Bättre än alla drinkar på krogen!

Jag har känt ett att mina inlägga har tappat kvallité.
tråkigt.
Meen det går väl går väl som en grusväg.
upp och ner.
och det här är inte mycket bättre.

När jag var liten.
sisådär en 20-35 kilo.
100-140 cm lång.
ungefär 6-9 år.

Jag vet faktiskt inte ens om dom där måtten stämmer överhuvudtaget.

Jag vet att jag kunde cykla.
att jag kunde vissla.
att jag gick på fritis.
eller heter det fridtis?
jag vet inte, men jag gick där iallfall.

En friditslärare hette  Ulla.
Det rimmar på bulla.
Men det kallades hon inte för.
hon kallades inte heller för nått annat som rimmar på Ulla.

Det var vår.
Jag nös.
Jag fnös.
Snora.
Snöt mig.
Grinade.
Gjorde allt möjligt.

Mamma och pappa sa att jag var pollen allergisk.
Jag visste inte vad det var. men jag visste att jag inte gillade det.

Till exempel så var jag och min mor ute och cyklade en vårdag.
vi cyklade på gammelvägen, för er som vet vart den ligger.

I nedförsbacken när man kommer från oss och cyklar mot stampen.
Nej inte stampenbacken. utan själva backen ner till själva stampenbacken.
ja precis.
den backen!
fattar man så fattar man.

När vi rullar som bäst i nedförsbacken säger mamma.
"kolla vad fint med alla löven"
"USCH NEJ!" säger jag och vänder bort huvudet till den andra sidan (där det finns precis lika många löv, om inte fler)
"Men det är lugnt. Det är inte löven du är allergisk mot"
Lite generad svara jag.
"nä jag vet väl det"
sedan kollar jag ändå.



Men det är inte så lätt å veta vad sjutton pollen är för något!

För att jag inte skulle bli så fruktansvärt allergis så har jag stoppat i mig flertalet piller.
fast givetvis bara 1 om dagen.
Den första sorten jag prövade blev jag ilsk nå jävulskt av.
Den andra sorten blev jag trött nå jävulskt av.
den tredje blev jag både trött och ilsk av.
men inte lika mycket så då blev det till å behålla den.

Sedan fick jag även ta näsdroppar och ögondroppar.
FYFAN för ögondroppar.
Det kan vara så att ögondroppar kan vara det värsta jag fått in i ögonen.
och då har jag fått in en del dynga i ögonen! (bokstavligt talat, närå men typ)

Och jag kunde inte göra det själv.
För jag var ju så liten och oskyldig.

problemet med ögondroppar är att man vet att det är ett helvete å ta.
men man vet också att man måste göra det.
och man måste göra det med öppna ögon.

Och eftersom att jag inte kunde göra det själv så var ju någon tvungen att hjälpa mig.
mamma gjorde det hemma.
hon kunde inte göra det när det behövdes på skolan.
på fridtis.
Då fick Ulla göra det.
Hon va inte jätteduktig på det.
men det var bättre än att ha rödsprängda ögon i en vecka.


Allt eftersom åren gick så behövde jag inte längre använda ögondroppar.
Det superkliandet i ögonen övergick till svårare att andas vid ansträngning.
Så det blev rätt tufft att träna fotboll på våren.
Men det som inte dödar härdar.

När jag kom upp i högstadiet så hade vi den strängaste men också den bästa idrottslärare jag har haft.
Och han hade gjort sin undervisningen efter sin tolkning av läroplanen.

Vilket innebar att ju längre du kunde hoppa längd.
ju högre du kunde hoppa höjd.
ju snabbare du sprang.
ju längre du kunde stöta en kula.
desto bättre betyg fick du.

Och han hade även bestämt att hoppar du så långt så får du det betyget.
Och jag som va/är extremt liten och tanig hade ju lite problem med friidrotten.

Och tro inte att eländet slutar där!
Pelle som han heter hade även bestämt att friidrotten skulle äga rum på våren.
ungefär precis den tiden när pollen är som värst.

Nu kan man ju tycka att höjd, längd och kulstötning inte innehåller så mycket springa.
och nej det är ju rätt sant.
men det spelar ingen roll.
Jag andades som en rökare ändå.

100 meter va inga problem.
Då andades jag bara dåligt när jag kommit i mål.

400 meter var värst..
Fast 2 varv på eljusspåret va ännu värre..
Nu hade jag ju rätt ont i knäna på den tiden också.
och jag var väl ingen träningsnarkoman heller.
men jag skyller ändå på pollen.

efter det så har det väl inte hänt så mycket.
Jag har ätit mina tabletter.
nyst.
kliat i ögonen.
vågat vägra ögondroppar.
sedan ångrat mig.

det har blivit lite bättre.
men knappt märkbart.

Men iår!
Mamma hade hittat en sak på facebook.
en kompis till henne hade lagt ut ett husmorstips.

Man skulle ta några tallbarsknippen.
lägga i vatten.
låta stå i 1 timme.
sedan dricka långsamt.

om man gjorde det.
så skulle allergin försvinna.
för det hade den minsann gjort för henne.

värt å pröva så jag i en nysning.

Och nu.
När den värsta pollensäsongen är över.
Kan jag säga bara säga att det FUNGERADE!
helt sjukt.

Jag har även fått sådär allergiskt och skitsvårt att andas när jag har trimmat  gräs.
Iår har jag inte hunnit trimma några stora mängder.
men jag har inte blivit allergisk.
helt otroligt.

Så det är väl vad jag vill ha sagt med det hela.

drick 1 timmes gammalt tallbarrsvatten.

Bättre än vilken drink på krogen som helst!