mycket mat.
jag sätter tänderna i den torraste macka jag har ätit.
jag dricker knappt något.
det är bäst att spara på vattnet man vet aldrig när man får nytt.
Givetvis tänkte jag inte på att man kan koka snö.
sedan tänker jag.
nä nu tjänar jag inget på att vara vaken längre.
tar av mig kläderna. med början på att knyta upp skorna.
vilar ungfär 2 minuter framför brasan mellan varje plagg.
för fingrarna gör för ont om jag ska göra allt i ett kick.
jag stoppar ner alla kläder jag tar av mig i sovsäcken.
men inte skorna.
jag stoppar faktiskt in termosen i sovsäcken för att den inte ska frysa sönder.
vet inte om det hjälpte. men jag inbillar mig det.

Jag hoppar själv in i sovsäcken. den känns jäääääätte liten. för det ligger en halv mig där readan fast i form av kläder.
Jag sover i tshirten, understället, värmetröja 90, dom gråa knästrumporna och dom vita tjocksockarna och rånarluvan.

innan jag stänger för natten lägger jag ner några sista pinnar i brasan.
det släcker sig själv.
jahapp. tänkte jag.
det där är tecknet.
tack å godnatt.
sedan viker jag ner knäppetältetsbiten som jag har haft uppvikt för att kunna krypa in.
jag ligger nu i nedförsbacke med huvudet utanför en sovsäck som är för full var att det egentligen ska vara bra.
alla kläderna som ligger där i är fruktansvärt kalla.
termosen är lite smått ljummen.
men stenen som jag tog med mig in.
hade jag haft den på samma ställe en längre tid så hade jag bränt sönder sovsäcken.
men det känner inte mina förfrysna fötter som försöker forma sig efter stenens kanter.

jag tog förresten ner ligthsticken som han hade satt upp för att han skulle veta vart jag var.
det gjorde jag för att jag skulle kunna se vad klockan var.
För dom hade nämligen sagt att vi skulle träffas på den platsen där vi utbildades på hur man gör upp en eld med tändstål 07.30

när jag ligger där och blir lite irriterad över ljuset från lightsticken så kommer jag på att detta går inte.
det går fan inte.
det är för kallt för att jag ska kunna sova med huvudet utanför sovsäcken.
och snart kommer jag glida av granriset och ner i snön.
så jag bestämmer mig för att dra in huvudet likt en liten tropiskt sköldpadda.
sagt och gjort.
efter ytterligare några minuter och lite fundering så går det inte heller att sova med det lilla luft hålet som finns kvar.
så jag tar tag i ena kanten på hålet. drar det över själva hålet, sedan lägger jag min arm i en behaglig position och så att hålet förblir obefintligt.

När jag väl gjort det så somnar jag ganska snabbt.
fast jag vaknar ju 3 gånger den natten. vad jag kommer ihåg.
varje gång skakar jag så otroligt mycket att jag inte kan förstå hur mycket man kan skaka.

tänk en dosa till ett tvspel. vilken som helst.
sedan tänker du på hur mycket den vibbrerar när den vibbrerar som mest.

ungefär så mycket vibbrerade jag när jag vaknade.

när jag vaknade gång nummer 3 så var klockan ungefär 5.
lightsticken var en välsignelse!
jag tänkte.
fysjutton för att gå upp.
det må vara kallt i sovsäcken men det är ju rena ramar mördar graderna utanför!
jag kan sova 1 timme till sedan måste jag gå upp.
jag ska vara där borta halv 7.
Jag somnar.
jag vaknar.
kollar klockan.

vafan.. klockan är tjugo i, jag har försvovit mig.
han sa att det var av yttersta vikt att vi var i tid, och jag försover mig.
helt otroligt.
bra jobbat!
verkligen!

jag sliter upp pinnarna som håller fast mitt knäppetält.
föser den perfekt böjda pinnen åt sidan.
öppnar sovsäcken helt.
klär på mig snabbt.
Jag trodde att det skulle bli det värsta med detta, men i min stress så märkte jag faktiskt inte hur pass kallt det var.
jag kollar ner i eldhålet som det faktiskt blivit.
känner känslan av att det inte är värt att starta en eld.
känner också att jag slösade onödigt massa tid på att fixa ved som jag aldrig använde.
hade kunnat elda flera timmar med tanke på hur mycket ved jag hade kvar.

jag samlar ihop mitt pick och pack. noga med att se till så att jag får med mig allt.
sedan börjar jag gå tillbaka på den översnöade skogsmaskinsvägen.
när jag nästan är framme så ser jag en stor herrejösses brasa i skogen.
då känner jag lättnaden av att inte vara sist!

Jag överväger tanken att gå dit och kanske hjälpa till att skynda på.
men benen svänger inte så jag fortsätter att gå.

När jag kommer fram till platsen så ser jag 1 liten fjuttig tämligen misslyckad brasa och Hägglund som står bredvid och försöker värma sig samt få det att brinna bättre.

jag går dit lite förvånad över att han står där själv.
- Har dom andra redan gått?
-Nä vi ska samlas om en timme.

Pannan mot marken.

Det var 07.30 och inte halv 7.
inte första gången jag hör rätt men tänker fel när det gäller sånna klockslag.
Jag hatar verkligen sådana klockslag.
Sverige skulle haft ett 12 timmars ur dom med.

jag släpper ner ryggsäcken.
får order om att gå att hämta ved.
jag gör det, samtidigt som jag kommer underfund med att Hägglund gav mig en order på en ganska vänskapligt vis. fast ändå på en strängt och bestämt sätt.
fattar inte riktigt hur han lyckades. men det gjorde han.

Vi försöker fixa till elden. går halvbra.
Efter en kvart så kommer Runebjörk.
efter 5 minuter ber Hägglund rune att ta fram T-röden.
han har ledsnat på att det inte tar sig.
T-röden är en bra idé. men det fungerar inte ändå.
T-röden tar slut.
med en suck säger Hägglund att han ska gå och hämta mat.
jag ber han ta med en påse till mig.
Jag ger alltså order till gruppchefen.

han kommer tillbaka med två påsar.
grymt.

efter några minuter så börjar det faktiskt brinna bättre.
Han säger att han inte lyckats värma nått vatten inatt.
jag säger att jag gjorde det för typ 12 timmar sedan och har haft termosen i sovsäcken.
Vi delar vatten blir han svar.
och Faktiskt, vattnet var varmt!

jag äter Havregrynsgröten med jordgubbssylt.
nej förresten! det var mannagrynsgröt med jordgubbssylt!
värre..

jag åt 1/3.

min spork som varit så fint ihop tejpad pajjade ännu mer.
jag kastade den lite snyggt i elden.

Allt eftersom tiden gick började folk att komma.
allt eftersom folk kom så skickade Hägglund ut dom för att hämta ved.
ända tills det kom någon som hade en vedsäck!?

tydligen så fanns det vedsäckar med torr björkved nere vid bilen.
Efter 3 vedträn så hade elden blivit till en riktigt finbrasa.
vid denna brasa så smälte min vänstra sko lite gran i framkant.

När klockan var runt 8 halv 9 så hade alla kommit till platsen.
klåpare!

När alla var samlade så sa överlevnads Fänriken att han tyckte vi skött oss bra.
Han sa också att det hade varit -25° den natten.
Det vill jag trycka på lite extra.
-25°
senast det var så kallt var ifjol.
på vinterns kallaste dag (än så länge) sov jag utomhus utan tält och kontinuerlig eld.

Även fast det var så kallt.
Även fast jag klev upp i stress 1 timme tidigare än nödvändigt.
Även fast fingrarna gjorde ont när dom var utanför handskarna längre än 1 minut.
Även fast jag inte hade någon att direkt prata med.
Så måste jag erkänna att detta dygnet var det roligaste dygnet på hela veckan!

Det tyckte iallafall jag.
och jag tror jag var ensam om att tycka det.
Det ända jag tyckte var lite jobbigt med detta dygnet var att jag nu inte hade något att se fram emot på en hel vecka..
Jag sov också som mest, totalt så blev det nog 10 timmar.
och dom timmarna sparade jag i kroppen hela veckan.

Och om det är något jag skulle vilja göra igen så är det just det.
Dock hade jag nog gjort några saker annorlunda. förmodligen också bättre.
Men om jag ska göra om det så tror jag att jag hoppar över dom -25°
För det var ett rent helvete att vara så kall.
Mina fötter är fortfarande inte riktigt som dom var innan.
dålig känsel i majoriteten av tårna.

Men fortfarande AAas kul!


Blev en dålig cliff-hanger.

men stay tuned. Dag 3 kommer snart i en webbläsare nära dig!