Nä det finns ju givetvis fler saker som jag tänker på än dom jag nämnde i förra inlägget.
till exempel hurvida jag kommer komma in på något universitet till hösten.
Vad jag ska göra i sommaren.
Vill ta revansch på
EN BJÖÖÖÖRN!!!
Liksom klara av det lite längre än sist.
När jag ska bli den första i min släkt att fånga en öring i gimån.
Tekniskt sett så har jag redan gjort det.
jag var ungefär 10.
Jag och pappa fiskade i kanalen som det lokalt kallas.
Jag hade på ett drag jag fått av pappa.
min första vobbler.
Det ser ut som en liten liten gädda.
6 krokar.
Vi ror drag, fast med motor.
Plötsligt hugger det till!
Jag säger åt pappa att jag har napp.
han stänger av motorn.
mitt adrenalin pumpar på!
jag blir skakig i knäna.
att få fisk är otroligt spännande.
Jag vevar och vevar.
trotts att jag inte har speciellt mycket lina ute och trotts att fisken inte gör mycket motstånd så tar det ändå lång tid.
Pappa leker lite av en expert.
"upp med spetsen. veva långsamt. ta det lungt. upp med spetsen. du måste veva fortare annars kan han snärta av linan"
Till slut syns äntligen fisken intill båten. det är en öring!
Det har ingen av mina morbrödrar fått i den sjön, och då har dom fiskat där i snart 40 år.
Morfar har säkert fått någon. men han säger det inte.
min morfar är sån.
När fisken kommit tillräckligt nära så är det dax att plocka upp den.
"Ta håven!" skriker jag till pappa.
Det är inte meningen att jag ska skrika.
men jag är exhalterad och adrenalinet har inte slutat pumpa.
Pappa svarar, "nejdå. den är så liten så jag kan lyfta den i tafsen."
För er som inte fiskar speciellt mycket kan jag berätta att en tafs är något man knyter fast i slutet, eller början av linan. beroende på vilken ände man tycker är början respektive slutet.
Sedan så 'knäpper' man fast draget i tafsen.
Det fungerar som ett litet skydd, kan man säga.
för när man fiskar gädda så finns chansen att dom biter av linan. för dom har sylvassa tänder.
men då är tafsen där och den biter dom inte av så lätt!
Pappa tar tag i tafsen lyfter upp den.
upp till båten är det 2,5 dm.
jag fortsätter tjata på han.
"Ta håven! sluta! jag vill att du ska ta håven! Men ta håven!"
jag börjar nästan grina för att han inte tar håven.
När han lyft den Oh så värdefulla öringen 2 dm så sprattlar den till.
Plopp säger det och den är borta.
Jag säger inget mer.
Tårarna rinner men jag grinar inte.
Vi fiskar inget mer den dagen.
inte heller den veckan.
Jag har fortfarande inte förlåtit han för att han inte tog håven som jag sa.
Jag har heller inte lyckats få nån annan öring.
Det har tack och lov ingen annan heller fått.
så jag har fortfarande chansen att bli först!
även om jag tekniskt sett redan är det.
En annan fiske historia från gimman är den där jag får napp 7 gånger på 7 kast.
men det är bara 5 olika gäddor.
Ja jag kände igen dom.
men det är bara för att jag brukar rista in mina initialer i fiskarna jag fångar.
så att jag vet om jag fått den en gång förut eller inte.
rätt kul grej egentligen.
Nä jag skämta.
det gör jag inte. är ingen djurplågare.
Fast. egentligen borde att fiska räknas under djurplågeri.
Kommer ihåg en gång när vi va och fiskade. åter igen i gimman.
Båten var liten.
och blå.
Jag som va minst satt längst fram. för det är den som är minst och lättast blir uttråkad som ska sitta längst fram i båten.
för då kan man säga åt den.
"kan du kollar efter stenar eller rötter så att vi inte kör på någonting."
Det va min uppgift, dvs när vi inte stod stilla och fiskade.
Sedan på mitten sitsen satt tomas.
min morbror.
längst bak satt morbror anders och min kusin.
Det kan ha varit så att någon annan satt brevid tomas.
men det kommer jag inte ihåg.
Vi kör till det jag kallar för gäddviken.
för oavsett vilken dag det är eller vilken temperatur det är i vattnet så får man alltid gädda där.
har man otur kan man få en id också.
men dom har så liten mun så det händer sällan.
Vi stannar en bit utanför gäddviken för att liksom beta av hela vänster sidan av viken.
Jag sätter ihop mitt blå spö som är rätt nytt, jag fick det när jag fyllde år. nått år innan.
Jag väljer en liten spinnare.
Jag vill inte få någon stor fisk.
för jag är rädd att den ska vara för stark och kunna simma iväg med mig.
Jag har ju sett på teve hur människor flyger iväg när dom fångat en stor fisk.
att linan förmodligen går av innan jag flyger iväg har jag inte kommit underfund med än.
Det blåser nästan ingenting.
Det är soligt.
Den lilla spinnaren vägen väldigt lite.
jag kastar inte speciellt långt.
jag försöker att utnyttja den lilla medvind som finns.
ibland kommer det vindpustar som gör så att draget far iväg hemskt långt.
är jag inte försiktig kan jag kasta in i vassen.
en gång blir jag inte försiktig.
jag kastar nästan in i vassen.
fort som attan vevar jag för att inte fasta.
plötsligt tar det stopp.
happ. tänker jag.
det va det draget.
Säger till dom andar att jag fastnat.
(det säger man för att dom inte ska kasta ovetandes över min lina så att det blir trassel med två eller fler linor.
för då brukar det lättaste vara att klippa linan. och det vill ingen.
Jag börjar försöka göra några små ryck.
VVVRRRRRRRRRRRR
Helt plötsligt försvinner massa lina.
Jag har napp!
En stor jävel!
Adrenalinet pumpar!
"Ta det lungt. upp med spetsen. veva inte när han sticker."
Morbröderna tipsar mig.
Jag vevar och vevar.
jag blir trött i armarna.
Jag blir lite smått frustrerad.
"ÅHH.. jag som inte ville ha en stor fisk. tänk om jag tappar spöet!!"
Mina händer krampar och jag tvingar mig själv att släppa lite grann på greppet om fiskespöt.
När jag äntligen lyckats trötta ut gäddan så pass mycket att jag lyckats veva in den så pass nära som 5 meter i från båten.
Då väljer den att plaska till i vatten ytan.
alla säger ett unisont
WOW
Gäddan uppskattas till en 5 kilos.
jag väger ungefär 5 gånger mer.
men är lika lång.
typ.
Efter tio minuter börjar jag bli less på att hålla på å kämpa.
jag vill bara ha upp aset.
Men aset vill verkligen inte upp.
VVRRRRRR
han sticker igen.
8 meter bort så vänder den.
simmar tillbaka 1 meter, jag hinner inte veva in.
den vänder igen.
SNAPP!
linan går av.
Alla i båten är besvikna.
men jag är nog minst besviken.
Jag är nöjd över att jag inte inte tappat spöt.
Jag är för liten för att kunna knyta fast en tafs själv.
Dom andra säger att dom bara ska fiska lite till innan vi far hem.
Jag packar ihop.
sitter längst fram i fören.
kollar ner på vattnet.
undrar var monstret nu simmat.
sedan ser jag något.
det ligger lina i sjön.
Kan det vara min lina.
den linan som nyss gick av.
den som har ett drag i andra änden.
det draget som förmodligen fortfarande sitter fast i en gädda på 5 kilo.
Jag petar på tomas.
Säger.
"kolla. min lina."
ja har du sett! utbrister han.
han tar tag i den.
börjar vira den runt händerna.
Han känner att gäddan sitter fast på andra sidan.
han försöker vira linan runt händerna för att på så vis få upp gäddan.
Efter ungefär 3 meter lina väljer gäddan att göra motstånd.
SNAPP
sjunger det ingen.
Och gäddan är ett minne blott.
Jag skulle kunna fortsätta berätta fisk historier.
typ som den gången jag fick en 1 kg aborre på kroken.
men när den kom upp på land så vägde den bara 500 gram.
den ena halvan blev nämligen uppäten av en gädda efter halva vägen i vattnet.
Eller den gången jag för första gången skulle få följa med och ro drag.
fast med motor.
och plötsligt börjar motorn gå knackigt.
och min lina börjar ta slut.
På nått sätt hade min lina fastnat i propellern.
Jag fick inte ro drag nå mer den sommarn.
Eller den gången Jag fick en STOR STOR gädda, eller typ haj. på kroken.
Den va så stor att den lyckades stå still i en kvart. och hur mycket jag än drog.
oavsett håll jag drog åt så stod den still.
till slut så lossnade den.
och att jag får på kroken är ett fjäll.
Vilket betyder att jag inte satt fast som han som va med i båten tror.
utan att det faktiskt va en fisk!
Men det blir tjatigt med fisk.
så jag slutar nu.
Och varför inte sluta med en låt?
Walking In Your Footsteps
